Rödbeta och apelsin, rödpang och marsipan

Vilken är den ultimata mössan? Kan det vara så enkelt att baskern är lösningen på mitt dilemma? Jag har stickat baskrar förut, men hittade nyligen en smart beskrivning som går att använda till vilket garn som helst och kunde därför använda garn som blivit över när jag stickat min kofta. På så sätt kom baskern ”Rödbeta och apelsin” att matcha koftan i den rödbruna färg som jag bara älskar.

Jag ville göra en liten kul detalj, bara något litet som stack ut lite. Det blev den apelsingula toppen. Garnet i toppen är Bragegarn – hade en sån där ”provkorv” kvar från en växtfärgningskurs, troligen färgad med krapp och koschenille. Bragegarnet är egentligen ett vävgarn och filtar inte ihop sig som finullsgarnet, men det gör inget när det bara använts som en liten detalj, tycker jag. Det rödbruna garnet är Rauma finull, färg 488. Färgen heter alltså inte rödbeta.Jag tyckte bara att det lät lite kul med kombon rödbeta och apelsin … Det har funnits en färg i Rauma finull med det namnet, men det var en annan nyans.

Undersidan av baskern är inte stickad efter beskrivningen för jag fick för mig att det skulle bli för pösigt, liksom. Så då gjorde jag intagningar där jag gjort uttagningar förut, tills kanten var ungefär 7 cm och jag bedömde att hålet skulle passa mitt huvud.

Dragspelskanten hittade jag på själv: * 3 varv aviga maskor, 3 varv räta maskor * upprepat totalt 3 gånger och till sist 3 varv aviga igen. Insidan är resårstickad: 2 räta, 2 aviga. (Om du vill sticka en själv: börja med ett rätt varv innan du börjar med resåren.) Hela kanten är stickad med ett halvnummer mindre än själva baskern.

Men jag kunde inte släppa tanken på originalbeskrivningen. Kanske det där lite pösiga inte var så dumt ändå? Så jag stickade en basker till, hade ännu mera Rauma finull hemma i färgerna rödpang, marsipanros och azalea (minns inte vad den ljusaste rosa heter).

Det är samma maskantal längst ut i båda baskrarna, men jag råkade ha ett kvarts (!) nummer mindre stickor i baskern till höger. När jag skulle blocka den randiga baskern tyckte jag att en mattallrik var för liten så jag blockade med en pizzatallrik.

Den här är favoriten, blir ett finare stuk på den.

Otendagssockor

Förrförra hösten var jag och My på bokmässan i Göteborg. Tänk då kunde man gå runt bland en massa andra bokintresserade och bläddra i böcker och lyssna på olika författare som berättade om sina  böcker. Det känns som i en annan tid … I alla fall, då köpte jag bland annat Erika Åbergs fina Sticka varmt och mönstrat. Till och med dedikationen var fin:

Det är mycket fint i boken, både stort och smått, som lockar. Jag har bläddrat i boken många gånger och till och med varit på väg att beställa garn till den mysiga Stormtröjan men hejdat mig i sista stund. Det finns en hel del oavslutade projekt  som borde göras färdiga innan jag beställer mer garn. Men så kom jag på att det blev garn över när jag stickade  sockorna Catch a falling star, just sådant garn som Erika använt till sina Otendagssockor. Det kändes helt OK att påbörja  ännu ett projekt när jag kunde använda garn ur stashen.

Historien bakom ett mönster fascinerar mig. I boken får man veta att otendag är eftermiddagskaffe på gutamål och att sockorna fått mönster efter den första duk Erika köpte när hon flyttat hemifrån. En sommar när hon satt och drack kaffe med duken på bordet såg hon plötsligt strumporna i dukens mönster.

I eftermiddag blir det prinsessbakelse till kaffet, för Uffe fyller år idag. Fast han får blåbärssaft till. Han dricker inte kaffe.

Nu när skaftet är klart inser jag att garnet inte kommer att räcka till två strumpor … Lösningen blir att sticka andra skaftet lika långt med det garn jag har och sedan beställa mer till själva fötterna. Så var det med det restgarnsprojektet :).

