Fästligt jobb

IMG_8254 (2)

 

Har du hört talas om stafettstickade mössor? Här ser du början på några, stickade av mina elever i årskurs 5. Det kan vara lite knepigt att lära sig sticka, och det är ganska jobbigt att hålla på ända tills det blir något ”riktigt”, så eleverna får sticka ett varv på en mössa och sedan lägga en lapp med sitt namn i en burk. När mössan är klar drar man en vinnare bland lapparna i burken. På så sätt har man chansen att vinna en fantastisk, färgglad och handstickad mössa som man har stickat en del på själv. En del elever stickar flera varv och får då lägga fler lottsedlar i burken. Det ger förutom ökad vinstchans ökad stickskicklighet, så det är ju dubbelsmart.

Det är lättare att lära sig sticka när de nya maskorna har annan färg än de som redan sitter på stickorna. Jag behöver oftast bara visa några maskor och sedan kommer de igång. Skulle man tappa några maskor är det inte hela världen. De tappade maskorna säkras tillfälligt med säkerhetsnålar, sedan virkar jag upp dem till rätt nivå innan nästa elev ska sticka. Likadant om något varv skulle bli väldigt löst – det går att ”efterdra” innan nästan elev tar vid. Någon gång kan det behövas att jag stickar ett ”tilljämningsvarv” också. Oavsett alla eventuella åtgärder blir de färdiga mössorna fina och jag lovar att återkomma när de här är färdiga så att du själv får se.

Ikväll ska jag se över de här tre och några till. Det är lite trådar som ska fästas och några maskor som ska räddas. Visst är det ett roligt jobb jag har!

Annonser

Jämnt Ojämn

IMG_8196 (2)

Jag fick boken ”Sticka varma vantar, sockor och mössor” av Jenny Alderbrant  i julklapp. Den innehåller många väldigt fina modeller och jag blev såklart sugen på att sätta igång med något ur den direkt men jag har inte kunnat bestämma mig för vad än.

Medan jag funderar vidare har jag istället satt igång med sjalen ”Jämnt Ojämn” av samma stickdesigner. Jag köpte garn och beskrivning på Symässan i Göteborg i höstas.

Jag behöver väl egentligen inte fler sjalar, men den såg spännande ut där den hängde i Jennys monter.  Den verkade dessutom rolig att sticka så jag var ju bara tvungen att köpa ett materialkit!

Färgerna är både fina och har fina namn, eller vad sägs om ”Sprinkles”, ”Cherry Chaps” och ”Pink Blush”? Tyvärr syns inte det fina glittret i ”Sprinkles”, hoppas kunna ta bättre foto på den färdiga sjalen som ger garnet rättvisa.

Faktiskt vet jag inte riktigt hur sjalen kommer att se ut färdig, för den uppstickade modellen på Symässan gick i blått och bilderna i beskrivningen går mer i grönt, så det blir spännande att se hur min sjal blir …

 

.

 

 

Märta-vantar

IMG_8200Så är de äntligen färdiga – julklappasvantarna till My och Ida. Snacka om att vara sent ute. Det blev ju till och med nytt år innan de blev klara.

Beskrivningen hittade jag i Clara Falks och Camilla Svanlunds bok ”Vantar för alla årstider” som jag fick häromåret av döttrarna.

img_8202.jpg

Det var fliptoppen som gjorde att jag ville sticka just de här vantarna till mina döttrar. Tänker att det är bra om My kan låsa upp sin cykeln utan att behöva ta av sig vantarna. Ida använder sin mobil väldigt mycket, och det är väl också bra att kunna göra utan att behöva ta av sig vantarna när det är kallt ute. Och så tycker jag att det blir en glad överraskning när man fäller ner toppen och ser den fint mönstrade kanten innanför.

Jag har stickat mina vantar i grått Rauma finullsgarn istället för turkosblått och så stickade jag fliptoppen en rapport längre än vad det stod i beskrivningen för både My och Ida har ganska långa fingrar (och långa naglar 🙂 ).

