Gör om och gör rätt


Visst är det häftigt att en rund virkning kan bli fyrkantig? En stund efter jag fotograferat upptäckte jag att jag virkat en stolpgrupp för mycket vid pilen.

Nyss upptäckte jag att jag stickat fel i spetsmönstret på min kofta. Nu ger jag mig ut på en cykeltur istället för att handarbeta!

Annonser

Julpläd till påsk

Så var det dags igen – här är en som inte håller sig till sin egna principer speciellt länge: så sent som i januari skrev jag här på bloggen om hur segt jag upplevde mitt senaste plädprojekt när det var i slutfasen. ”Det måste finnas många andra sätt att ta tillvara restgarner än att sticka plädar av dem”, skrev jag visst också. Och vad gör jag nu? Just det, sitter och virkar rutor till en … pläd. En julpläd dessutom! När det snart är påsk. Men det är klart, den blir ju inte klar till påsk, eller till jul i år heller för den delen.

Närbilden visar förklaringen till varför jag så gärna virkar den här rutan: de små plupparna ger en häftig 3D-effekt.

Rutan heter Circle of friends och du kan få orginalbeskrivningen gratis på Ravelry – eller så tittar du på Bautawitch blogg där man både får en steg-för-steg-beskrivning med foto och text på svenska, och massor av inspiration till härliga färgkombinationer. Åsa Bautovic som driver bloggen Bautawitch har fått lov av Priscilla Hewitt att publicera översättningen i sin blogg.

Jag prövade faktiskt att virka några rutor redan 2013, men hade andra projekt på gång (andra plädar faktiskt) så sedan har de blivit liggande i en korg fram tills nu.

Jag har redan bestämt var pläden ska ligga när den är klar – i vår nya skinnsoffa. Tanken är att den färdiga pläden ska ge mer av en retro-känsla (tänk 70-tal) än ett traditionellt, lite gammaldags intryck, om du förstår vad jag menar.

Kudden i bakgrunden var förresten inledningen till mitt bloggande. Bakgrundshistorian är med i mitt allra första blogginlägg.

Knappt att knapparna syns

Jag har varit på Sy-LAN i helgen. Det är så himla roligt – man träffar många nya vänner, och tack vare det uppenbart gemensamma intresset är det lätt att hitta samtalsämnen att börja prata om. Vi var på samma plats som förra våren och flera gånger tidigare. Vi åt lika mycket god mat men jag tror minsann att vi sydde ännu mer. Den här gången hade jag bestämt mig för att fokusera på sömnaden och inspirerande samtal, hade inte ens tagit med kameran och kommer inte längre överens med mobilkameran, så det blir inga bilder från själva lanet, men här kan du se vad jag sydde:

Klänning i favoritmodell 1: Sandy från Svenska mönster. Tittar du riktigt noga ser du att den är knäppt med knappar klädda med samma tyg – jag klippte ut tyg med enbart röda blommor på till knapparna och klädde dem som jag gjort tidigare.

Eftersom det blev tyg över testade jag att sy ett hårband efter en idé jag fått av en kollega (tack Teija!). Enkelt beskrivet är det en 80-90 cm lång tygremsa, cirka 15 cm bred som viks på mitten på det långa hållet och sys ihop så här:

Inuti är det en ståltråd – jag använde bindtråd som man använder till växter – som gör att man lätt kan snurra ihop rosetten så att hårbandet stannar på plats. Jag näste bara fast stålstråden i sömsmånen i hörnen innan jag vände ut och in på hårbandet.

Klänning i min andra favoritmodell: Autumn Peplum Spinoff fast med kjoldel från Spinaround, båda från Sewingheart Design. Tyger räckte till hårband här med, men eftersom det här tyget här elastiskt skippade jag ståltråden och knyter bara en rosett med hårbandet.

