Bodils väska

Sällan har ett sömnadsprojekt haft en så trög uppstart som det här. Syrran kom med här tyget i slutet på förra sommaren. Hon hade varit på Växbo lin och sett en fin väska uppsydd i ett av deras fina linnetyger. Syrran köpte tyg och tänkte väl att jag kvickt och lätt skulle svänga ihop en kasse/väska till henne. Men nej. Det tog emot att sy en väska av lin. Lin har man ju i diskhanddukar för att det suger upp fukt så bra. Är det så smart att göra en väska av det då? Nu i sommar har jag försökt ta tag i ofärdiga saker i mitt projektskåp och då påmindes jag om syrrans väska. Nu råkar hon fylla jämnt och vad skulle väl passa som födelsedagspresent om inte en hemsydd väska (lite knasigt känns det dock att jubilaren själv har betalat tyget 🙂 ). Jag kollade på Växbos hemsida och såg att deras väska var sydd av vaxat tyg vilket gav mig idén att köpa Grönlandsvax och provvaxa en liten tygbit. Grönlandsvax är dock avsett för tyg i blandmaterial vilket kanske förklarar varför mitt test inte blev så bra. Tyget ändrade färg, såg mest ut och kändes som om man dränkt in det med smält stearin (och det innehåller ju faktiskt en del paraffin). Efter provtvätt av en obehandlad tygbit och har jag konstaterat att NÅGOT måste göras, för annars blir väskan genomblöt vid första regnskur – och sedan superskrynklig när den torkat. Så när väskan var färdigsydd impregnerade jag den med impregneringsspray som man impregnerar skor med. Helgerån på ett naturmaterial kanske en del tycker, men  något måste som sagt göras, och jag hade inte tid att fortsätta leta efter mer naturenliga impregneringsmetoder.

IMG_7570

Modellen är inspirerad av en av mina egna favorithandväskor som jag köpte i Rom för några år sedan, men jag har gjort den lite smalare och lite högre. Jag gillar när handtagen är så långa att man kan bära väskan både i handen och över axeln.

IMG_7577

Läderremmarna har jag köpt på Panduro och kortat ner till 60 cm.

IMG_7580

Jag använde bitar av den bortklippta remmen som förstärkning på insidan av väskan. På ena insidan finns en öppen ficka, på den andra en ficka med dragkedja.

IMG_7576

Det fanns bar delbara dragkedjor i den grovlek och längd jag ville ha så jag sydde ihop den nertill och sydde förstärkningar i början och slutet av dragkedjan i samma tyg som ”hållfläpparna”. Finns det något namn på dem – tygfläpparna som man håller i när man ska öppna och stänga dragkedjan?

IMG_7572

Väskan är bredare i botten än upptill. Jag har klätt en tjock kartongbit med fodertyg och lagt i botten för att den ska bli lite stadigare.

Det blev ju bra till slut… :).

IMG_7682

Grattis på födelsedagen, syrran!

 

 

 

 

 

 

Utflykt längs Västkusten

Häromdagen körde vi en runda, Uffe och jag. Vi besökte först Annas krukor och fat strax utanför Falkenberg. Och trots att vi har skåpen fulla kunde jag inte motstå de här muggarna:

DSC_0057

Sedan körde vi till Lena Peterssons Butik och ateljé. Där kunde man se orginalmålningarna till många av hennes julkort, brickor m.m. Vi åt lokalproducerad glass på den idylliska innergården.

DSC_0051

Så styrde vi kosan mot en annan idyll:

DSC_0053

Janko Konst & Garn

Det var stick-café där just idag, men jag hade ingen stickning med och lika bra var väl det för Uffe hade garanterat inte uppskattat att sitta med där. Jag köpte inget garn (!) men väl Tant Ulltuss sockbok som jag länge funderat på att köpa. Nu kunde jag  bläddra igenom den innan köp och konstatera att modellerna är lika fina som många sagt och skrivit om.

