Bodils väska

Sällan har ett sömnadsprojekt haft en så trög uppstart som det här. Syrran kom med här tyget i slutet på förra sommaren. Hon hade varit på Växbo lin och sett en fin väska uppsydd i ett av deras fina linnetyger. Syrran köpte tyg och tänkte väl att jag kvickt och lätt skulle svänga ihop en kasse/väska till henne. Men nej. Det tog emot att sy en väska av lin. Lin har man ju i diskhanddukar för att det suger upp fukt så bra. Är det så smart att göra en väska av det då? Nu i sommar har jag försökt ta tag i ofärdiga saker i mitt projektskåp och då påmindes jag om syrrans väska. Nu råkar hon fylla jämnt och vad skulle väl passa som födelsedagspresent om inte en hemsydd väska (lite knasigt känns det dock att jubilaren själv har betalat tyget 🙂 ). Jag kollade på Växbos hemsida och såg att deras väska var sydd av vaxat tyg vilket gav mig idén att köpa Grönlandsvax och provvaxa en liten tygbit. Grönlandsvax är dock avsett för tyg i blandmaterial vilket kanske förklarar varför mitt test inte blev så bra. Tyget ändrade färg, såg mest ut och kändes som om man dränkt in det med smält stearin (och det innehåller ju faktiskt en del paraffin). Efter provtvätt av en obehandlad tygbit och har jag konstaterat att NÅGOT måste göras, för annars blir väskan genomblöt vid första regnskur – och sedan superskrynklig när den torkat. Så när väskan var färdigsydd impregnerade jag den med impregneringsspray som man impregnerar skor med. Helgerån på ett naturmaterial kanske en del tycker, men  något måste som sagt göras, och jag hade inte tid att fortsätta leta efter mer naturenliga impregneringsmetoder.

IMG_7570

Modellen är inspirerad av en av mina egna favorithandväskor som jag köpte i Rom för några år sedan, men jag har gjort den lite smalare och lite högre. Jag gillar när handtagen är så långa att man kan bära väskan både i handen och över axeln.

IMG_7577

Läderremmarna har jag köpt på Panduro och kortat ner till 60 cm.

IMG_7580

Jag använde bitar av den bortklippta remmen som förstärkning på insidan av väskan. På ena insidan finns en öppen ficka, på den andra en ficka med dragkedja.

IMG_7576

Det fanns bar delbara dragkedjor i den grovlek och längd jag ville ha så jag sydde ihop den nertill och sydde förstärkningar i början och slutet av dragkedjan i samma tyg som ”hållfläpparna”. Finns det något namn på dem – tygfläpparna som man håller i när man ska öppna och stänga dragkedjan?

IMG_7572

Väskan är bredare i botten än upptill. Jag har klätt en tjock kartongbit med fodertyg och lagt i botten för att den ska bli lite stadigare.

Det blev ju bra till slut… :).

IMG_7682

Grattis på födelsedagen, syrran!

 

 

 

 

 

 

Utflykt längs Västkusten

Häromdagen körde vi en runda, Uffe och jag. Vi besökte först Annas krukor och fat strax utanför Falkenberg. Och trots att vi har skåpen fulla kunde jag inte motstå de här muggarna:

DSC_0057

Sedan körde vi till Lena Peterssons Butik och ateljé. Där kunde man se orginalmålningarna till många av hennes julkort, brickor m.m. Vi åt lokalproducerad glass på den idylliska innergården.

DSC_0051

Så styrde vi kosan mot en annan idyll:

DSC_0053

Janko Konst & Garn

Det var stick-café där just idag, men jag hade ingen stickning med och lika bra var väl det för Uffe hade garanterat inte uppskattat att sitta med där. Jag köpte inget garn (!) men väl Tant Ulltuss sockbok som jag länge funderat på att köpa. Nu kunde jag  bläddra igenom den innan köp och konstatera att modellerna är lika fina som många sagt och skrivit om.