 

 

 

 

Året som gått

Idag är det första dagen på år 2018. Nyår känns som en nystart, en möjlighet till bot och bättring (om man känner att det behövs) och lite som att börja läsa i en ny bok. Man är nyfiken på vad som komma skall.

Samtidigt tänker nog många tillbaka på året som gått, jag också. Så, så här på årets första dag kommer årets första blogginlägg i form av små glimtar av en del av det jag gjorde 2017.

img_6488-2img_6474-2

Januari 2017 stickade jag mig ett par mamelucker. Då lärde jag mig avmaskningen som ser ut som en picotkant. Du kan läse mer om mameluckerna här.  Jag har faktiskt bara använt dem en gång. Dels för att jag har en fotsid termokjol som värmer minst lika bra, dels för att de här mameluckerna blev ungefär 5 cm för långa. De syns nedanför en del av mina klänningar när jag går och det är inte snyggt. Egentligen är det lätt avhjälpt. Eftersom de är stickade uppifrån och ner är det bara att repa upp till önskad längd.

img_6525-3

Jag sydde också en blus i 40-tals stil som du kan läsa mer om här.

I februari började jag på ett par Otto-vantar ur boken Vantar för alla årstider av Clara Falk och Camilla Svanlund. Syrran fick dem i julklapp.

img_6557

Jag sydde också den här klänningen

img_6573-2

Den trivs jag verkligen i så det blir nog fler i samma modell. Modellen heter Lady och jag skickade efter mönstret från Svenska mönster.

I mars sydde jag en klänning i favoritmodellen Sandy:

IMG_6659 (2)dsc_0005.jpg

Tittar man noga på tyget ser man att en del flamingos står med benen i kors.

Jag gjorde grytlappar också. Tulpanerna virkade jag efter Bautawitch beskrivning. Har du inte varit inne på hennes hemsida än så tycker jag du ska titta in där nu om du är intresserad av virkning. Hon designar verkligen fina saker och delar frikostigt med sig av sina pedagogiska beskrivningar.

Den schackrutiga, stickade grytlappen har jag tidigare gjort i rött och vitt så det är en favorit i repris. En väldans bra grytlappp är det – isolerar bra tack vare att den är dubbelstickad, men är ändå väldigt smidig och följsam när man ska lägga den om grythandtag.  Här kan du läsa mer om mina dubbelstickade grytlappar.

I april månad sydde jag ännu en Sandy. Denna gången testade jag att ”sy fast knapparna med fågelfötter”.

 

Far fyllde år i maj. Då stickade jag en Afmaeili till honom.

IMG_6893 (2)

Samma månad skaffade jag mig en ny cykel och eftersom jag oftast bär klänning virkade jag ett kjolskydd till den.

IMG_6916

I juni sydde jag några fler tygkassar. Inlägget om dem är det mest lästa under året. Klickar du på länken hittar du beskrivningen till ur man syr dem.

IMG_7064 (2)

IMG_7066.JPG

Inviket i botten ger en bra botten med bra mått. Handtagen (som är av fyra lager tyg) är bra placerade och lagom breda för att inte skära in i händerna även när kassen är tung.

Förvaring blev temat för juli månad. Först sydde jag två Bionic Gear Bag, en till mig och en till Ida, yngsta dottern.

IMG_7232

Det var jätteroligt att tänka ut hur insidorna skulle se ut.

IMG_7093 (2)IMG_7206 (2)

Sedan sydde jag förvaringsbönor till My – andra dottern.

IMG_7188

I augusti fyllde syrran år. Hon fick en väska som jag sytt – men hon hade köpt tyget själv.

IMG_7682IMG_7570

IMG_7576

 

IMG_7599

Och Ida fick en kofta i en modell som hon valt själv: Clair cardigan. Mönstret kan köpas på Ravelry.