IMG_7554

Dagens sista stopp var helt improviserat. Fick ett tips när vi var på Annas krukor och fat om en tygaffär i Träslövsläge. Jag blev nyfiken såklart. En tygaffär i lilla Läjet?! Jodå, och inte vilken tygaffär som helst. Det var flera små rum med inredningstyger av kända designers och konstnärer – Viola Gråsten, Bertling och Markelius bl.a. Det fanns ett rum bara med Marimekko-tyger – ett Marimekko-mecka i miniatyr skulle man kunna säga. Det var intressant att gå runt och titta. Affärsinnehavarinnan (glömde fråga om namnet, tyvärr) med ett genuint intresse och stort kunnande om tryckta inredningstextilier berättade mycket om de olika tygerna. Jag fick t.ex. veta att Pytagoras, ett sammetstyg som jag tyckte var så fint var designat just av Sven Markelius. Det var ursprungligen tänkt som ett draperi i en av salarna i FN-anläggningen i New York. Men Pytagoras må vara aldrig så fint, inte ens jag spontanköper tyg för fyrsiffriga meterpriser. Men det blev ett färdigsytt kuddöverdrag i Marimekko-tyg:

IMG_7558 (2)

Tyget heter Kontti och är designat av Jenni Tuominen. Mönstret är inspirerat av de färgglada rutmönster man kan se på containerfartyg sett ur fågelperspektiv.

Affären, Tyget Södra Näs, ligger på Storgatan 11 i Träslövsläge.

 

 

På Vandalorum

IMG_7316.JPG

Varje gång Uffe och jag passerat Vandalorum har vi sagt att vi någon gång skulle stanna och titta på utställningarna där. Den här gången blev det verkligen av. Just nu visades utställningar med möbler och konstverk av Eero Aarnio, TAF (årets vinnare av Bruno Mattson-priset), Fredrik Lindqvist och en fascinerande utställning om ljus med ljusprojekt, installationer och konstverk av 16 nordiska konstnärer, formgivare, arkitekter/arkitektkontor och forskare, bland annat danska Astrid Krogh. Uffe fotograferade My framför den jättelika uppblåsbara Puppyn som fanns utanför. Puppyn och fåtöljen Åskbollen var två av de saker jag kände igen sedan tidigare av Aarnio.

IMG_7309

Jag blev fascinerad av Astrid Kroghs Horizon, en väv av optiska fiber som skiftade färg likt himlen vid horisonten. Fotona gör inte verket rättvisa, jag skulle såklart filmat  istället för att ta stillbilder. Du förstår vad jag menar om du läser Astrids egen berättelse.

IMG_7314

De här insikterna fascinerade också mig, fast på ett annat sätt. Jag tittade på dem med en sorts skräckblandad förtjusning kan man säga. Det är Fredrik Lindqvist som gjort dem. Han jobbar mycket med att trycka med träsnitt på tyg och syr ihop olika tygbitar med grov tråd.

IMG_7311

Här ser man hur STORA de är!

Om att göra färdigt – eller inte …

Det här är sommaren då jag skulle ta itu med saker som ligger på vänt i projektskåpet. Först ut var min Haruni-sjal. Den började jag på för tre år sedan! Upptäckte till min fasa att den börjat bli lite tufsig. Blir silke gärna lite tufsigt kanske? Fast det borde inte bli tufsigt bara av att ligga i skåpet, kanske blev stickningen lite tilltufsad redan när jag kämpade med alla omtag och hoptagningar häromåret?

Jag letade upp varenda ledig stickmarkör som fanns i huset för att kunna markera varje mönsterrapport för sig och hoppades på så sätt kunna hålla bättre koll. Och till min stora glädje upptäckte jag att det fanns en uppdaterad beskrivning på Ravelry, version 9 från januari i år, som jag hade lättare att förstå. Ändå fixade jag ungefär 5 varv innan det blev problem igen. Maskorna räckte inte till att göra det som skulle göras i sista mönsterrapporten. Först tänkte jag att jag kanske missat göra några omslag och försökte mixtra fram några extra, men det gick ju sådär … Det stämde i alla fall inte med beskrivningen. För att komma tillrätta med problemet behöver jag nog sticka baklänges ungefär 700 maskor, i spetsstickning, med silkegarn … Suck! Skjuts in i projektskåpet igen! Där kan du ligga och skämmas, Haruni. En cyklamenfärgad spetstickad silkessjal är ändå inte något som jag använder särskilt ofta.