IMG_7554

Dagens sista stopp var helt improviserat. Fick ett tips när vi var på Annas krukor och fat om en tygaffär i Träslövsläge. Jag blev nyfiken såklart. En tygaffär i lilla Läjet?! Jodå, och inte vilken tygaffär som helst. Det var flera små rum med inredningstyger av kända designers och konstnärer – Viola Gråsten, Bertling och Markelius bl.a. Det fanns ett rum bara med Marimekko-tyger – ett Marimekko-mecka i miniatyr skulle man kunna säga. Det var intressant att gå runt och titta. Affärsinnehavarinnan (glömde fråga om namnet, tyvärr) med ett genuint intresse och stort kunnande om tryckta inredningstextilier berättade mycket om de olika tygerna. Jag fick t.ex. veta att Pytagoras, ett sammetstyg som jag tyckte var så fint var designat just av Sven Markelius. Det var ursprungligen tänkt som ett draperi i en av salarna i FN-anläggningen i New York. Men Pytagoras må vara aldrig så fint, inte ens jag spontanköper tyg för fyrsiffriga meterpriser. Men det blev ett färdigsytt kuddöverdrag i Marimekko-tyg:

IMG_7558 (2)

Tyget heter Kontti och är designat av Jenni Tuominen. Mönstret är inspirerat av de färgglada rutmönster man kan se på containerfartyg sett ur fågelperspektiv.

Affären, Tyget Södra Näs, ligger på Storgatan 11 i Träslövsläge.

 

 

På Vandalorum

IMG_7316.JPG

Varje gång Uffe och jag passerat Vandalorum har vi sagt att vi någon gång skulle stanna och titta på utställningarna där. Den här gången blev det verkligen av. Just nu visades utställningar med möbler och konstverk av Eero Aarnio, TAF (årets vinnare av Bruno Mattson-priset), Fredrik Lindqvist och en fascinerande utställning om ljus med ljusprojekt, installationer och konstverk av 16 nordiska konstnärer, formgivare, arkitekter/arkitektkontor och forskare, bland annat danska Astrid Krogh. Uffe fotograferade My framför den jättelika uppblåsbara Puppyn som fanns utanför. Puppyn och fåtöljen Åskbollen var två av de saker jag kände igen sedan tidigare av Aarnio.

IMG_7309

Jag blev fascinerad av Astrid Kroghs Horizon, en väv av optiska fiber som skiftade färg likt himlen vid horisonten. Fotona gör inte verket rättvisa, jag skulle såklart filmat  istället för att ta stillbilder. Du förstår vad jag menar om du läser Astrids egen berättelse.

IMG_7314

De här insikterna fascinerade också mig, fast på ett annat sätt. Jag tittade på dem med en sorts skräckblandad förtjusning kan man säga. Det är Fredrik Lindqvist som gjort dem. Han jobbar mycket med att trycka med träsnitt på tyg och syr ihop olika tygbitar med grov tråd.

IMG_7311

Här ser man hur STORA de är!

Om att göra färdigt – eller inte …

Det här är sommaren då jag skulle ta itu med saker som ligger på vänt i projektskåpet. Först ut var min Haruni-sjal. Den började jag på för tre år sedan! Upptäckte till min fasa att den börjat bli lite tufsig. Blir silke gärna lite tufsigt kanske? Fast det borde inte bli tufsigt bara av att ligga i skåpet, kanske blev stickningen lite tilltufsad redan när jag kämpade med alla omtag och hoptagningar häromåret?

Jag letade upp varenda ledig stickmarkör som fanns i huset för att kunna markera varje mönsterrapport för sig och hoppades på så sätt kunna hålla bättre koll. Och till min stora glädje upptäckte jag att det fanns en uppdaterad beskrivning på Ravelry, version 9 från januari i år, som jag hade lättare att förstå. Ändå fixade jag ungefär 5 varv innan det blev problem igen. Maskorna räckte inte till att göra det som skulle göras i sista mönsterrapporten. Först tänkte jag att jag kanske missat göra några omslag och försökte mixtra fram några extra, men det gick ju sådär … Det stämde i alla fall inte med beskrivningen. För att komma tillrätta med problemet behöver jag nog sticka baklänges ungefär 700 maskor, i spetsstickning, med silkegarn … Suck! Skjuts in i projektskåpet igen! Där kan du ligga och skämmas, Haruni. En cyklamenfärgad spetstickad silkessjal är ändå inte något som jag använder särskilt ofta.