Draw a line

Jag har varit inne i en period då jag hellre läst än sytt (kan varmt rekommendera ”Vad hjärtat aldrig glömmer” av Kelly Rimmer), men idag blev det inte en, utan två klänningar.

Först sydde jag ännu en Peplum Spinoff med kjoldel från Spin around, mönster från Sewingheart design. Tyget har jag beställt från Fossan design. Det var första gången jag beställde tyg därifrån, men det blir säkert inte den sista. Det finns mycket ögongodis på hemsidan. Tyget är av av 5 % elastan och 95% ekologisk bomull och det var ovanligt brett så jag fick ganska mycket tyg över. Jag bestämde mig för att använda ”resterna” tillsammans med det som blev över när jag sydde den här:

Det blev en Draw a line (också från Sewingheart design) – en i grunden enkel klänningsmodell som kan varieras i det oändliga, allt efter tycke och smak och efter tillgång på tyg.

Den blev väldigt olika fram och bak och även ärmarna fick bli lite olika eftersom detta verkligen var ett restprojekt.

Så här ser den ut från ena sidan …

och så här ser den ut från andra sidan.

Jag tycker nästan mer om den här som jag sydde av det som blev över än den första klänningen. Det var lite meck med att få bitarna att räcka till – det krävs ganska stora restbitar när man klipper till på snedden så här – men det var värt allt pusslande. Det kanske till och med blir fler efter samma idé, resttyger finns det gott om :).

Ordning och oreda

I fredags var jag och hämtade ett paket med tyg som jag beställt. Det är alltid lika spännande att öppna och se hur tyget ser ut ”på riktigt”. Den här gången blev jag verkligen nöjd och jag kände direkt suget att sy något av det. Men så vågade jag liksom inte sätta saxen i tyget. Jag hade tänkt använda mitt favoritmönster för trikåtyg som jag sytt många klänningar efter, men min kropp har liksom ändrats lite (läs: har blivit lite större) sedan jag började sy efter det så jag tänkte att jag kanske skulle pröva att sy en storlek större den här gången. Men då vågade jag inte göra det med det nya tyget utan testade först med ett annat som jag hade hemma, ett som jag kanske inte blev riktigt lika nöjd med när det kom med posten eftersom det bara blivit liggande:

Drakfrukt heter det, och jag tror att det kanske var de orangea inslagen som kändes lite skrikiga så det är därför det fått stanna i tygskåpet. Men nu när jag ser det färdiga resultatet så blev det ju inte så tokigt …

Det blåste lite så här kommer en bild till där man bättre ser hur tyget faller:

Storleken blev helt OK, eller hur? Så då är det bara att köra … snart blir det en till … i nya tyget!

För den som inte sett alla mina andra klänningar i samma modell kan jag berätta att mönstret kommer från Sewingheartdesign, liv och ärm kommer från Autumn Peplum Spinoff och kjoldelen kommer från Spin Around. Det finns flera varianter av Autumn Peplum Spinoff i mönsterpaketet, och det är kompatibelt inta bara med Spin around utan också med ett annat mönster som heter Mixi Maxi så variationsmöjligheterna är stora. Jag har dock fastnat för den här kombon och kör på den.

Har du också råkat ut för att inte ha fyra koner interlocktråd av samma färg? Så här löste jag problemet: jag spolade över till vanlig symaskinsspole som man använder där det går åt minst tråd – vänster nåltråd:

Det syns ju inte så tydligt på bilden, men jag har lett tråden från interlockmaskinen ner till symaskinen på golvet (redan trädd med annan tråd, men den kunde sitta kvar) – funkade hur bra som helst.