Den här klänningen fick jag avsluta hemma, eftersom jag glömt ta med mellanlägg att stryka fast i fållarna. Det gjorde inget för jag hade delar med till en tredje klänning som jag kunde börja sy på … :).

Blåa fingrar

Gröna fingrar har man ju hört talas om, men blåa … ? Det förra kan jag inte säga att jag någonsin haft, men blåa upptäckte jag att jag fått igår kväll. Jag stickade på mina sockor av egenhändigt färgat garn, var inne på slutvarven och tyckte att effekten med ett mörkare tåparti blev riktigt snyggt. Det var då jag såg att fingarna blivit blåa. Det var tydligen överskottsfärg kvar i det mörkaste blå på garnet.

Skulle jag kanske använt handskar även när jag stickade?

Upprinnelsen till det här projektet var ett inköp av färg och en sockblank på Sy- och hantverksfestivalen häromåret. Jag ville se om sockorna verkligen blev lika när man gjorde så här – färgade en sockblank (som alltså är stickad med två trådar) som man repade upp. Du kan läsa lite om starten här. Och här ser du slutresultatet:

Ja, de blev verkligen lika, i stort sett identiska.

Använda silkesvantar?

När My kom hem i julas hade hon de här vantarna med sig. Hon undrade om jag kunde tänka mig att laga dem en gång till. Jag lagade dem för ungefär ett och ett halv år sedan, och då som nu var det tummarna som var slitna. Och nu som då bestämde jag mig för att helt sonika sticka nya tummar, men den här gången fanns inte mer garn kvar av samma sort. Jag tycker ändå att det blev ganska bra färgmässigt. Kvalitetsmässigt är det större skillnad. Vantarna är ursprungligen stickade med tvåtrådigt ullgarn. Lagningsgarnet är fyrtrådigt Llama silk, en blandning av lamaull (70%) och silke.

På bilden har jag stickat en ny tumme på höger vante.


Jag tycker det är roligt att unga människor inser värdet av att laga kläder, vare sig de är handgjorda eller färdigköpta och My lagar själv en hel del, men eftersom det är jag som stickat vantarna bad hon mig om hjälp med lagningen.

Vantarna tar lite stryk under de dagliga cykelturerna till och från jobbet, men kanhända att tummarna blir lite mer slitstarka nu. Alpackaull har större slitstyrka än fårull, och lama och alpacka är släkt så det verkar logiskt.


Pläderar för annat än pläd

Äntligen – efter tre år och fyra månader – är min pläd färdig. Jag är väldigt nöjd med resultatet, men måtte jag komma ihåg hur segt det blev mot slutet när jag börjar fundera på restgarnsprojekt nästa gång. Det måste finnas många andra sätt att ta tillvara restgarner än att sticka plädar av dem.

Kanske blev den här lite onödigt stor. Här har jag vikt ut den i full storlek och då mäter den 125×180 cm.

När jag jämför min stickade pläd med dem jag virkat tidigare känns den stickade mer mjuk och följsam, men en nackdel är att den har en så tydlig rät- och avigsida vilket de virkade inte har.

Den stickade snoddkanten (i-cord-kant) ger både form och stadga åt pläden, och blir liksom pricken över i:et.


En Lady till

lady januari 19Jag har sytt ganska många klänningar, men mest i samma modell, brukar alternera mellan Autumn Peplum Spinoff (Sewingheartdesign) och Sandy(Svenska mönster). Den här klänningsmodellen, Lady från Svenska mönster, har jag däremot bara sytt en gång förut. 

Det var flera år sedan nu. Jag blev verkligen nöjd med den då, och jag har använt den mycket, så jag har länge tänkt att jag skulle sy en till.

Tyget fanns hemma sedan i somras och mönstret var redan avritat, så det borde liksom bara vara att sätta igång. Men eftersom det var så länge sedan jag använde mönstret så krävdes det en del ommätningar, mindes exempelvis inte om jag lagt till sömsmån på mönstret eller ej. Det hade jag inte – så det var ju tur att jag fått skräddarkritor i present av döttrarna.

