Påta sockor?

DSC_0004Det här redskapet hittade jag i ett skåp i den slöjdsal som jag började arbeta i i höstas. Man ska kunna påta sockor med det enligt bild på förpackningen, med häl och allt. Det fanns med en beskrivning också så jag gav mig glad i hågen på ett försök. Ibland händer det att eleverna vill göra sockor, men att sticka med 5 stickor är inget som jag rekommenderar för den som inte är så van att sticka. Att påta  är däremot en enkel teknik som många testat genom att göra en mössa eller en halsduk så om man kan påta sockar kanske det vore ett alternativ. Tänkte jag. Men jag måste säga att det inte är helt lätt. Kanten rullade sig om man skulle göra precis som det stod i beskrivningen. Så testade jag att göra dubbelvikt kant  istället. Och det var rätt pilligt måste jag säga. Det framgår inte helt av bilden, men redskapet är lite ovalt eller elipsformat och i de skarpa svängarna ville gärna maskorna hoppa av.

IMG_2750Nu har jag i alla fall åstadkommit en snygg kant och stretar vidare … Tycker egentligen inte så mycket om påtning. Kan man sticka går det fortare. Men jag fortsätter ett tag till för det kanske kan vara något för mina elever även om jag själv inte gillar tekniken så värst. Men jag minns att jag sett stickbeskrivningar på rätstickade sockor på två stickor och jag är frestad att söka upp någon sådan igen. Någon som har bra tips? Eller har du kanske påtat sockor och vill dela med dig av dina erfarenheter?

Ewa

Stickutställningar

För en vecka sedan gjorde jag och kollegan Agneta en utflykt till Falkenberg. Vi tittade på två utställningar på temat stickat på Falkenbergs museum. Utställningen Knitwear Chanel till Westwood var klart sevärd med många fina stickade designerplagg från början på förra decenniet fram till idag. Men där fanns också exempel på hur vanliga husmödrar i slutet av 40-talet trots stor brist på material lyckats sticka väldesignade plagg. Det måste ha krävts mycket funderande för att få alla restgarner att räcka till regelbundet återkommande ränder och rutor i en hel kofta. Vi blev stående framför de stickade yllebaddräkterna en stund och funderade på hur de skulle se ut om man verkligen badade med dem på.

IMG_2647

De här bilderna är från utställningen SKAL – stickade experiment av Matilda Norberg. Ett par av plaggen i utställningen var nyligen framtagna i samarbete med italienska stickfabriker. Det är ett hedersuppdrag som en framstående student vid någon av de främsta designskolorna i Europa får varje år – för att tekniskt utmana fabrikerna.

Det här är mitt favoritplagg på utställningen.

IMG_2660

Matilda Norberg har studerat både på Handarbetets Vänner och Konstfack och arbetar både hantverksmässigt och industriellt. I den här koftan har hon jobbat med en teknik där man stickat med fler och fler trådar av garnet så att maskorna blivit grövre och grövre. Det syns allra bäst bakifrån:

IMG_2659

Skulpturalt!

Båda utställningar pågår fram till den 17:e maj

Det bidde ingen kofta …

IMG_2727Det blev ingen kofta. Det blev en bolero. Som sådan är den helt OK. Men vilken resa det varit! Stundtals har jag tvivlat på att det överhuvudtaget skulle bli något, se här och här. Upprepade upprepningar och mot slutet övervägde jag ju till och med att repa upp hela koftan. I måndags bestämde jag mig för att göra den färdig i  den ursprungliga modellen, tog ett djupt andetag och doppade själva koft-delen i ljummet vatten, kramade ur den och spände upp den på min provdocka. Det stod i beskrivningen att stickningen skulle vara  mycket elastisk så jag tänjde och drog rejält, nära nog till bristningsgränsen skulle jag vilja säga. Så här såg den ut innan blockning:

IMG_2588IMG_2589IMG_2590

Och så här såg den ut efteråt (provdockan har fått en t-shirt på sig för att inte bli skadad av den fuktiga stickningen):

IMG_2591IMG_2592IMG_2593

När jag tog på mig koftan satt den inte lika snyggt som på provdockan. Den ville inte ens stanna kvar på mig! Så jag sydde fast satinband på insidan, höll in vidden lite vid nacke och axlar samt vid de rundade partierna vid bysten.

IMG_2740  IMG_2741

Jag har haft en del synpunkter på beskrivningen och vill för den skull påpeka att jag sett att det ska finns en beskrivning i boken ”Feminine Knits: 22 Timeless Designs” av Lene Holme Samsøe som kanske är lättare att följa. För den som jag ännu inte avskräckt alltså … :).