Och så här ser det oftast ut när jag syr:

tänkte det kunde vara roligt med en inte alltför tillrättalagd interiörbild från syrummet … 🙂 . Det finns två tillfällen när jag syr mer disciplinerat – på jobbet (jobbar som textillärare) och när jag är på sy-lan. På sy-lan får man ju visa varandra hänsyn, hemma är det bara jag som är i syrummet. Det är ju liksom det som är grejen med att ha ett syrum, att man får göra hur man vill. Men i strumplådan är det numera ordning och reda, minsann:

Jag har sett att flera bloggare är helt sålda på organisationskonsulten Marie Kondos metoder. Jag har bara läst en tidningsartikel om hennes klädvikarmetoder så jag är ingen expert på Kondos hela koncept. Lite av hennes tankar som presenterades i artikeln kändes lite främmande (som att tacka sina kasserade plagg för den tid som varit innan man slänger dem, säljer dem eller skänker bort dem) men det kändes faktiskt ganska avkopplande och vilsamt att sitta framför TV:n och släta ut strumpor och vika ihop dem till små, stadiga paket enligt Marie Kondos metod. Och nu ser jag ju hur många strumpor jag har – och i vilka färger (undrar t.ex. var alla vanliga beige tagit vägen).

Ormbunke och fjäder

Ormbunke och fjäder heter mönstret till den här koftan på svenska, Fern and feather på engelska. I original har den ingen knäppkant, men jag använder kofta mer än tröja så jag har gjort om mönstret lite.

Garnet är Rauma finull i en av mina absoluta favoritfärger, rödbrun nr 488. (Tråkigt namn på en fin färg!)

Knapparna är riktiga pärlemoknappar, dyra som skam fast Nina i sybehörsaffären i stan prutade med sig själv :). Jag tror att knapparna nästan kostade lika mycket som garnet, men eftersom de passar så bra så fick det svida i börsen. Tyvärr visar det sig nu att de är ömtåliga. En gick sönder redan innan jag börjat använda koftan, råkade slå i en bordskant och så gick halva baksidan av. Tur det finns Karlssons klister!

För första gången har jag provat att virka steeken.

För den som inte vet vad är en steek är: fast man ska sticka en kofta stickar man en tröja, runt, runt på rundstickor. Mitt fram lägger man till några maskor där man sen ska klippa upp koftan – en s.k. steek. Den måste säkras på något sätt innan man klipper och det kan man göra antingen genom att sy med symaskin eller virka längs båda sidor om den rad maskor som man ska klippa i. Knäppkanten stickar man på efteråt.

Jag virkade alltså, smygmaskor och det fungerade bra i och med att jag stickade i ett ullgarn som inte är Superwash-behandlat. Maskorna höll sig fint på plats även efter uppklipp, kanske, kanske hade kanterna hållit även utan band men jag hade hittat ett så fint och färgmatchande band som jag sydde över dem. Det är roligt när insidan är fin också!

Det blev mycket garn över så jag stickade en matchande mössa med delar av samma motiv. Mössan är stickade med grövre stickor och två trådar av garnet. Den bygger på en enkel grundmodell som jag ska testa på mina elever i åk 8 i höst, men jag har utvecklat den för att komma närmare min idé om en optimal mössa som både värmer, sitter skönt och passar mitt huvud.

Min mössa har en låång resår som viks tre gånger för att få en lite bullig effekt och värma gott om öronen.

Det blev mer garn över så jag stickade en minivante att ha på ryggsäcken, Wisby Mini Mitten av Sofia Kammeborn. Jag såg att hon rear sina vantmönster på Ravelry till och med fredag den 4 september 2020, kod: MITTENS. Jag vill vara tydlig med att jag på intet sätt är sponsrad att skriva om det, tyckte bara att det passade att nämna det.

Lavendel, lavendel, lavendel

Jag ÄLSKAR vår lavendel. Det gör fjärilarna också.

Nu, innan blommorna slagit ut, är det tid att plocka för framtida behov … Jag har lagt lavendeln till tork i min ateljé. Det doftar underbart. Lavdendeln som jag plockade häromdagen har redan torkat. Knopparna ligger avrepade i en fin gammal plåtask. För första gången sparar jag även stjälkarna, har läst att de ska vara bra braständare.

Kanske jag broderar fina lavendelpåsar så småningom, men just nu fick det bli ”akutpåsar” till mina projektkorgar med ullgarner i:

En tygbit på 10×25 cm som viks dubbel och sys ihop med 1 cm sömsmån.