Nästa Lady får nog lite mer tillägg över magen. Klänningen som jag sydde för två år sedan sitter ju faktiskt lite tajtare över magen nu än då, vilket jag förbisåg när jag bestämde hur mycket tillägg jag skulle göra på den här klänningen. Jag har sytt med overlock vilket gör att det inte finns någon extra sömsmån att ta av.

Kanske skulle man mäta tyget innan man klipper till, räkna ut hur mycket tyg man använt och skriva ner tygåtgången för sina favoritmodeller så man köper lagom mycket tyg i fortsättningen. Gör ni det?

Översta bilden är tagen med fjärrutlösare, för första gången fick jag den att fungera, därav leendet. Jag hade förmodligen haft fel batterier tidigare. Jag tog fotot i tvättstugan, för det var ett av få ställen i huset med lugn bakgrund och hyffsat ljus så här på kvällen.



Det blev en till …

Jag skrev ju häromdagen att jag funderade på att sy ytterligare en APS (Atumn Peplum Spinoff) när jag ändå var i farten och hade tyg hemma. Så blev det, och jag har redan använt den på jobbet. Enda nackdelen med är att den saknar sidfickor. Visst skulle det gå att lägga till, men det är tveksamt om det skulle bli så snyggt efter en tids användning. Trikåtyget skulle ju töja ut sig och jag skulle förmodligen stoppa mer och mer saker i dem och till sist ha som bulor på höfterna … I ryggsäcken får jag plats till mycket :).

Jag har gått med i Från UFO till FO 2019 för att motivera mig själv att sticka färdigt påbörjade stickningar innan jag börjar på ännu fler, så nu är det stickning som gäller en tid framöver. Kanske tog jag i för mycket när jag som januariprojekt bestämde mig för att göra färdigt pläden som jag började på för mer än tre år sedan. Så här såg den ut för några månader sedan:

Nu är jag inne på sluttampen, men det är en faslig massa garnändar att fästa, trots att jag stickat in många ändar under arbetes gång. Och så ska jag sticka på en kant runt om. Jag hoppas innerligt att jag hinner innan månaden är slut så jag kommer med i utlottningen av en garnrelaterad uppmuntringspresent. Vis av erfarenheten ska jag inte gå ut så hårt i februari. Det får bli ett av mina mindre, ofärdiga projekt som ska slutföras då, eller så får jag dela upp ett större på flera månader.


Årets första klänning

Nu när jul- och nyårshelgen är över och döttrarna rest hem var och en till sitt, har jag tagit fram symaskinen och sytt årets första klänning.

Jag har funderat på att sy en lite varmare klänning ända sedan i höstas, köpte tyget redan i oktober.

Om vädret ändrar sig framöver och det blir som det brukar här på västkusten – kallt och snö i februari, mars – har jag nu en varm, mjuk och go klänning att ta på mig.

Velourtyget köpte jag när jag och några vänner var på Skroten i Kinna i oktober. På den här bilden syns det tydligare att tyget är randigt. Modellen är densamma som jag sytt många gånger tidigare: Autumn Peplum Spinoff med kjoldel från mönstret Spin around, båda från Sewingheart design.

På bilden syns (några av) de andra tyger jag köpte vid samma tillfälle, och jag är lite sugen på att klippa till en klänning till när jag ändå är i farten.

Vad hände egentligen?

Mot slutet av förra året blev det inte så många inlägg här på bloggen. Det var mest ett och samma projekt jag höll på med – en restgarnspläd – och det skulle bli lite tråkigt att bara rapportera om hur många rutor jag stickat sedan sist – så då blev det inget skrivet alls.

