Snickarbyxor igen!

Jag som nästan alltid bär klänning har något otippat nu sytt mig ytterligare ett par byxor.

Häromveckan blåste det rejält här, och jag blev både irriterad och generad när klänningen lyfte med vinden på allmän plats. Tyg i mitt tygskåp som skulle blivit en klänning fick istället bli ännu ett par snickarbyxor så jag kan gå anständigt klädd när det blåser. Det är samma modell som jag sydde strax innan midsommar, Anna från Mönsterfabriken.

Knäppningen i sidfickorna löste jag med knappar som fanns hemma, men eftersom jag bara hade tre av varje sort placerade jag dem så här:

Istället för tre av samma sort på samma sida och tre andra på andra sidan lät jag mittknappen byta sida.

Jag kan verkligen rekommendera snickarbyxor till den som vill ha praktiska och bekväma byxor med full rörelsefrihet.

Annonser

Midsommarblomster

Den här midsommaren firade jag tillsammans med syrran och mina föräldrar i syrrans torp.

Det har varit en midsommar i blommornas tecken. Första stopp på vår färd mot torpet var Rosenlunds rosarium i Jönköping.

Åh, så många vackra rosor det fanns. Jag hade aldrig varit där förut och blev helt betagen, höll nästan på att ta slut på minneskortet bara på rosenbilder. Här en Sweet fragrance och här …

Napoleons hatt – Cristata. Som min mor påpekade: knoppens form ser verkligen ut som en sådan där hatt som man sett på bilder av Napoleon.

Det finns rosor på torpet också. Min syster ha full koll på alla namn, men inte jag, så ni får bara njuta av en vacker ros …

Såklart måste man plocka lite prästkragar och blåklint på midsommar

och binda sig en krans.

Midsommarafton var vi i Brevens bruk och tittade på det traditionella midsommarfirandet där. Midsommarstången är inte lik någon annan jag sett. Att den tar lång tid att klä förstår man när man tittar närmare på kransarna:

Det gröna är liljekonvaljblad som repats och formats till små kronor och fästs på kransstommarna. Enligt broschyren som fanns på plats görs detta av kransflickor med medhjälpare veckan innan midsommar, och på midsommaraftons morgon smyckas kransarna med blommor. Bara att göra girlangerna måste ha tagit sin lilla tid, tänker jag.

Kransarna bärs av kransflickorna i en procession genom byn. Det skjuts med kanon flera gånger under ceremonin, bl.a. när det är dags att börja vandringen med kransarna genom byn.

Väl framme vid stången träs kransarna på stången, en efter en, och fästs med blomsterprydda pinnar. Tittar du noga på kransbilden ser du en kransflicka i bakgrunden hålla sådana pinnar.

Även att resa stången tar sin lilla tid och bjuder på en hel del spänning vill jag lova. Man vill ju inte ens tänka tanken på vad som skulle kunna hända om några tappar greppet om en arton meter lång midsommarstång.

Slutet gott, allting gott. Här dansar kransflickorna kring den resta midsommarstången som är så lång att jag inte fick med hela på bilden. Allra överst sitter en tupp kan jag tala om.

Innan jag åkte sydde jag mig ett par nya byxor. Det hör ju inte till vanligheterna att jag syr byxor, men jag blev inte helt nöjd med dem jag sydde och bloggade om ifjol vid den här tiden (och som på något mystiskt vis kom i repris förra veckan här på bloggen, har ingen aning om hur det blev så). Både magen och ryggslutet blev bara, så nu tog jag i ordentligt:

Jag sydde mig ett par snickarbyxor. Här syns garanterat ingen mage, och ingen kan titta ner där bak heller :). Mönstret kommer från Mönsterfabriken, och modellen heter Anna. Det var första gången jag sydde efter ett mönster därifrån. Nu när jag har använt byxorna några gånger kan jag konstatera att jag är nöjd med resultatet. Byxorna är jättebekväma och alla fickor gör dem väldigt praktiska. Fram finns dubbla bröstfickor

vilket kanske inte syns så tydligt på bilden då jag lyckats hyfsat med mönsterpassningen om jag ska säga det själv … I en av de mindre fickorna visade sig mina solglasögon få plats precis.

Jag saknade mönsterdel till infodring till sidficka fram. Jag mailade Mönsterfabriken och fick snabbt svar med bilder som förklarade hur jag själv kunde konstruera en sådan del. Man skulle kanske kunna tycka att det kunde ha varit med på ett mönster som kostar 250 kronor, men som sagt, jag fick snabbt svar av Anna som också skrev att de uteslutit delen för att man ofta inte gör någon infodring vid ficköppningen för att det kan bli för tjockt. Det har hon ju rätt i. Jag har själv aldrig tidigare gjort någon, ville testa för att det stod att man skulle göra det i beskrivningen.