IMG_6899 (2)

Nästa projekt då … koftan till Ida. Jag stickade en kofta till My i höstas. I julas när Ida var hemma fick hon välja en koftmodell som hon skulle kunna tänka sig. Det gick fort och lätt. Lika fort beställde jag sedan garn, ljuvligt mjukt och maskintvättbart (ett absolut krav från Ida). Det gav tyvärr inte samma stickfasthet som originalgarnet så jag tappade sugen lite. Efter en del laborerande med olika stickstorlekar bestämde jag mig för att pröva att sticka med det i alla fall och nu har Ida varit hemma så jag har kunnat hålla upp stickningen mot henne för att se om den ser ut att passa. Det såg OK ut så nu fortsätter jag.

Det ska bli en Clair Cardigan, med raglanärm och virkad spetskrage som detalj – därav virkprovet på bilden.

Förvaringsbönor

IMG_7188

Efter att ha sytt pysselförvaring till Ida ville jag sy något till My också (My och Ida är våra döttrar, för den som inte varit inne och läst här förut). Det blev de här ”förvaringsbönorna”. Mönstret är köpt på Craftsy och modellen heter egentligen Storage Pod. My ville gärna ha något som gick att stänga, så jag experimenterade lite med den ena bönan. Jag ville behålla den sluttande öppningen. Här ser du hur jag löste det, tycker själv att jag fick till det riktigt bra :).

IMG_7125

IMG_7126

IMG_7197

Kviltningen gick kvickt och lätt att göra. Så här gjorde jag för att slippa en massa långa trasslande trådar att klippa av:

IMG_7149

Jag vek en tygbit så att den fick samma tjocklek som det jag skulle kvilta, började sy på tygbiten och fortsatte sedan direkt över på själva kvilt-tyget …

IMG_7147När jag kom till slutet fortsatte jag på samma sätt direkt över till en annan dubbelvikt tygbit, vände mitt på den,  sydde sedan fram och tillbaka, fram och tillbaka med vändningar på de små dubbelvikta tygbitarna.

Sedan var det bara att klippa av alldeles in till kanten på det kviltade tyget. Snyggt och prydligt, kvickt och lätt.

IMG_7151

Förvaring med många fack

IMG_7210 (2)

Det här är en Bionic Gear Bag. Första gången jag såg den var på bloggen Medeas värld och jag blev såld direkt. Jag ÄLSKAR såna här förvaringsprylar. Ju fler fack, desto bättre – och här är inte mindre än 9 fack.

När Ida, vår yngsta dotter, flyttade till större lägenhet fanns det en lustig miniskrubb med hyllor bakom en helt vanlig dörr i den nya lägenheten. Detta prång utnämndes direkt till Idas pysselskåp. Och i ett pysselskåp behövs det såklart en Bionic Gear Bag! Så nu har jag sytt en sån av tyger jag köpte på rea på Panduro ifjol. De matchar Idas turkos förvaringsboxar perfekt! Dragkedjorna har jag köpt på metervara på Bibbis textil.

IMG_7206 (2)

Öppnar man dragkedjefacken är de glatt orange inuti. liksom insidan av den lilla tygskålen som fästs med magneter. Den är tänkt att ha exempelvis sådana här Wonder clips i. Jag tänker stoppa med några sådana så Ida kan testa dem. De är en ganska ny bekantskap för mig, men jag är redan smått beroende av dem. Nu kan jag ta med en del sömnadsarbete ut i uterummet eller till rummet där vi har TV:n utan att tappa nålar som min man – den mänskliga magneten – ofelbart trampar på.

IMG_7232

Jag var ju bara tvungen att sy en till mig själv också!

IMG_7093 (2)

Lila såklart! Tygerna till min egen väska är dels ett annat rea-fynd från Panduro (yttertyget) men också småtyger jag hade kvar sedan andra projekt. Jag är jätteglad för att biten jag hade kvar av det här tyget räckte, tycker det är härligt!

Det främre facket fälls ut när man öppnar väskan. Sakerna hålls på plats av sidostycken. I det lilla utrymmet som bildas bakom tygskålen kan man ha saker man vill ha stående medan man jobbar.