I september var jag på Syfestival i Göteborg och köpte ett nytt klänningsmönster till en modell som skulle visa sig bli en ny favorit:

IMG_7962

Autumn Peplum Spinoff – fast med kjoldelen från mönstret Spin Around. Den här sydde jag på mitt livs första Sy-LAN på Tönnersjö bygdegård. Det gav mersmak!

I oktober blev det en APS till:

IMG_8127 (2)

Det var det sista jag sydde förra året. I november stickade jag en Pyttipanna:

IMG_8152 (3)

Och i december fyllde mor år och då fick hon denna poncho som jag stickat:

IMG_8175

Nu ska jag sticka färdigt de sista julklapparna (!!!).

IMG_8188

Hade tänkt ge döttrarna var sitt par vantar i julklapp, men fick bara färdigt ett par så de fick var sin vante på julafton och sen har jag stickat utav bara den för att de ska var sitt helt par så fort som möjligt. Blev lite väl ivrig så jag bröt en av stickorna. Tur att jag hade fler hemma!

Jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År

och Välkomna tillbaka till min blogg!

 

Ewa Svensson

 

 

 

Ponchon

IMG_8175

Min mor sa i somras att hon önskade sig en poncho, en grå. Jag letade på nätet efter en fin modell som helst inte skulle vara för komplicerad att sticka så att jag säkert skulle få den klar till hennes födelsedag. Jag skickade efter ett mönster ungefär samtidigt som jag för första gången upptäckte garnet Llama silk. Kärlek vid första kontakten kan jag lova! Så otroligt mjukt! När mönstret sedan kom passade inte det riktigt ihop med garnet jag förälskat mig i. Eller rättare sagt, det var gjort för att stickas med två trådar i närliggande nyanser, men Llama silks grå nyanser var så olika att provstickningen mest såg ut om raggsocka. Efter flera provlappar kom jag fram till att jag skulle sticka med enkelt garn istället, och lägga till ett hålvarv i nederkanten och runt halskanten som en förskönande detalj. Så nu är det inte mycket som är likt ursprungsmönstret Poncho i 100% alpacka från Kaki design. Jo, idén med rullkanten runt halsringningen, för det var nog den som gjorde att jag fastnade för modellen från början. Plus effekten av de två närliggande nyanserna då, som inte finns längre.

Ponchon skulle bli en födelsedagspresent, och den var hopsydd och så gott som klar en vecka innan mors födelsedag. Det var bara en picotkant runt nederkanten som fattades. Ett litet orosmoln var att kanten tenderade att rulla sig, men det trodde jag skulle rätta till sig när jag virkade. Jag virkade, och jag virkade, och jag virkade. Kanten rullade sig likt f-t. Så när jag köpte sidenband att trä i hålvarven kollade jag om det fanns något i sybehörsaffären som kanske kunde avhjälpa den rullande nederkanten. Jag köpte ett trikåband, som ett platt skosnöre ungefär,  som jag sydde fast på avigsidan på den virkade kanten.

IMG_8182

IMG_8181

Det blev bra till slut, med fyra varv fasta maskor, de två yttersta varven med nertag endast i bakre maskbågen. Jag bestämde mig för att ponchon skulle bli finare utan picotkant. Jag trädde inte heller sidenband i hålvarvet runt nederkanten. Det kändes som om det skulle bli för mycket. Men sidenbandet fanns med i födelsedagspaketet så kan mor välja själv hur hon vill ha det.

Prickig raring

IMG_8171

Uffe och jag har varit i Göteborg över veckoslutet för att se ”Minns du mig” med Thomas Petersson och Annika Andersson på Lisebergsteatern.  Vi hade biljetter till den sena föreställningen så vi hann se en hel del annat innan. Bland annat var vi på designermarknaden Àlalondon där jag förälskade mig i den här lilla krabaten.

IMG_8172

En nåldyne… ja, ett djur av något slag som man kan sätta sina nålar på.