Jag trodde från början att de som sålde garnet även designat koftan, men såg sedan i min beskrivning att de gjort en omarbetning av Lene Holme Samsös design. Ära den som äras bör! Bortsett från mina problem med själva beskrivningen måste jag säga att jag är imponerad av hur någon kan komma på en sådan här design. Det var själva konstruktionen som en gång lockade mig till att sätta igång med det här projektet.

IMG_2739

Att överhuvudtaget komma på att man kan göra en kofta av en cirkel!

IMG_2733

Ni tar väl inte illa upp att jag vänt ryggen till? Vill ju gärna visa stjärnan …

IMG_2730

Och framsidan blev ju bra till sist. Puh! Det här är ju inte precis en kofta att ha på jobbet. Men jag har faktiskt använt den redan! För idag var Uffe och jag och tittade på Falkenbergsrevyn med våra grannar, och går man på revy vill man ju gärna klä sig lite fin. Och jag kände mig fin i min kof.. bolero.

 

Snö på min nya klänning

IMG_2671

Har precis sytt en ny klänning och passade på att fotografera den när det kom lite snö.

Modellen är en gammal favorit i repris. Andra jag sytt efter samma mönster kan man se här, här och här. Mönstret kommer från Svenska mönster. En del av deras modeller har trevliga namn som Doris, Gloria och Simone, men den här heter tråkigt nog ”Klänning 3V08″.

Den här gången ville jag ha lång ärm. Det fanns ingen i mönstret så jag testade att utgå från mina grundmönster (använder dem som finns med i Mönsterkonstruktion Damkläder av Inger Öberg och Hervor Ersman). Jag mätte omkretsen på ärmhålet på klänningen och motsvarande mått på grundärmen. Det var samma mått, men jag tog det säkra före det osäkra och sydde upp en ärm i annat tyg först. Den passade utan ändringar,  förutsatt att man nålade i den med följande sömmerskeknep:

IMG_2616Lägg plaggets ärmhål och ärmen kant-i-kant. Lägg pekfingret under.  Nåla inifrån ärmen. På så vis går det åt lite mer tyg från ärmen än från plagget för varje nålning och du får i en ärm som är något större än ärmhålet. Du får en ”hållning” på ärmen.IMG_2640Nåla tätt!

När jag sydde i ärmen välsignade jag den finess som min symaskin är utrustad med:IMG_2643Man kan ställa in den så att när man släpper gasen stannar maskinen med nålen nere och pressarfoten lyfts en aning så att man kan rätta till ev. veck och rynkor utan att tyget rubbas ur läge.

Däremot upptäckte jag att finessen med det nya strykjärnet inte alltid är så smart. Det har en avstängningsmekanism för att det inte ska uppstå eldsvåda om man glömmer att dra ur kontakten. Strykjärnet stängs av om man håller det stilla för länge, eller om man lämnar det upprättstående mer än 8 minuter. Så när jag håller på att sy måste jag skaka på strykjärnet var 8:e minut för att det inte ska vara kallt när jag vill använda det. Hmpf!

Lite detaljer som jag gjort annorlunda mot tidigare klänningar av samma sort:IMG_2690Alla klänningarna är kantade med snedremsa av klänningstyget men den här gången valde jag att vika remsan utåt.

IMG_2706Denna gång sydde jag fast dragkedjan ungefär som när man syr i dragkedja på en kjol. Bra när man inte vill att dragkedjan ska synas och bara har en vanlig dragkedja till hands.IMG_2711I nacken sydde jag fast en hake och en hyska. Hyskan sydde jag med knapphålsstygn kring en ögla av fyrdubbel sytråd. Haken lackade jag med nagellack. Allt för att de ska synas så lite som möjligt.IMG_2684Fickor i sidsömmarna – precis som på tidigare klänningar i samma modell.

<a href=”http://www.bloglovin.com/blog/11722817/?claim=rmchh665ghr”>Följ min blogg med Bloglovin</a>

Vante för förälskade

IMG_2581Uffe och jag förlovade oss på Alla hjärtans dag 1985, alltså för 3o år sedan. Då fick vi (kanske mest jag) en beskrivning till en stickad vante för två. Nu, tre decennier senare, bestämde jag mig för att sticka en sådan vante i present till Uffe på Alla hjärtans dag. Hur otroligt det än låter så hade jag varken garn eller stickor hemma för projektet så jag kom igång för sent för att bli helt färdig på själva jublieumsdagen,  men nu är den klar och vi ska ut och provgå den. Den är väl inte lämplig om man ska hoppa över stock och sten men för en stilla promenad på slätt underlag bör den fungera. Uffe kom inte med på bilden men det gjorde de fina rosor han gav mig.

Egentligen består presenten även av åtminstone en kompletterande vante till Uffes andra hand men det får bli en senare fråga. Tillfälligt löser vi problemet genom att låna dottern Idas Lovikka-vantar som hon vänligt nog lämnat kvar här hemma.

