Använda silkesvantar?

När My kom hem i julas hade hon de här vantarna med sig. Hon undrade om jag kunde tänka mig att laga dem en gång till. Jag lagade dem för ungefär ett och ett halv år sedan, och då som nu var det tummarna som var slitna. Och nu som då bestämde jag mig för att helt sonika sticka nya tummar, men den här gången fanns inte mer garn kvar av samma sort. Jag tycker ändå att det blev ganska bra färgmässigt. Kvalitetsmässigt är det större skillnad. Vantarna är ursprungligen stickade med tvåtrådigt ullgarn. Lagningsgarnet är fyrtrådigt Llama silk, en blandning av lamaull (70%) och silke.

På bilden har jag stickat en ny tumme på höger vante.


Jag tycker det är roligt att unga människor inser värdet av att laga kläder, vare sig de är handgjorda eller färdigköpta och My lagar själv en hel del, men eftersom det är jag som stickat vantarna bad hon mig om hjälp med lagningen.

Vantarna tar lite stryk under de dagliga cykelturerna till och från jobbet, men kanhända att tummarna blir lite mer slitstarka nu. Alpackaull har större slitstyrka än fårull, och lama och alpacka är släkt så det verkar logiskt.


Annonser

Pläderar för annat än pläd

Äntligen – efter tre år och fyra månader – är min pläd färdig. Jag är väldigt nöjd med resultatet, men måtte jag komma ihåg hur segt det blev mot slutet när jag börjar fundera på restgarnsprojekt nästa gång. Det måste finnas många andra sätt att ta tillvara restgarner än att sticka plädar av dem.

Kanske blev den här lite onödigt stor. Här har jag vikt ut den i full storlek och då mäter den 125×180 cm.

När jag jämför min stickade pläd med dem jag virkat tidigare känns den stickade mer mjuk och följsam, men en nackdel är att den har en så tydlig rät- och avigsida vilket de virkade inte har.

Den stickade snoddkanten (i-cord-kant) ger både form och stadga åt pläden, och blir liksom pricken över i:et.


En Lady till

lady januari 19Jag har sytt ganska många klänningar, men mest i samma modell, brukar alternera mellan Autumn Peplum Spinoff (Sewingheartdesign) och Sandy(Svenska mönster). Den här klänningsmodellen, Lady från Svenska mönster, har jag däremot bara sytt en gång förut. 

Det var flera år sedan nu. Jag blev verkligen nöjd med den då, och jag har använt den mycket, så jag har länge tänkt att jag skulle sy en till.

Tyget fanns hemma sedan i somras och mönstret var redan avritat, så det borde liksom bara vara att sätta igång. Men eftersom det var så länge sedan jag använde mönstret så krävdes det en del ommätningar, mindes exempelvis inte om jag lagt till sömsmån på mönstret eller ej. Det hade jag inte – så det var ju tur att jag fått skräddarkritor i present av döttrarna.

Nästa Lady får nog lite mer tillägg över magen. Klänningen som jag sydde för två år sedan sitter ju faktiskt lite tajtare över magen nu än då, vilket jag förbisåg när jag bestämde hur mycket tillägg jag skulle göra på den här klänningen. Jag har sytt med overlock vilket gör att det inte finns någon extra sömsmån att ta av.

Kanske skulle man mäta tyget innan man klipper till, räkna ut hur mycket tyg man använt och skriva ner tygåtgången för sina favoritmodeller så man köper lagom mycket tyg i fortsättningen. Gör ni det?

Översta bilden är tagen med fjärrutlösare, för första gången fick jag den att fungera, därav leendet. Jag hade förmodligen haft fel batterier tidigare. Jag tog fotot i tvättstugan, för det var ett av få ställen i huset med lugn bakgrund och hyffsat ljus så här på kvällen.



Det blev en till …

Jag skrev ju häromdagen att jag funderade på att sy ytterligare en APS (Atumn Peplum Spinoff) när jag ändå var i farten och hade tyg hemma. Så blev det, och jag har redan använt den på jobbet. Enda nackdelen med är att den saknar sidfickor. Visst skulle det gå att lägga till, men det är tveksamt om det skulle bli så snyggt efter en tids användning. Trikåtyget skulle ju töja ut sig och jag skulle förmodligen stoppa mer och mer saker i dem och till sist ha som bulor på höfterna … I ryggsäcken får jag plats till mycket :).

