Pyjamasbyxor?

Du ser rätt – jag är klädd i byxor. Det hör till ovanligheterna, men har sin förklaring. Jag har som målsättning att i sommar testa några av skolans byxmönster för att bilda mig en uppfattning om passform och hur lätta eller svåra de kan tänkas vara att använda för mina elever. Idag var det första paret ut. Mönstret är ett mönster från Coats almedahls, Pyjamasbyxor 58120

Annonser

Ofärdigt

Somligt växer fort – som gräset i bakgrunden, somligt växer långsamt – som våra stafettmössor. Jag växlar mellan att trimma gräset och att sticka färdigt mössorna. Batteriet till grästrimmern laddar ur snabbt så medan batteriet laddas stickar jag.

Det är brådis! Sex ofärdiga stafettmössor som låg i ett skåp i slöjdsalen där jag jobbar måste bli klara innan sommarlovet. Några av dem hade eleverna hunnit börja göra hoptagningar på, så dem har jag redan stickat klart, fäst trådar på, tvättat och ruggat lite för en mjukare yta. De lottades ut bland dem som stickat på dem, men p.g.a. GDPR har jag för säkerhets skull fotograferat mössorna på anonyma modeller:


Varje mössa är helt unik. Några mössor har fått värmande, dubbel nederkant (resåren är invikt och fastsydd), några har några aviga varv på rätsidan – misstag som förhöjer det estetiska uttrycket. Jag lovar att visa de andra tre när de är klara!

Var ska jag sova?

Den här lilla sötnosen har varit på besök hos oss i helgen. Husse och matte fick nybäddade sängar, men jag hade inte tänkt på Rufus. Ida, Rufus matte, scannade av mitt materialförråd och svängde snabbt ihop en hundbädd av lite resttyger och vadd.

Hon sydde som ett rör med vadd i. Det syddes ihop till en rektangulär form med raksömmar tvärs över röret där det skulle bli hörn. En vändsydd botten syddes på. Som pricken över i: en mjuk och fluffig kudde med ett R på. Undertill har Ida limmat små prickar med limpistol för att bädden inte ska glida omkring.

Klart godkänd, matte!

Julpläd till påsk

Så var det dags igen – här är en som inte håller sig till sin egna principer speciellt länge: så sent som i januari skrev jag här på bloggen om hur segt jag upplevde mitt senaste plädprojekt när det var i slutfasen. ”Det måste finnas många andra sätt att ta tillvara restgarner än att sticka plädar av dem”, skrev jag visst också. Och vad gör jag nu? Just det, sitter och virkar rutor till en … pläd. En julpläd dessutom! När det snart är påsk. Men det är klart, den blir ju inte klar till påsk, eller till jul i år heller för den delen.

Närbilden visar förklaringen till varför jag så gärna virkar den här rutan: de små plupparna ger en häftig 3D-effekt.

Rutan heter Circle of friends och du kan få orginalbeskrivningen gratis på Ravelry – eller så tittar du på Bautawitch blogg där man både får en steg-för-steg-beskrivning med foto och text på svenska, och massor av inspiration till härliga färgkombinationer. Åsa Bautovic som driver bloggen Bautawitch har fått lov av Priscilla Hewitt att publicera översättningen i sin blogg.

Jag prövade faktiskt att virka några rutor redan 2013, men hade andra projekt på gång (andra plädar faktiskt) så sedan har de blivit liggande i en korg fram tills nu.

Jag har redan bestämt var pläden ska ligga när den är klar – i vår nya skinnsoffa. Tanken är att den färdiga pläden ska ge mer av en retro-känsla (tänk 70-tal) än ett traditionellt, lite gammaldags intryck, om du förstår vad jag menar.

Kudden i bakgrunden var förresten inledningen till mitt bloggande. Bakgrundshistorian är med i mitt allra första blogginlägg.

Knappt att knapparna syns

Jag har varit på Sy-LAN i helgen. Det är så himla roligt – man träffar många nya vänner, och tack vare det uppenbart gemensamma intresset är det lätt att hitta samtalsämnen att börja prata om. Vi var på samma plats som förra våren och flera gånger tidigare. Vi åt lika mycket god mat men jag tror minsann att vi sydde ännu mer. Den här gången hade jag bestämt mig för att fokusera på sömnaden och inspirerande samtal, hade inte ens tagit med kameran och kommer inte längre överens med mobilkameran, så det blir inga bilder från själva lanet, men här kan du se vad jag sydde:

Klänning i favoritmodell 1: Sandy från Svenska mönster. Tittar du riktigt noga ser du att den är knäppt med knappar klädda med samma tyg – jag klippte ut tyg med enbart röda blommor på till knapparna och klädde dem som jag gjort tidigare.

Eftersom det blev tyg över testade jag att sy ett hårband efter en idé jag fått av en kollega (tack Teija!). Enkelt beskrivet är det en 80-90 cm lång tygremsa, cirka 15 cm bred som viks på mitten på det långa hållet och sys ihop så här:

Inuti är det en ståltråd – jag använde bindtråd som man använder till växter – som gör att man lätt kan snurra ihop rosetten så att hårbandet stannar på plats. Jag näste bara fast stålstråden i sömsmånen i hörnen innan jag vände ut och in på hårbandet.