Ovankanten viks ner ungefär 3 cm mot det som ska bli insidan på påsen.

Rätsidan vänds ut, påsen fylls med lavendel och knyts ihop med ett fint band.

När det mest akuta lavendelbehovet var tillfredsställt gav jag mig på att göra ett par lavendelflaskor. Den första tog jättelång tid att göra. Den andra gick betydligt fortare. Det var lite pilligt just i början, innan man fick ordning på alla stjälkarna. Skulle jag göra en tredje går det troligen ännu fortare för nu har jag hittat en film som visar hur man gör lavendelflaskor. Den är förvisso på franska, men bilderna är väldigt instruktiva i sig så man behöver inte kunna språket för att förstå. Tipset i början om hur man tar ett glas till hjälp i början ska jag absolut testa nästa gång!

Den här lavendelgalgen gjorde jag för flera år sedan, har för mig att jag fick iden från någon bok om presenter man kan göra själv.

Det är dags att fylla på ny lavendel och fixa frisyren

Man kan ju också helt enkelt göra en liten lavendelbukett … Vad gör du med lavendel?

Länktips: Här får du veta lite mer om lavendel.

Romper

När vi var på utflykt häromdagen blåste min klänning upp över huvudet. Förra gången det hände (!) sydde jag mig ett par snickarbyxor, men jag skulle vilja ha ett mer dressat alternativ så i förrgårkväll laddade jag ner mönstret till den här rompern. Byxklänning skulle man väl kunna kalla den på svenska, men romper som är det engelska namnet låter ju mycket roligare.

Det var första gången jag köpte mönster som PDF-fil. Det var faktiskt inte så krångligt att skriva ut och limma ihop de 42 A4-pappren som jag befarat.

Står man som vanligt, rakt upp och ner, ser den ju är som en vanlig klänning …

en klänning med full rörelsefrihet- har testat att cykla med den och det går jättebra! 🙂

Modellen heter Shellby och kommer från Truebias. Sömnadsbeskrivningen är tydlig och lätt att följa. Enda lilla kruxet var att sömsmånen är inkluderad i mönstret och måtten anges i inch (storleksguiden anger dock mått i både inch och centimeter). Man kan ju lätt räkna om det till cm, men jag kom på att jag har två stygnplåtar till min symaskin varav den ena är graderad i inch, så jag slapp det.

För att anpassa plagget efter kroppen har jag ritat av storlek 8 upptill och från bysthöjd och neråt har jag sedan gått ut till mittemellan storlek 10 och 12. Det går fortare att anpassa kläderna efter kroppen än tvärtom när man kan sy 🙂 .

Jag har inte följt rådet att använda tyg med mjukt fall. Hade jag gjort det hade såklart rompern fallit mjukare, men nu var det bråttom. Tygaffären i Lahom som jag hade tänkt köpa tyg i hade stängt i måndags för att affärsinnehavaren hade skadat axeln, och jag hade en idé och den skulle testas ögonaböj – så jag fick leta upp ett tyg hemma. Det räckte precis. Och tänk att jag hade knappformar hemmma så jag kunde klä knappar i samma tyg. Vilken lycka!

Fårkarusell

Barn och syster har varit på besök. När de åkt härifrån blev det tyst i huset. Jaha, vad ska man då hitta på? Virka lite på julfilten så att den blir klar till jul? Sticka på någon av koftorna som är på gång så att åtminstone en av dem blir färdig till hösten? Nej, nej. Jag började på något nytt – tehuvan Sheep carousel av Kate Davies.

Kate Davies beskriver sin tehuva som en provkarta på många av hennes favoritsticktekniker och föreslår att man stickar denna tehuva innan man ger sig i kast med ett större projekt. Förutom mönsterstickning tränar man på lettisk fläta, flerfärgad ribbstickning och avslutning med stickad snodd (i-cord).