IMG_7239 (2)

Facken i min väska är fodrade med det rosiga tyg som blev över när jag sydde den här klänningen. Att planera vilka tyger man ska kombinera, att välja färger på dragkedjor och foder till facken var jätteroligt. Sedan kom jag till en fas där det kändes som om allt mest skulle bli pannkaka. Men som det stod i beskrivningen – håll ut – det blir bättre sen. Och det blev det ju. Tänk, vad lite bandkantning gör susen! Det blev en del handsömnad i det här projektet, för jag är inte så bra på att sy fast kantband med symaskin så att det blir snyggt. Men det var faktiskt riktigt avkopplande att handsy.

Beskrivningen, ja. Den har jag köpt på Craftsy.com.  Man fick valuta för pengarna för det är massor av sidor. Först blev jag förskräckt när jag såg att det var runt 80 sidor men det visade sig att nästan hälften var en ”bonusbeskrivning” på en liten söt börs som man också kan förvara sina Wonderclips i (eller något annat). Beskrivningen var tydlig, möjligen lite ”pratig” vilket bidrar till det stora sidantalet. Måtten är angivna i inches, vilket jag inte är van vid, men efter ett tag fick jag kläm på det – multiplicera med 2,54 bara.

Ett par tips för dig som vill sy din egen Bionic gear bag:

Jag gjorde det lätt för mig när jag sydde den första – allt tyg på insidan är utan upp och ner och av samma sort. När jag sydde väska numer 2 kunde jag lägga ut delarna i den första väskan och ”på riktigt” se hur det kom att bli om jag la tygbitarna på ena eller andra sättet. När man inte har någon väska IRL är det bra att ta fasta på rådet i beskrivningen: markera upp och ner på alla delar så att du får tygets motiv på rätt håll.

Kolla en extra gång i vilken sida löparna sitter innan du syr fast dragkedjorna så det inte blir som på min …

 

 

 

I byrålådan …

På jobbet är jag någorlunda strukturerad, gör en sak i taget och håller för det mesta ordning på saker och ting. Men hemma …

Under ett pågående projekt föds det alltid nya idéer som måste testas här och nu. Efter ett tag i ett kreativt flow vaknar jag upp i en förfärlig röra. Tur att jag har ett eget rum att skapa i!

Ur ett sånt här kaostillstånd föddes en tanke på att omstrukturera min förvaring av tygbitar, ni vet, de där som är för små för att läggas på tyghyllan men för stora för att hamna bland tygspillet. Tidigare  hade jag en ganska smart sådan förvaring – en manshög CD-hylla som jag vek och staplade tygerna i, överskådligt och inspirerande. Men jag har bytt rum och CD-hyllan får inte plats i rummet jag håller till i nu.

Från början var det Mys rum. När hon kommer hem sover hon där. Jag fäller bara upp tillklippningsbordet. Sängen finns kvar därunder …

IMG_2484IMG_2493IMG_2481

Mys byrå finns också kvar, men hon behöver inte alla lådorna när hon kommer hem så nu har jag tänkt innanför boxen så att säga, och utnyttjat ett par av lådorna i byrån:

IMG_7255

Principen är densamma – jag viker ihop tygerna, ibland runt en kartongbit för att stadga – men stoppar ner dem i en låda istället för att stapla dem i en hylla.

IMG_7262

 

 

 

 

Min Myrna

IMG_7115

Myrna har stått på min to-do-lista länge. När jag röjde bland mina garner nyligen dök ett ganska udda garn upp ur gömmorna. Efter provstickning kom jag fram till att grovleken var – om än inte optimal, så helt OK – för en Myrna. Korallrosa kanske man skulle kunna kalla färgen, ett något otippat färgval för mig. Kvalitéen är ännu mer udda än färgen, låter sig inte så lätt beskrivas men Froto lett heter garnet och det säger en del om texturen. Det är en blandning av bomull och akryl så det går nog att köra i maskin. Jag vet inte, jag. Kanske blev det lite 80-talsvarning på den här, blev lite väl grov och rustik eftersom mitt garn var grövre än det som rekommenderades i beskrivningen, men den passar ju fint ihop med klänningen som jag sydde häromåret.