Detaljer som jag lagt till: två rader smal resår som håller in byxorna i ryggen för bättre passform (annars blev det lite jättebebis över mig sett i profil) och små läderbitar under jeansknapparna för att de ska sitta fast ordentligt. Nu kom Uffes udda skinnhandske till användning. Det gäller att spara på rätt saker …

Det var lite svårt att få tag på spännen i rätt färg, men till sist hittade jag ett par barnjeans på Myrorna för 29 kronor som jag sprättade loss spännena ifrån.

Mitt midjemått korrelerar inte med stussvidden enligt gängse storlekstabeller så jag ritade av mönstret i en storlek och gick ut en storlek runt midjan. Kanske hade det gått ändå, men nu har jag ett par väldigt bekväma byxor, lämpade såväl för midsommarfirande på torp som trädgårdarbete hemmavid.

Pyjamasbyxor?

Du ser rätt – jag är klädd i byxor. Det hör till ovanligheterna, men har sin förklaring. Jag har som målsättning att i sommar testa några av skolans byxmönster för att bilda mig en uppfattning om passform och hur lätta eller svåra de kan tänkas vara att använda för mina elever. Idag var det första paret ut. Mönstret är ett mönster från Coats almedahls, Pyjamasbyxor 58120

Ofärdigt

Somligt växer fort – som gräset i bakgrunden, somligt växer långsamt – som våra stafettmössor. Jag växlar mellan att trimma gräset och att sticka färdigt mössorna. Batteriet till grästrimmern laddar ur snabbt så medan batteriet laddas stickar jag.

Det är brådis! Sex ofärdiga stafettmössor som låg i ett skåp i slöjdsalen där jag jobbar måste bli klara innan sommarlovet. Några av dem hade eleverna hunnit börja göra hoptagningar på, så dem har jag redan stickat klart, fäst trådar på, tvättat och ruggat lite för en mjukare yta. De lottades ut bland dem som stickat på dem, men p.g.a. GDPR har jag för säkerhets skull fotograferat mössorna på anonyma modeller:


Varje mössa är helt unik. Några mössor har fått värmande, dubbel nederkant (resåren är invikt och fastsydd), några har några aviga varv på rätsidan – misstag som förhöjer det estetiska uttrycket. Jag lovar att visa de andra tre när de är klara!

Var ska jag sova?

Den här lilla sötnosen har varit på besök hos oss i helgen. Husse och matte fick nybäddade sängar, men jag hade inte tänkt på Rufus. Ida, Rufus matte, scannade av mitt materialförråd och svängde snabbt ihop en hundbädd av lite resttyger och vadd.

Hon sydde som ett rör med vadd i. Det syddes ihop till en rektangulär form med raksömmar tvärs över röret där det skulle bli hörn. En vändsydd botten syddes på. Som pricken över i: en mjuk och fluffig kudde med ett R på. Undertill har Ida limmat små prickar med limpistol för att bädden inte ska glida omkring.

Klart godkänd, matte!

Julpläd till påsk

Så var det dags igen – här är en som inte håller sig till sin egna principer speciellt länge: så sent som i januari skrev jag här på bloggen om hur segt jag upplevde mitt senaste plädprojekt när det var i slutfasen. ”Det måste finnas många andra sätt att ta tillvara restgarner än att sticka plädar av dem”, skrev jag visst också. Och vad gör jag nu? Just det, sitter och virkar rutor till en … pläd. En julpläd dessutom! När det snart är påsk. Men det är klart, den blir ju inte klar till påsk, eller till jul i år heller för den delen.

Närbilden visar förklaringen till varför jag så gärna virkar den här rutan: de små plupparna ger en häftig 3D-effekt.

Rutan heter Circle of friends och du kan få orginalbeskrivningen gratis på Ravelry – eller så tittar du på Bautawitch blogg där man både får en steg-för-steg-beskrivning med foto och text på svenska, och massor av inspiration till härliga färgkombinationer. Åsa Bautovic som driver bloggen Bautawitch har fått lov av Priscilla Hewitt att publicera översättningen i sin blogg.

Jag prövade faktiskt att virka några rutor redan 2013, men hade andra projekt på gång (andra plädar faktiskt) så sedan har de blivit liggande i en korg fram tills nu.