Jag har gått med i Från UFO till FO 2019 för att motivera mig själv att sticka färdigt påbörjade stickningar innan jag börjar på ännu fler, så nu är det stickning som gäller en tid framöver. Kanske tog jag i för mycket när jag som januariprojekt bestämde mig för att göra färdigt pläden som jag började på för mer än tre år sedan. Så här såg den ut för några månader sedan:

Nu är jag inne på sluttampen, men det är en faslig massa garnändar att fästa, trots att jag stickat in många ändar under arbetes gång. Och så ska jag sticka på en kant runt om. Jag hoppas innerligt att jag hinner innan månaden är slut så jag kommer med i utlottningen av en garnrelaterad uppmuntringspresent. Vis av erfarenheten ska jag inte gå ut så hårt i februari. Det får bli ett av mina mindre, ofärdiga projekt som ska slutföras då, eller så får jag dela upp ett större på flera månader.


Årets första klänning

Nu när jul- och nyårshelgen är över och döttrarna rest hem var och en till sitt, har jag tagit fram symaskinen och sytt årets första klänning.

Jag har funderat på att sy en lite varmare klänning ända sedan i höstas, köpte tyget redan i oktober.

Om vädret ändrar sig framöver och det blir som det brukar här på västkusten – kallt och snö i februari, mars – har jag nu en varm, mjuk och go klänning att ta på mig.

Velourtyget köpte jag när jag och några vänner var på Skroten i Kinna i oktober. På den här bilden syns det tydligare att tyget är randigt. Modellen är densamma som jag sytt många gånger tidigare: Autumn Peplum Spinoff med kjoldel från mönstret Spin around, båda från Sewingheart design.

På bilden syns (några av) de andra tyger jag köpte vid samma tillfälle, och jag är lite sugen på att klippa till en klänning till när jag ändå är i farten.

Vad hände egentligen?

Mot slutet av förra året blev det inte så många inlägg här på bloggen. Det var mest ett och samma projekt jag höll på med – en restgarnspläd – och det skulle bli lite tråkigt att bara rapportera om hur många rutor jag stickat sedan sist – så då blev det inget skrivet alls.

När jag ser tillbaka på 2018 som helhet blev det trots allt en hel del både bloggat och tillverkat:

Januari: Min (o)vana trogen stickade jag klart de sista julklapparna EFTER jul, t.o.m. efter nyår. My och Ida fick sina Märta-vantar (mönster ur
Clara Falks och Camilla Svanlunds bok ”Vantar för alla årstider” ).

Februari: Sjalen Jämnt ojämn (mönster Jenny Alderbrant) blev färdig. Den var jätterolig att sticka, men jag har bara använt den en gång, vet inte riktigt varför. Kanske beror det på att jag har lite svårt att drapera den snyggt.

I februari fick mina klänningar ett nytt hem. Uffe och jag hjälptes åt att måla om väggarna och lägga nytt golv i Idas rum. Med sex garderober blev det nästan som ett dressingroom – eller i alla fall ett dress-in-room.

Jag skrev inte så mycket om garderoberna då för ett år sedan. De är köpta på Ikea. Jag använde deras planeringsverktyg och planerade inredningen i lugn och ro hemma. Det var väldigt bra – man fick exempelvis en varning om man försökte planera in ett hyllplan där gångjärnen sitter, och man kunde se hur mycket plats som behövdes om man tänkte hänga upp klänningar respektive långbyxor.

Mamelucker 2.0 var ett restgarnsprojekt som inte tog så lång tid, blev färdiga i mars precis innan vi skulle hälsa på My i Eskilstuna, så jag invigde dem där under en vintrig promenad i Vilsta friluftsområde.

Rolig stickning blev till ett plagg som jag haft mycket användning för!

I mars var jag också på mitt livs andra Sy-LAN i Tönnersjö bygdegård. Jätteroligt!

Då sydde jag den här klänningen …

och jag började på den här, som blev färdig i april. Jag är väldigt nöjd med de klädda knapparna. Se här hur jag gjorde dem.

Varje år vid Kristi Himmelsfärdshelgen är det Konstrunda i Halland. 2018 besökte vi bl.a. Lisa Byrenius och Brittmarie Pantzar Andersson i närheten av Södra Näs och då fotograferade Ida mig i min nya dalahästklänning.
Modellen är en av mina favoriter i trikåtyg: Autumn Peplum Spinoff med kjoldel från mönstret Spin around, båda från Sewingheart design.