IMG_6899 (2)

Nästa projekt då … koftan till Ida. Jag stickade en kofta till My i höstas. I julas när Ida var hemma fick hon välja en koftmodell som hon skulle kunna tänka sig. Det gick fort och lätt. Lika fort beställde jag sedan garn, ljuvligt mjukt och maskintvättbart (ett absolut krav från Ida). Det gav tyvärr inte samma stickfasthet som originalgarnet så jag tappade sugen lite. Efter en del laborerande med olika stickstorlekar bestämde jag mig för att pröva att sticka med det i alla fall och nu har Ida varit hemma så jag har kunnat hålla upp stickningen mot henne för att se om den ser ut att passa. Det såg OK ut så nu fortsätter jag.

Det ska bli en Clair Cardigan, med raglanärm och virkad spetskrage som detalj – därav virkprovet på bilden.

Glad midsommar!

 

Jag önskar er alla en riktigt

Glad midsommar!

Ewa

Fotomodellen heter Canelle och föddes i midsommartid för 8 år sedan. Jag virkade dessa kransar för ett par år sedan, en till Canelle och en till hennes bror Kummin. Kummin är numera i kaninhimmeln så Canelle fick prova båda.

Vill du veta mer om de virkade midsommarkransarna så klicka på bilden ovan.

 

Virkat kjolskydd

IMG_6916

Snart är jag verkligen ute och cyklar för jag har virkat klart kjolskyddet till min nya cykel. Jag har förvisso provcyklat  in till stan tidigare – i en snäv klänning som inte skulle kunna fastna i hjulet. Då uppenbarade sig ett annat litet problem … klänningen kröp längre och längre upp när jag cyklade, nästan (bara nästan) till oanständighetens gräns. Men nu är som sagt kjolskyddet klart så jag kan cykla i mina vidare klänningar, bär ju helst klänning. Annars vet jag att cykelbyxor finns också ;).

IMG_6904 (2)

Det har varit rolig virkning. Man började med blommorna: virkade först en och sedan virkade man nästa blomma på den första o.s.v. Bilden ovan visar hur man efter att ha virkat den nedre delen av skyddet virkade ihop det med blomraden …

DSC_0003_9

och sedan virkade man fast ovandelen. Visst är det fascinerad hur raderna av hjärtan bildas?!

För att låset skulle få plats virkade man en höger- och en vänsterdel. Jag hade läst att det skulle vara lite meckigt att montera ihop det hela, och det kan jag väl hålla med om att det var. Det tog i alla fall tid, höll nog på 1,5-2 timmar innan jag blev nöjd.

IMG_6932 (2).JPG

Här ser man öppningen för låset på nära håll.

Jag tycker modellen är jättefin, blev förälskad i den så fort jag såg den. Den här konstruktionen tror jag inte jag lyckats klura ut själv, tur att det finns andra virkentusiaster som delar med sig av sina mönster. Den här beskrivningen är gjord av en holländska (såklart, är inte Nederländerna cykellandet nummer ett i Europa!?) men är skriven på engelska. Jag tyckte den var lätt att förstå, inte minst tack vara alla tydliga foton.

Cykelns nya kläder

Jag har skaffat mig en ny cykel och eftersom jag ofta bär kjol tänkte jag skaffa kjolskydd till nya cykeln. Jag såg ett fint virkat här och ville genast sätta igång, men det var semesterstängt i den shop som säljer mönstret så jag har försökt att börja på egen hand.  Tanken var från början att försöka använda några av alla de garner jag redan har, men det är ju ofta så att det ändå saknas någon nyans …

IMG_6902.JPG

så det blir nog besök i någon av stans garnaffärer på måndag :).

Flera nyanser av grått

DSC_0017I helgen har vi varit och hjälpt dottern och hennes pojkvän att flytta. Det föll på min lott att klä om dynorna till sittbänken i nya köket. Önskemålet var att det nya tyget skulle vara någorlunda likt det gamla i färg. Och om man jämför det gamla tyget som fortfarande sitter på den lilla trekantiga dynan till vänster med det nya tyget som jag lagt ut i sin fulla längd på golvet så ser det väl rätt likt ut. Det nya är dock lite melerat (melerat är min grej liksom).