Jag har fått garnet av en annan handarbetstokig som insåg att hon inte skulle hinna använda upp allt hon hade i sina förråd och frågade om jag ville ha lite. Och nu har det alltså blivit en Myrna av det. Jag fick mycket av den här sortens garn, fick det även i en vacker mörkblå nyans som jag stickat en tröja av (där ärmarna hamnade bak och fram). Det finns mer mörkblått kvar – men nu tror jag att jag ska vänta lite med att sticka av det, får se om jag trivs i koftan först.

I dagarna har Andi Satterlund som designat Myrna berättat om sitt jobb som stickdesigner i sin blogg. Allt började med att hon saknade passande koftor till sina vintageklänningar. Du kan läsa om det här.  Jag gillar verkligen både beskrivningen och modellen. Allt är så logiskt och lättbegripligt. Orginalmodellen har ett runt hål i nacken som rolig detalj, men det har jag uteslutit.

Myrna-koftan stickas uppifrån och ner, livet först och sedan stickar man på ärmarna. Det har varit rolig stickning som flutit på, började på Midsommardagen och blev klar häromdagen, men så var det ju det här med knappar …

IMG_7119

Jag tog mig till stan ens ärendet och i sybehörsaffären valde jag länge och väl tills jag  tyckte att jag funnit den perfekta knappen med lite, lite silverglans i. Tjusigt! Men väl hemma och i dagsljus såg knappen mer solblekt än tjusig ut på koftan, så jag sydde på knapparna med baksidan ut, tror jag ska behålla dem så, eller …?

När jag provade kändes avmaskningen för stram runt midjan så jag repade upp och testade en för mig ny avmaskning: ”Jeny’s surprisingly Stretchy Bind Off”. Jag hittade den  i boken ”Cast on Bind off” men du kan googla på titeln och få fram många videoklipp på samma sak. Och , ja, avmaskningen är verkligen överraskande elastisk. Avmaskade dock på vanligt vis runt ärmarna för jag tycker det är lite snyggare.

 

 

Min favorittygkasse

 

Det skrivs och pratas mycket om plast som miljöhot. För några år sedan, när EU-kommissionen föreslog en förändrad lagstiftning som skulle innebär att alla EU-länder ska välja en eller flera metoder för att minska mängden plastpåsar sydde jag några tygkassar som varit flitigt använda, se inlägg här. Nu har jag sytt några fler:

IMG_7064 (2).JPG

Den här modellen på tygkasse är min personliga favorit, först och främst för att den tack vare konstruktionen är packvänlig.

IMG_7066.JPG

Inviket i botten ger en bra botten med bra mått. Handtagen (som är av fyra lager tyg) är bra placerade och lagom breda för att inte skära in i händerna även när kassen är tung.

IMG_7067

Även om bottensömmen skulle gå upp blir det inget hål i kassen eftersom modellen består av ETT  tygstycke som är vikt i botten.

Sidsömmarna är sydda med vändsöm. Det innebär att de är sydda två gånger så skulle en söm råka gå upp finns en i reserv innanför – innehållet trillar inte ur genom något förargligt litet hål. Vändsömmarna bidrar dessutom till att kassen ser prydlig ut inuti. Även handtagen är fastsydda mer flera sömmar.

IMG_7045

Så här ser kassen ut tom

Viker man ihop kassen så här …

och hänger upp den på en krok innanför dörren så är chansen större att den kommer med till affären …

IMG_7079

Det blå tyget är köpt på Erikshjälpen för några år sedan. Tyget till kassen i gräset blev över när en kollega hjälpte sin dotter att sy gardiner. Hon tänkte att är det någon som kan hitta ett användningsområde för det här lilla biten stormönstrat tyg så är det Ewa. Här ser du vad det blev av tyget, Agneta!  😉

Har du lust att själv sy en sådan här användbar kasse kan du följa min beskrivning längst ner i inlägget. Det går inte åt så mycket tyg, en halvmeter på dubbel bredd (140-150 cm). Kanske har du en stuvbit hemma, eller varför inte låta det bli ett återbruksprojekt?! Översta och nedersta biten på underlakan brukar vara OK även om mitten är utsliten.

 

En av mina tidigare kassar sydde jag av en duk. Det stora mönstret gav en intressant effekt – kassen ser helt olika ut på fram- och baksida. Gardiner kan också funka.

IMG_0701

Varför inte sy en kasse och ha med som ”gå-bort-present”?