Min vante har egentligen inte så många likheter med den i beskrivningen förutom just att den har två ingångar. Vanten i beskrivningen har inga broderier, inga uppvikta muddar och är gjord av annat garn. Inspirationen till min vante har jag fått från Idas vantar. Jag har gjort mudden på herr-delen en storlek större än den på dam-delen eftersom våra händer är olika stora.  Så var det inte heller i ursprungsbeskrivningen. Jag har skrivit ner hur jag gjorde så att du också kan hålla din käresta i hand när ni promenerar i vinter.

 

ParvanteIMG_2583

Lovikkagarn, strumpstickor nr 5 samt 40 cm rundsticka i samma grovlek.

Hela vanten stickas med räta m.

Lilla mudden: lägg upp 28 m på två stickor. Sticka 1 v. Fördela m på 4 stickor. Se till att första varvet nu ser ut som ett avigt varv. Sticka 10 v. Vänd avigan utåt. Sticka 20 varv. Maska av 9 m. För över resterande maskor på en rundsticka.

Stora mudden: lägg upp 32 maskor och sticka som ovan.

När båda muddarna sitter på rundstickan (19 m+23 m=42 m) stickas själva vanten. När vanten mäter 21 cm (mudden uppvikt, inte nerfälld) börjar avmaskningen. Den är lite oregelbunden i början på grund av muddarnas olika storlek. Flytta över maskorna till strumpstickor: 10 m på första stickan, 9 m på andra stickan, 12 m på tredje stickan och 11 m på fjärde stickan.

Sticka första och andra stickan utan hoptagningar. Tredje stickan: sticka 2 m tills i början och i slutet. Fjärde stickan: sticka 2 m tills i slutet.

Sticka 1 v utan hoptagningar.

Nästa v: första stickan: sticka ihop de 2 sista m. Andra stickan stickas utan hoptagningar. Tredje och fjärde stickan: sticka ihop de 2 första m.

Sticka 1 v utan hoptagningar.

Fortsätt sedan hoptagningen genom att vartannat varv sticka ihop de första m på varje sticka, vartannat varv sticka utan hoptagningar. Fortsätt tills du har 8 m kvar. Klipp av garnet och dra det genom de 8 m. Sy ihop vanten vid de avmaskade maskorna. Fäst alla garnändar. Brodera på muddarna.IMG_2586

 

 

 

 

 

 

Inte så lätt men för nätt

IMG_2552Nu har jag prövat att sätta koftan (den del som är klar) på en provdocka för att se hur den kommer att bli. Men jag vet inte … Ryggen är det som är finast, IMG_2554sedd från sidan kan den nog också bli OK om jag är lite mer noggrann när jag blockar på riktigt men framifrån …IMG_2558Man kan nog få till en schysst krage också men jag tycker det ser ut som att koftan är för liten framtill. Jag skulle velat ha lite mer koftan över magen om man säger så. Uppnålad så här är koftan inte så olik den (lite otydliga) som finns i beskrivningen så man kan undra varför jag från början valde den här modellen när den är så liten framtill. Smaken har väl hunnit ändra sig eftersom det var flera år sedan jag köpte garnet. IMG_2560Jag har börjat sticka på en ärm också, men nu har jag pausat för att ta mig en funderare. Ska jag kanske istället sticka en annan modell av garnet? Jag skulle ju kunna börja på en annan med det garn jag har kvar till ärmarna och sedan bestämma mig för vilken jag ska slutföra. En lätt och nätt modell ska det vara i så fall. Den här var inte lätt, men för nätt ;).

Dubbel-UFO

IMG_2550

UFO kan ju både stå för Unidentified Flying Object och UnFinished Object. Det här ser ut som båda – alltså ett dubbel-UFO.

Det är tänkt att bli en kofta, men ibland tvivlar jag. Igår till exempel, upptäckte jag att jag stickat ena framstycket i nacken! Och så har jag haft svårt att förstå beskrivningen – så när framstycket väl kom på rätt plats blev det ändå inte bra. Bilden i beskrivningen ger ingen vägledning. Den är svart-vit och ganska mörk. Men skam den som ger sig. Jag har gjort upprepade upprepningar så nu tror jag att framstycket både sitter på rätt plats och har rätt form. Hade tänkt ge mig på ärmarna ikväll. I morse såg jag att jag trots mitt jättelager av stickor inte hade några 5,5 mm:s rundstickor vilket behövs till ärmarna. Men när vi var och handlade mat upptäckte jag att de hade både 5,5 mm:s utbytbara stickor och kabel i rätt läng på ICA Maxi så nu SKA koftjäkeln bli klar! (Snart … ;) )