I juni stickade jag klart min rödbetsfärgade Kristinehamn, ännu ett plagg som jag haft mycket nytta av under året.

I juli sydde jag mitt första par espadriller

som matchar en av klänningarna jag sydde på Sy-LANet.

I augusti stickade jag färdigt ett par Citrus-sockar som min syster fick i födelsedagspresent.

My har inte haft några köksgardiner sedan hon flyttat till sin nya lägenhet. Nu tyckte hon det var dags, så i september sydde jag de här till henne.

Därefter blev det inte så stor variation i min textila produktion, bara ruta efter ruta på min stickade pläd … Men i oktober var jag på en fantastisk och sagolik utställning i Borås: Next level Craft, och har du inte redan sett mina bilder därifrån tycker jag du ska göra det genom att klicka här.

Jag genomförde faktiskt ett mindre sömnadsprojekt strax innan första advent. Uffe fyller år i slutet av oktober, jag i slutet av december, så vi bestämde oss för att ha gemensamt födelsedagskalas mitt emellan – i slutet av november. Vi julpyntade några dagar innan första advent och jag hängde upp julgardiner i köket. Jag var trött på de röd-och-vitrutiga julgardinerna vi brukar ha i stora rummet på nedervåningen, men jag varken hann eller hade lust att skaffa några nya. Tycker själv att jag kom på en lyckad lösning när jag tog fram våra gamla panelgardiner, sydde fast svarta sidenband längs ena långsidan och knöt fast dem på ”andra ledden” på gardinstången.

Ja, så kom vi in i december 2018 och detta inlägg slutar som det började – med en julklapp som blev färdig först efter jul, fast i alla fall innan nyår: mors röda fingervantar.

Gott Nytt År till er alla!

Ewa


Röda vantar till mor

Mor önskade sig röda fingervantar i julklapp, vantar – inte handskar. Det fanns inte så många röda vantar överhuvudtaget i affärerna, och de jag hittade verkade inte så varma. Men i en garnaffär hittade jag ett härligt, mjukt garn i en fin, röd nyans, så det blev till att dagarna innan julafton börja sticka vantar till kära mor. De blev inte färdiga till julafton, så den ena såg ut så här när mor öppnade sin julklapp:


Förra gången jag stickade fingervantar (det var för länge, länge sedan) blev det bara en vante, men den här gången blev det faktiskt ett helt par till sist.

Jag hittade en bra beskrivning här. Flätorna finns inte med på beskrivningen. Dem har jag lagt till själv, efter inspiration på Ravelry.

Jag stickade med lång rundsticka upp till fingrarna. Fingrarna stickade jag med korta strumpstickor som jag hade hemma efter en period när jag stickade champagne-tomtar.

Garnet, nytt för mig, heter Sterk och är av alpacka, merinoull och nylon (40/40/20) och kommer från Du store alpakka. En angenäm bekantskap så det kan jag tänka mig att sticka något mer av. Stickstorlek: 3 mm

God jul kära mor!

Sista paren ut

Höstterminen har gått obegripligt snabbt. Igår var det sista egentliga skoldagen. Några av mina elever i årskurs sex kämpade in i det sista för att bli färdiga med sina byxor. Här är några av de allra sista byxorna som lämnade slöjdsalen för i år:

Stolt och nöjd med pyjamasbyxor i flanell
Många sydde i joggingtyg …
och dekorerade med band eller
sydde sidfickor
Den här killen älskar shorts …

Min idé med byxprojektet var att eleverna trots relativt begränsade maskinsömnadskunskaper skulle få uppleva glädjen i att sy ett eget plagg. Jag sökte med ljus och lykta efter ett byxmönster med bara en bensöm för det skulle bli så få delar som möjligt att sy ihop. Eftersom jag inte hittade något ritade jag om ett gammalt mönster från 80-talet – sänkte midjan mitt fram, gjorde tre alternativa benvidder nertill och graderade upp en storlek.

Eftersom det inte fanns någon sidsöm att sy fast fickan i gjorde vi så här:

Eleverna sydde stickningar runt ficköppningarna, men detta är min visningsmodell som jag ska kunna vända ut och in på, fram och tillbaka om och om igen, för att man ska förstå hur fickan blir till, så därför finns ingen synlig söm runt ficköppningen på den här bilden.