Jag har redan bestämt var pläden ska ligga när den är klar – i vår nya skinnsoffa. Tanken är att den färdiga pläden ska ge mer av en retro-känsla (tänk 70-tal) än ett traditionellt, lite gammaldags intryck, om du förstår vad jag menar.

Kudden i bakgrunden var förresten inledningen till mitt bloggande. Bakgrundshistorian är med i mitt allra första blogginlägg.

Knappt att knapparna syns

Jag har varit på Sy-LAN i helgen. Det är så himla roligt – man träffar många nya vänner, och tack vare det uppenbart gemensamma intresset är det lätt att hitta samtalsämnen att börja prata om. Vi var på samma plats som förra våren och flera gånger tidigare. Vi åt lika mycket god mat men jag tror minsann att vi sydde ännu mer. Den här gången hade jag bestämt mig för att fokusera på sömnaden och inspirerande samtal, hade inte ens tagit med kameran och kommer inte längre överens med mobilkameran, så det blir inga bilder från själva lanet, men här kan du se vad jag sydde:

Klänning i favoritmodell 1: Sandy från Svenska mönster. Tittar du riktigt noga ser du att den är knäppt med knappar klädda med samma tyg – jag klippte ut tyg med enbart röda blommor på till knapparna och klädde dem som jag gjort tidigare.

Eftersom det blev tyg över testade jag att sy ett hårband efter en idé jag fått av en kollega (tack Teija!). Enkelt beskrivet är det en 80-90 cm lång tygremsa, cirka 15 cm bred som viks på mitten på det långa hållet och sys ihop så här:

Inuti är det en ståltråd – jag använde bindtråd som man använder till växter – som gör att man lätt kan snurra ihop rosetten så att hårbandet stannar på plats. Jag näste bara fast stålstråden i sömsmånen i hörnen innan jag vände ut och in på hårbandet.

Klänning i min andra favoritmodell: Autumn Peplum Spinoff fast med kjoldel från Spinaround, båda från Sewingheart Design. Tyger räckte till hårband här med, men eftersom det här tyget här elastiskt skippade jag ståltråden och knyter bara en rosett med hårbandet.

Den här klänningen fick jag avsluta hemma, eftersom jag glömt ta med mellanlägg att stryka fast i fållarna. Det gjorde inget för jag hade delar med till en tredje klänning som jag kunde börja sy på … :).

Blåa fingrar

Gröna fingrar har man ju hört talas om, men blåa … ? Det förra kan jag inte säga att jag någonsin haft, men blåa upptäckte jag att jag fått igår kväll. Jag stickade på mina sockor av egenhändigt färgat garn, var inne på slutvarven och tyckte att effekten med ett mörkare tåparti blev riktigt snyggt. Det var då jag såg att fingarna blivit blåa. Det var tydligen överskottsfärg kvar i det mörkaste blå på garnet.

Skulle jag kanske använt handskar även när jag stickade?

Upprinnelsen till det här projektet var ett inköp av färg och en sockblank på Sy- och hantverksfestivalen häromåret. Jag ville se om sockorna verkligen blev lika när man gjorde så här – färgade en sockblank (som alltså är stickad med två trådar) som man repade upp. Du kan läsa lite om starten här. Och här ser du slutresultatet:

Ja, de blev verkligen lika, i stort sett identiska.

Använda silkesvantar?

När My kom hem i julas hade hon de här vantarna med sig. Hon undrade om jag kunde tänka mig att laga dem en gång till. Jag lagade dem för ungefär ett och ett halv år sedan, och då som nu var det tummarna som var slitna. Och nu som då bestämde jag mig för att helt sonika sticka nya tummar, men den här gången fanns inte mer garn kvar av samma sort. Jag tycker ändå att det blev ganska bra färgmässigt. Kvalitetsmässigt är det större skillnad. Vantarna är ursprungligen stickade med tvåtrådigt ullgarn. Lagningsgarnet är fyrtrådigt Llama silk, en blandning av lamaull (70%) och silke.

På bilden har jag stickat en ny tumme på höger vante.


Jag tycker det är roligt att unga människor inser värdet av att laga kläder, vare sig de är handgjorda eller färdigköpta och My lagar själv en hel del, men eftersom det är jag som stickat vantarna bad hon mig om hjälp med lagningen.

Vantarna tar lite stryk under de dagliga cykelturerna till och från jobbet, men kanhända att tummarna blir lite mer slitstarka nu. Alpackaull har större slitstyrka än fårull, och lama och alpacka är släkt så det verkar logiskt.