Klänning i min andra favoritmodell: Autumn Peplum Spinoff fast med kjoldel från Spinaround, båda från Sewingheart Design. Tyger räckte till hårband här med, men eftersom det här tyget här elastiskt skippade jag ståltråden och knyter bara en rosett med hårbandet.

Den här klänningen fick jag avsluta hemma, eftersom jag glömt ta med mellanlägg att stryka fast i fållarna. Det gjorde inget för jag hade delar med till en tredje klänning som jag kunde börja sy på … :).

Blåa fingrar

Gröna fingrar har man ju hört talas om, men blåa … ? Det förra kan jag inte säga att jag någonsin haft, men blåa upptäckte jag att jag fått igår kväll. Jag stickade på mina sockor av egenhändigt färgat garn, var inne på slutvarven och tyckte att effekten med ett mörkare tåparti blev riktigt snyggt. Det var då jag såg att fingarna blivit blåa. Det var tydligen överskottsfärg kvar i det mörkaste blå på garnet.

Skulle jag kanske använt handskar även när jag stickade?

Upprinnelsen till det här projektet var ett inköp av färg och en sockblank på Sy- och hantverksfestivalen häromåret. Jag ville se om sockorna verkligen blev lika när man gjorde så här – färgade en sockblank (som alltså är stickad med två trådar) som man repade upp. Du kan läsa lite om starten här. Och här ser du slutresultatet:

Ja, de blev verkligen lika, i stort sett identiska.

Använda silkesvantar?

När My kom hem i julas hade hon de här vantarna med sig. Hon undrade om jag kunde tänka mig att laga dem en gång till. Jag lagade dem för ungefär ett och ett halv år sedan, och då som nu var det tummarna som var slitna. Och nu som då bestämde jag mig för att helt sonika sticka nya tummar, men den här gången fanns inte mer garn kvar av samma sort. Jag tycker ändå att det blev ganska bra färgmässigt. Kvalitetsmässigt är det större skillnad. Vantarna är ursprungligen stickade med tvåtrådigt ullgarn. Lagningsgarnet är fyrtrådigt Llama silk, en blandning av lamaull (70%) och silke.

På bilden har jag stickat en ny tumme på höger vante.


Jag tycker det är roligt att unga människor inser värdet av att laga kläder, vare sig de är handgjorda eller färdigköpta och My lagar själv en hel del, men eftersom det är jag som stickat vantarna bad hon mig om hjälp med lagningen.

Vantarna tar lite stryk under de dagliga cykelturerna till och från jobbet, men kanhända att tummarna blir lite mer slitstarka nu. Alpackaull har större slitstyrka än fårull, och lama och alpacka är släkt så det verkar logiskt.


Pläderar för annat än pläd

Äntligen – efter tre år och fyra månader – är min pläd färdig. Jag är väldigt nöjd med resultatet, men måtte jag komma ihåg hur segt det blev mot slutet när jag börjar fundera på restgarnsprojekt nästa gång. Det måste finnas många andra sätt att ta tillvara restgarner än att sticka plädar av dem.

Kanske blev den här lite onödigt stor. Här har jag vikt ut den i full storlek och då mäter den 125×180 cm.

När jag jämför min stickade pläd med dem jag virkat tidigare känns den stickade mer mjuk och följsam, men en nackdel är att den har en så tydlig rät- och avigsida vilket de virkade inte har.

Den stickade snoddkanten (i-cord-kant) ger både form och stadga åt pläden, och blir liksom pricken över i:et.


En Lady till

lady januari 19Jag har sytt ganska många klänningar, men mest i samma modell, brukar alternera mellan Autumn Peplum Spinoff (Sewingheartdesign) och Sandy(Svenska mönster). Den här klänningsmodellen, Lady från Svenska mönster, har jag däremot bara sytt en gång förut. 

Det var flera år sedan nu. Jag blev verkligen nöjd med den då, och jag har använt den mycket, så jag har länge tänkt att jag skulle sy en till.

Tyget fanns hemma sedan i somras och mönstret var redan avritat, så det borde liksom bara vara att sätta igång. Men eftersom det var så länge sedan jag använde mönstret så krävdes det en del ommätningar, mindes exempelvis inte om jag lagt till sömsmån på mönstret eller ej. Det hade jag inte – så det var ju tur att jag fått skräddarkritor i present av döttrarna.

Nästa Lady får nog lite mer tillägg över magen. Klänningen som jag sydde för två år sedan sitter ju faktiskt lite tajtare över magen nu än då, vilket jag förbisåg när jag bestämde hur mycket tillägg jag skulle göra på den här klänningen. Jag har sytt med overlock vilket gör att det inte finns någon extra sömsmån att ta av.

Kanske skulle man mäta tyget innan man klipper till, räkna ut hur mycket tyg man använt och skriva ner tygåtgången för sina favoritmodeller så man köper lagom mycket tyg i fortsättningen. Gör ni det?

Översta bilden är tagen med fjärrutlösare, för första gången fick jag den att fungera, därav leendet. Jag hade förmodligen haft fel batterier tidigare. Jag tog fotot i tvättstugan, för det var ett av få ställen i huset med lugn bakgrund och hyffsat ljus så här på kvällen.