Äntligen …

är min Emelie-kofta klar! Efter, kanske inte sju sorger och åtta bedrövelser men ett par rejäla misstag, står jag nu här med min nya, fina kofta. Alldeles unik är den inte, läste på Sticka meras hemsida häromveckan att Emelie är en av de vanligaste koftorna på stickorna just nu. Det är väl inte helt otänkbart att någon mer av alla dessa Emelie på gång också är röd, liksom min kofta, men kanske är det inte så många som valt samma garn som jag. Jag har stickat med Blend bamboo från Hjerte garn. Det är mjukt och skönt, en blandning av bomull och bambu. Det råder delade meningar om hur pass miljövänligt det är med bambufibrer och jag har inte riktigt hängt med i de senaste rönen. Vet du något om det?

En nackdel är att det lätt delar sig, så man får vara noga med att man får med hela garnet. Detta gav mig faktiskt lite problem precis i slutet, hade bara fem varv kvar och skulle sticka knapphålen. Förstå att jag var ivrig! Jag ville gärna prova att sticka knapphålen på det sätt som var angivet i beskrivningen och hittade en bra instruktionsfilm på nätet. Men garnet delade sig hela tiden så knapphålen blev inte bra. Efter några övningsknapphål i mera lätthanterligt garn satt tekniken där, och jag kunde fokusera på att få med hela garnet hela tiden. Man avmaskar och lägger upp för knapphål på samma varv, vilket jag inte brukar göra. Den stora fördelen med 3-stitch buttonhole ( 3-maskors knapphål) som jag ser det är att de blir förstärkta i början och slut så att knapphålen inte töjs ut så lätt.

Jag valde att sticka ärmarna precis i den längd som beskrivningen angav, vilket innebär trekvartsärm. Det passar till en sommarkofta, annars är jag ingen vän av trekvarts- eller sjuåttondelslängder.  Det beror kanske på att jag inte är så lång själv.

Koftan påbörjades i augusti med dunder och brak. (Det åskade alltså den dagen. Du kan läsa om det om du klickar här.) Sedan har jag lämnat lägesrapport lite då och då. Ibland har det gått framåt, ibland har jag fått repa upp mer än jag stickat (?). Med koftan i handen kan jag ärligt säga att det varit värt besväret. Koftan är både snygg och skön och jag tror att jag kommer att använda den mycket. Jag har dessutom lärt mig en hel del under arbetets gång. Förutom knapphålen som jag nämnde så har jag exempelvis inte stickat fast ärmar med formad kulle direkt på plagget tidigare. Principen är enkel: man plockar upp maskor runt hela ärmhålet, stickar ärmkullen fram och tillbaka med s.k. förkortade varv och när hela ärmkullen är formad stickas ärmen runt, runt. Jag är så nöjd att jag till och med skulle kunna tänka mig att sticka en kofta till efter samma mönster (köpt på Ravelry) fast med hellånga ärmar och i annat garn.

Klänningen jag har på mig sydde jag häromåret. Jag köpte tyget för att jag tyckte om rosenmönstret, och valde holkärm för att det skulle komma till sin rätt. Kjoldelen är rundskuren, men jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag gjorde en söm mitt fram. Det skulle förvisso vara söm mitt bak för dragkedjans skull, men sömlöst mitt fram  hade ju kunnat lösas med sömmar i sidorna och mitt bak. Det kom jag på nu – ett och ett halvt år efter jag sydde klänningen. Snacka om att vara efterklok!