IMG_8174

Och har man inga nålar så går det bra ändå, för Jonas Welin som gjort krabaten har passat in det söta mönstret på tyget så fint på ryggen att dynan blir en prydnad i sig.

Det var första gången jag var på den här marknaden. Den här gången var den på Auktionsverket Kulturarena. Så här beskriver arrangörerna evenemanget:

à la London designmarknad vill stötta småskalig design och små kreativa företag.  Ett par gånger per år samlar vi därför de bästa talangerna inom design, mode, konst och inredning och ställer till med inspirerande designmarknader. 

Missade du Àlalondon i Göteborg så finns en chans till att se årets julmarknad – i Borås den 2 december kl. 11-17 på Textile Fashion Center.

 

Stockholmsresa med textila inslag

I helgen var jag och Uffe i Stockholm. Vi hälsade på goda vänner, firade två födelsedagar och umgicks med syrran. I fredags flanerade vi runt på Söder där min syster bor, beundrade fint konsthantverk bl.a. på 125 kvadrat, och tittade in i en och annan garn- och tygaffär. På kvällen kom My, äldsta dottern, upp från Eskilstuna.

På lördagen tog vi båten över till Djurgården alla fyra. Målet var Prins Eugens Waldemarsudde. Under promenaden dit passerade vi HV:s butik och galleri och passade då på att se  Josefin Gäfverts utställning ”Försöka bli”. Hon tog examen på Konstfack ifjol. Hennes examensarbete ”En matta som liknar mig” handlade om hur hon som väverska alltid finns närvarande i sina vävar. I den här utställningen har hon istället vävt mattor som liknar någon annan genom att väva mattor utifrån några stockholmares hem.

DSC_0013_1.JPG

No blue without orange

 

(den översta, noterade tyvärr inte vad den nedre mattan heter)

Resized_20171104_120008.jpg

Give me your love

Sen kom vi till Waldemarsudde som just nu visar två utställningar. Den ena visar upp svensk kubism. Jag hittade textila inslag även i den utställningen:

DSC_0045.JPG

flera vävda bilder av Lars Gynning. Han avbildade gärna sin katt Toto. Här tror jag minsann han avbildat sig själv när han målar av katten.

Så till huvudattraktionen för vår del: Annika Ekdahls fantastiska ”Vävda bildvärldar”. Vi blev lika betagna och fascinerade allihop.

mms_20171106_172349.jpg

Annika Ekdahls bildvävar ska upplevas IRL för att man ska förstå storheten i dem – och då menar jag inte bara bokstavligen storleken – än om de är stora, vilket framgår av bilden.

Kombinationen av hur hon brilliant använder sig av vävtekniken för att få fram ”textila fantasifoton”, hur hon komponerar sina bilder och färgsätter dem tar andan ur en.

Många gånger har hon använt sig av en del traditionella gobelängmotiv som enhörningar, harar och hjortar, men i en nyskapande stil.

DSC_0040.JPG

 

Definitely Gold från 2008 skiljer sig lite från de övriga bilderna genom att det bara är en enda person som fyller nästan hela bildytan. Det finns en hare med på bilden, men jag råkade ställa mig precis framför den när syrran skulle fotografera.

DSC_0036.JPG

Detaljbild av Definitely gold

Utställningen ”Vävda bildvärldar” pågår till den 11 februari och utställningen om svensk kubism kan du se fram till den 21 januari. Josefine Gäfverts utställning visas fram till d. 11 november så vill du se den ska du passa på den här veckan.

Vill du se höra Annika Ekdahl berätta själv om sina vävar klickar du här, och vill du se mer av hennes verk kan du klicka här.

 

 

 

 

 

Höst-sjal i höstfärger

IMG_8152 (3)

Det uppstod kärlek vid första ögonkastet när jag såg garnet till den här sjalen. Det var i somras. Vi var i Eskilstuna, och jag skulle inte köpa mer garn, absolut inte, skulle bara titta och klappa lite på garnerna på Vävknuten. Men när jag såg det här vackra garnet kunde jag inte motstå det. Jag såg framför mig hur fint det skulle bli som en Pyttipanna (Pyttipanna-sjal, alltså).