 

I rapporten kan vi läsa om plastens många fördelar – för utan plast skulle ett modernt samhälle inte se ut som det gör idag. Emellertid har en hel del plast även stora nackdelar, såsom att giftiga ämnen kan läcka ut och negativt påverka människor och andra organismer. Plast har väldigt lång nedbrytningstid; det kan ta hundratals år för en bit plast att helt försvinna i naturen. Detta innebär att mycket av den plast som tillverkats fortfarande finns kvar i en eller annan form i vår miljö. Världen över hittar vi därför plast som nedskräpning nästan överallt – vid vägrenen, omkring soptippar, i hav och sjöar och i fåglarnas svältande bukar. När en plastbit slits, sprids små plastfragment så kallad mikroplast. Miljögifter som finns i vatten kan fastna på mikroplast och kan därigenom ledas in i vattenlevande organismer som misstar plastpartikeln för mat.

Ur förordet till Plastrapporten, utgiven av Naturskyddsföreningen 2014

Beskrivning till min favorit-tygkasse

 IMG_0698

Kassen är sydd med vändsöm – alltså först hopsydd med raksöm från rätsidan – och sedan från avigsidan. ( Kassen kan alltså sys med en gammal ”trampesymaskin”.)

Handtagen sys fyrdubbla för hållbarhetens skull.

Kassen:

Klipp eller riv till en tygbit 100×45 cm.

Vik på mitten, till en kasse 50×45 cm,  rätsidan utåt.

Sy ihop sidorna med pressarfotsbred sömsmån.

Pressa isär sömsmånerna.

Tips: har du rivit till din tygbit, klipp bort ”fransarna” innan du vänder ut avigsidan, annars kan de sticka ut genom nästa söm och synas på utsidan av kassen. 

Vänd ut avigsidan, stryk kassen slät och sy sidorna en gång till, denna gång med 1 cm sömsmån.

Vik in sidorna 9 cm. Nåla.kasse bild invikt botten

Sy längs hela botten med 1 cm sömsmån.

Handtag:

Klipp eller riv två tygbitar 16×50 cm.

Vik dem på mitten till 8×50 cm – rätsidan utåt – och stryk på vikningen.IMG_0667

Vik ut igen. Vik sedan in långsidan mot den nyss strukna vikningen och stryk igen.IMG_0669

Gör likadant med andra långsidan.IMG_0671

Vik till sist handtaget på mitten igen (= i den allra första vikningen), till 4×50 cm,  och stryk handtagen släta.

Sy stickningar – raksöm 3 mm in från kanterna – längs handtagens långsidor.

Kassen igen:

Vik in ovankanten 1 cm mot avigsidan, runt om. Stryk på vikningen. Blir det tjockt att vika vid sidsömmarna kan man klippa jack i sömsmånerna och vika dem åt var sitt håll, se bilderna …IMG_0675

IMG_0676 Vik in en gång till, så att fållen (invikta kanten) blir 3 cm bred. Stryk på vikningen.

IMG_0678(Som framgår av bilden nålade jag först ).

Stoppa in ena änden av ett handtag under den invikta kanten och nåla fast, 7 cm från kanten högerkantenkasse 7 cm och bakStoppa in andra änden av handtaget på andra sidan av kassen och nåla fast.IMG_0692

Nåla fast andra handtaget på samma sätt på vänstersidan. Så här ska det se utIMG_0694

Sy fast handtagen samtidigt som du syr fast fållen runt om. Sy två sömmar. Den första sys 3 mm från inre kanten, runt om hela kassen. Fäll sedan upp handtagen – nåla gärna fast dem så de blir rakt fastsydda – och sy en andra söm 3 mm från yttre kanten runt om hela kassen.  Sy gärna två varv runt ovankanten för bättre hållbarhet.

IMG_0695

 

 

Glad midsommar!

 

Jag önskar er alla en riktigt

Glad midsommar!

Ewa

Fotomodellen heter Canelle och föddes i midsommartid för 8 år sedan. Jag virkade dessa kransar för ett par år sedan, en till Canelle och en till hennes bror Kummin. Kummin är numera i kaninhimmeln så Canelle fick prova båda.

Vill du veta mer om de virkade midsommarkransarna så klicka på bilden ovan.