Man började med en provisorisk uppläggning och jag testade att göra den direkt på en stickkabel. När det var dags att göra avslutningen hade man redan maskorna på plats på kabeln och det var bara att skruva dit stickor i rätt storlek – himla behändigt. På bilden syns också steekarna där det sedan ska klippas upp hål för pip och handtag. Det var första gången jag virkade runt steekarna innan jag klippte, har sytt med symaskin förut. Lite nervöst var det allt, och jag ångade faktiskt lite lätt på baksidan innan jag virkade och klippte.

Hålet för pipen och handtaget omsluts av en i-cordavslutning.

Tea-time! Jag tycker om teer med smak av citrus, helst blodapelsin, eller (när det är ruggigt ute) kanel, ingefära och kardemumma. Vilket är ditt favorit-te?

Stickfakta:

Garnet är Rauma finull i vitt och grafit (nr 405), allt stickat på lång rundsticka (94 cm kabel och 3 mm ändstickor=120 cm lång sticka) – förutom på i-cordavslutningen nertill där stickorna skulle vara 3,5 mm, vågade inte prova något annat än vad beskrivningen sa och det ar nog bra för jag tror inte huven skulle gått på kannan annars … Det var ju som jag tidigare nämnt bara att skruva på stickor i önskad tjocklek.

När klänningen krympt …

Har du också varit med om att kläder liksom bara hänger och krymper i garderoben? Det har hänt med flera av mina klänningar på sistone, bland annat den här:

Jag älskar tyget från Liberty, svalt och skönt och i fina färger. Bilden togs för några år och kilo sedan när klänningen var ny. Normalt lägger jag till extra sömsmån i sidorna för att lätt kunna sy ut om det skulle behövas, men när jag sydde den här klänningen missade jag det.

Att sy ut den fanns med på min att-göra-lista för den här sommaren, och eftersom vi hade lite sommarvärme förra veckan blev jag extra motiverad att ge mig i kast med projektet. Först sprättade jag upp sidsömmen från midjan upp till ärmen, sedan sprättade jag upp midjesömmen en bit så att jag kunde ta tyg från vecken i midjan till kjoldelen. Jag gjorde ett mönster till en kil att sy i livet.

Tack vare det småblommiga mönstret smälter kilen ganska väl in, tycker jag.

Padua-sockor

Midsommarhelgen bjöd på vackert väder så vi kunde fira midsommar med fika utomhus med nära och kära. Jag passade på att fotografera mitt senaste par sockor: Padua Cable socks. Mönstret hittar du på Ravelry.

Garnet är samma som jag stickade Catch a falling star i: Trekking, färgat av Lotta Blom/Tank Kofta. Färgen heter Silver och jag blev väldigt förtjust i den när jag stickade mitt förra par sockor.

Detaljer som var nya för mig var den förstärkta hälen och estnisk uppläggning. Uppläggningen känns både fast, elastisk och är snygg så den kommer jag att använda fler gånger. Det fanns beskrivning till uppläggningen i stickbeskrivningen, men man kan hitta flera filmer på YouTube som är väldigt instruktiva. Själv tyckte jag det var lättare att följa en film än att läsa mig till hur man ska göra.

estnisk uppläggning

Litet tips: när jag blockade sockorna ville de glida ner från blockarna (har knutit ihop paret och hänger dem över tvättlinan). Jag kom på att jag kunde använda clipsen som sitter på orkidéer när man köper dem (brukar ta bort dem och låta blommorna hänga men har sparat clipsen för de kanske kunde komma till användning – och de gjorde de ju). Har testat med vanliga tvättklämmor förut, men de lämnade märken på sockorna.

Padua är namnet på en italiensk stad, men var tidigare också namnet på ett ståtligt fyrmastat segelfartyg och det är båten som gett sockorna dess namn – kopplingen finns väl i repslingan på ankeln, tänker jag. Jag blev lite nyfiken och kollade upp att Padua numera heter Kruzenshtern och är det näst största traditionella segelfartyg som fortfarande är i drift (används som skolskepp med hemmahamn Kaliningrad). Faktum är att jag mycket väl kan ha sett fartyget i Halmstad 2011 när det var Tall Ships Race.