IMG_8164

Så här ser sjalen ut i platt tillstånd.

Igår köpte jag blockningsvajrar för att kunna spänna ut sjalen ordentligt. Tidigare sjalar har jag spänt med hjälp av tvättlina. När jag väl fick kläm på hur man kunde skarva vajrarna gick det lättare med vajrar än med tvättlina. Synd att jag inte fotade före och efter. Före blockning såg uddarna mest ut som små korvar.

Garnet, Manos Lace, innehåller 70% alpacka, 25 % silke och 5% cashmere och är jättemjukt, lätt och glansigt. Den underbara färgen heter Ariel.

Jag köpte två härvor á 50 gram för att vara säker på att garnet skulle räcka, men inte ens den första härvan gick åt.

I beskrivningen rekommenderas att man stickar med två storlekar större än vad det står på garnetiketten, så jag började med stickor 3,5,  men jag tyckte det blev för glest så jag repade upp och började om med stickor 3.

Pyttipannan är en lättstickad och rolig sjal, kan varmt rekommenderas! Du kan läsa historian bakom sjalen här.  Och beskrivningen hittar du här.

 

 

 

Tredje gången gillt

IMG_8136

Autumn peplum spinoff med kjol Spin around. De här mönstren från Sewingheart design har väldigt många variationsmöjligheter, men jag har kört på med samma kjol och samma liv i tre klänningar på raken. Det är bara ärmlängden jag varierat. Det andra blev liksom rätt från början.

Det här är den sista klänningen jag klippte till inför sy-lanet jag var på för några veckor sedan. Jag hann inte med att sy den då, men nu är den alltså klar.

Tyget köpte jag på Sundbyberg textilcentrum i somras och jag bara älskar färgerna.

 

IMG_8127 (2)IMG_8131 (2)

Ännu en Sandy

IMG_7997 (2)Efter att ha sytt en hel del klänningar har jag fått vissa favoritmodeller som jag gärna syr fler av, med vissa variationer. Här är en absolut favorit, så ni som följt min blogg ett tag får ursäkta upprepningen. Men varför ändra på ett vinnande koncept, liksom? Jag vet ju att jag trivs i den här modellen och mönstret är korrigerat så att storleken är rätt – bara att klippa till och sy.

Modellen är Sandy från Svenska mönster. Första gången jag sydde den blev den så här:

IMG_0893

Ringningsdjup och krage enligt orginalmodell, senare klänningar har jag sytt med kragen och ringning som på bilden överst.

När jag sydde den första klänningen hittade jag flera olika knappar att välja mellan och hade svårt att bestämma mig för vilka jag skulle använda.

Den här gången hittade jag inga knappar alls som jag tyckte skulle kunna passa, så jag gjorde mina egna. En av mina nya vänner från sy-lanet hade knappformar i den storlek jag behövde och av henne fick jag också låna de verktyg som behövdes.

IMG_7978 (2)

De första knapparna tog rätt lång tid att göra, så jag förstår att det kostar en slant att få klätt knappar i en sybehörsaffär. Jag gjorde sexton knappar (ett mindre lyckat försök, fjorton till klänningen och en reservknapp) så det gick bättre och bättre.

Instruktionerna på You-tube visade att man skulle klippa rundlar av tyget först, innan man tryckte ner dem i ena verktyget, men jag gjorde tvärtom – tryckte ner tyget med hjälp av knappformen ner i verktyget, och sedan klippte jag. Det fungerade bäst för mig eftersom jag behövde två lager tyg för att metallen inte skulle blänka igenom. Det blev väl tjockt att vika in allt tyg till baksidan (andra halvan av knappen ville inte fastna) så jag behövde klippa rundlarna olika stora och det var lättast att göra det i efterhand.