Sagolik slöjd

Upplevelsen av utställningen Next level Craft är svår att fånga i ord. De slöjdade, sagolika väsen som fanns i rummet, placerade så att de gav intryck av att vara på väg mot ett gemensamt mål, fick något trolskt, nästan magiskt, över sig tack vare kombinationen av ljusväxlingar och specialkomponerad musik.

IMG_9322

Ullgudinna av Johanna Hofring och Tor Söderin

IMG_9329

Klänning och virkad krona i virkad ull från Klövsjöfår. Daggdroppar på kronan av bergkristall och rosenkvarts.

IMG_9350

IMG_9323

IMG_9324

Broderierna utförda med växtfärgat garn, bland annat med vejde (blå färg).

IMG_9352

IMG_9327Enligt utställningstexten bad man förr i tiden till de nordiska gudarna för att få hjälp med färgningen.

IMG_9359

Det fanns ytterligare en ullgudinna och hon följdes av två små vejde-väktare…

IMG_9357 (2)

Här är den ena i närbild. Lägg speciellt märke till de blå klorna och kronan som jag tror är av flätad vejde. Den påminner lite om min kanin, fast med dreadlocks.

IMG_9326

Den första ullgudinnan hade dessa maneter som följeslagare.

IMG_9364.JPG

Helena Hörstedts vittra är inspirerad av svenska folksägner och slödjtraditioner. Genom att fläta sidenband i en teknik inspirerad av näverflätning har hon gestaltat den mystiska, onåbara och förföriska vittran med hår så långt att det släpar på marken.

IMG_9365

IMG_9354

Malin Bobeck Tadaa:  Tactile Refuge

Jaquarvävda interaktiva textilier med invävd fiberoptik.

Tyvärr förstod jag inte att man fick röra verken så upplevelsen blev inte så interaktiv. Man skulle nog ha omfamnat den här skulpturen i mitten av installationen så hade det hänt grejer – så tolkar jag utställningstexten så här i efterhand.  Varför läste jag inte skyltarna ordentligt på plats, utan först när jag kom hem och läste på fotografierna av skyltarna? Det står nämligen: Den tuftade skulpturen i mitten är hjärtat i verket. Den kontrollerar hela installationen. När du rör vid den och kramar den påverkas hela atmosfären runt omkring. Förhoppningsvis får du en magisk upplevelse och går härifrån med ett leende på läpparna.

IMG_9336 (2).JPG

Än om ingen av oss kramade ”den ulliga ballongen” fick vi verkligen en magisk upplevelse och gick från utställningen med ett leende på läpparna. Utställningen rekommenderas å det varmaste, sista dagen är den 21 oktober.

IMG_9353

Textila in- och uttryck

Redan i somras pratade vi om att besöka utställningen Next level Craft på Textilmuseet i Borås, men ni vet hur det är. Tiden går … Den här helgen är näst sista helgen som den visas så idag gjorde vi slag i saken och åkte till Borås, jag, Teija och UllaCarin.

Eftersom vi är lika tokiga i tyg och garn alla tre så blev det först ett stopp på Skroten i Kinna. Jag hade tänkt köpa velourtyg om det fanns, för att sy mig en lite varmare klänning, men det blev liiite mer än bara ett velourtyg:

tyg Skroten 11

tyg Skroten 21tyg Skroten 3

När vi kom till Textilmuseet visade det sig att det var vernissage av utställningen Brodera för fred:

IMG_9308

IMG_9307

Bosniskhercegovinsk-svenska kvinnoförbundet startade 2015 ett nationellt integrationsprojekt som bygger på att vi har gemensamma traditioner i att brodera bonader. Målet har varit att göra nya bonader med budskap om fred.

broderi Peace

brodera för fred

IMG_9312

IMG_9313

IMG_9314Det fanns många tankeväckande bonader, broderade med omsorg, skulle gärna velat visa dem alla men avslutar med denna installation

IMG_9309

Broderade namn och åldrar på barn som dog i Prijedor juli 1995.

IMG_9374

Jag köpte en virkad minnesblomma. De 11 kronbladen symboliserar den 11 juli 1995 och det folkmord som begicks i Bosnien. Den vita färgen är en symbol för offrens oskuld. Den gröna färgen är en symbol för hopp om ett bättre liv.

Jag rekommenderar varmt ett besök på denna utställning som visas 13 oktober-4 november på Textilmuseet i Borås.

*

Läs om utställningen Next level Craft i nästa inlägg!