Jag satt vid matbordet i den gamla lägenheten, mitt i flyttröran, och sydde:

DSC_0019

Det gick bra ända till Ida sålde både bord och matstolar till någon som kom och hämtade dem innan jag var klar, så det sista fick jag sy stående vid ett sideboard. Tur att jag sytt klart innan Ida gjorde av med det också!

DSC_0021

Det gamla tyget (lakansväv) var bara fastlimmat på skumplasten (!). Jag sydde hela överdrag med öppning längs med hela bakkanterna. Tyget är ett syntetiskt tyg som inte krymper och torkar snabbt, och jag sydde på kardborrband längs hela bakkanterna för att överdragen ska gå lätt att ta av och på.

DSC_0022

Den knepigaste biten var nog faktiskt den lilla triangeln där bakkanten var klippt på helsnedd. För att det skulle bli enklare att sy på kardborrbandet sydde jag därför på remsor klippta trådrakt på de kanterna,

DSC_0023

vek in hörnet först,

DSC_0025sedan ena sidan med kardborrband

DSC_0026DSC_0027

och sedan andra sidan.

Lite osams med undertråden visst ;), men nöjd med lösningen med den enkla och fungerande knäppningen av överdraget. Och jag har sicksackat alla kanter så att tyget ska hålla i tvätten.

DSC_0034

Dynorna på plats, men skumplasten behövs kortas lite. Det får mottagarna göra själv, för  nu har vi åkt hem till Halmstad igen.

DSC_0033

Det bidde tummetottar

IMG_6876

Efter rallystickningen av fars tröja (se förra inlägget) bestämde jag mig för ett mindre projekt, MYCKET mindre. Det bidde bara tummetottar.

De här vantarna stickade jag till My (äldsta dottern) häromåret. Jag har lagat dem en gång tidigare. Nu var det dags igen. Jag tror att hon använder dem när hon cyklar och att det är därför just tummarna slits. Jag hittade garnet jag stickat vantarna med och bestämde mig därför att helt enkelt sticka på nya tummar den här gången.

IMG_6878

Först plockade jag upp maskor nedanför hålet

IMG_6883

Sedan klippte jag av den trasiga delen, plockade bort garnrester och stickade på en ny tumme.

IMG_6898

Som nya!

Vantmodellen heter Josefin och jag har köpt mönstret på Halländska hemslöjden. Affären finns tyvärr inte längre.

Födelsedagströjan

IMG_6893 (2)

Far fyllde år för knappt tre veckor sedan och då fick han garnet till den här tröjan. Igår fäste jag de sista trådarna och idag kunde jag överlämna en färdig lopapeysa (islandströja på isländska) till honom. Att sticka en tröja på mindre än tre veckor är nog något av ett personligt rekord.

Igår när satt jag ute i 25 gradig värme och fäste trådarna kände jag att leveransen kanske inte skulle komma att ligga helt rätt i tid, men idag sjönk temperaturen 10 grader och far tog mer än gärna på sig tröjan för att posera i sin älskade trädgård.

Förutom det mönstrade oket är det själva ullen och hur den gjorts till garn som ger tröjan några av dess särdrag. Islandsfåret har två sorters ull, dels mjuk, småkrusig bottenull, dels långa, blanka täckhår. När man själv spann sitt garn separerade man de olika typerna av ull och fick på så sätt fram garn med olika kvalité och funktion. När man började lämna sin ull till tvätt- och spinnerier blandades all ull och man fick  tillbaka den i form av ett förgarn, plötulopi, som egentligen var tänkt att spinnas till garn. I fattiga hem hade man inte tid att spinna utan började sticka direkt av förgarnet. Garnet blev både värmande tack vare den småkrusiga bottenullen och vattenavvisande tack vare täckhåren.

far3

Modellen heter Afmaeli och är stickad i Lettlopi, ett spunnet garn som är det som oftast används i islandströjor idag.

I tidskriften Hemslöjden nr 2 2017 kan du läsa mer om islandströjan och om några månader kommer det ut en bok om islandströjans historia, skriven av Ásdís Jóelsdóttir.