När jag ser tillbaka på 2018 som helhet blev det trots allt en hel del både bloggat och tillverkat:

Januari: Min (o)vana trogen stickade jag klart de sista julklapparna EFTER jul, t.o.m. efter nyår. My och Ida fick sina Märta-vantar (mönster ur
Clara Falks och Camilla Svanlunds bok ”Vantar för alla årstider” ).

Februari: Sjalen Jämnt ojämn (mönster Jenny Alderbrant) blev färdig. Den var jätterolig att sticka, men jag har bara använt den en gång, vet inte riktigt varför. Kanske beror det på att jag har lite svårt att drapera den snyggt.

I februari fick mina klänningar ett nytt hem. Uffe och jag hjälptes åt att måla om väggarna och lägga nytt golv i Idas rum. Med sex garderober blev det nästan som ett dressingroom – eller i alla fall ett dress-in-room.

Jag skrev inte så mycket om garderoberna då för ett år sedan. De är köpta på Ikea. Jag använde deras planeringsverktyg och planerade inredningen i lugn och ro hemma. Det var väldigt bra – man fick exempelvis en varning om man försökte planera in ett hyllplan där gångjärnen sitter, och man kunde se hur mycket plats som behövdes om man tänkte hänga upp klänningar respektive långbyxor.

Mamelucker 2.0 var ett restgarnsprojekt som inte tog så lång tid, blev färdiga i mars precis innan vi skulle hälsa på My i Eskilstuna, så jag invigde dem där under en vintrig promenad i Vilsta friluftsområde.

Rolig stickning blev till ett plagg som jag haft mycket användning för!

I mars var jag också på mitt livs andra Sy-LAN i Tönnersjö bygdegård. Jätteroligt!

Då sydde jag den här klänningen …

och jag började på den här, som blev färdig i april. Jag är väldigt nöjd med de klädda knapparna. Se här hur jag gjorde dem.

Varje år vid Kristi Himmelsfärdshelgen är det Konstrunda i Halland. 2018 besökte vi bl.a. Lisa Byrenius och Brittmarie Pantzar Andersson i närheten av Södra Näs och då fotograferade Ida mig i min nya dalahästklänning.
Modellen är en av mina favoriter i trikåtyg: Autumn Peplum Spinoff med kjoldel från mönstret Spin around, båda från Sewingheart design.


I juni stickade jag klart min rödbetsfärgade Kristinehamn, ännu ett plagg som jag haft mycket nytta av under året.

I juli sydde jag mitt första par espadriller

som matchar en av klänningarna jag sydde på Sy-LANet.

I augusti stickade jag färdigt ett par Citrus-sockar som min syster fick i födelsedagspresent.

My har inte haft några köksgardiner sedan hon flyttat till sin nya lägenhet. Nu tyckte hon det var dags, så i september sydde jag de här till henne.

Därefter blev det inte så stor variation i min textila produktion, bara ruta efter ruta på min stickade pläd … Men i oktober var jag på en fantastisk och sagolik utställning i Borås: Next level Craft, och har du inte redan sett mina bilder därifrån tycker jag du ska göra det genom att klicka här.

Jag genomförde faktiskt ett mindre sömnadsprojekt strax innan första advent. Uffe fyller år i slutet av oktober, jag i slutet av december, så vi bestämde oss för att ha gemensamt födelsedagskalas mitt emellan – i slutet av november. Vi julpyntade några dagar innan första advent och jag hängde upp julgardiner i köket. Jag var trött på de röd-och-vitrutiga julgardinerna vi brukar ha i stora rummet på nedervåningen, men jag varken hann eller hade lust att skaffa några nya. Tycker själv att jag kom på en lyckad lösning när jag tog fram våra gamla panelgardiner, sydde fast svarta sidenband längs ena långsidan och knöt fast dem på ”andra ledden” på gardinstången.

Ja, så kom vi in i december 2018 och detta inlägg slutar som det började – med en julklapp som blev färdig först efter jul, fast i alla fall innan nyår: mors röda fingervantar.

Gott Nytt År till er alla!

Ewa