Juli-klappar i augusti

IMG_7852 (2)

I år har jag tänkt göra en del julklappar själv. Jag hade tänkt börja i god tid för att bli klar i tid innan jul. Planen var att börja redan i juli men jag ligger redan efter tidsplanen, köpte förvisso sockgarnet i juli, men började inte sticka förrän i augusti. Nu är det september och jag har upptäckt att sockan blivit för stor. Jag har misstolkat mina egna anteckningar i stickbeskrivningen från förra gången jag stickade sådana här sockor.

Det är nämligen en favorit i repris – jag stickade ett par häromåret i samma sorts garn och jag har fått önskemål om ett par till – fast inte lika färgglada, gärna något i blått och svart. Garnet är Step från Austermann, innehåller 75 % ull och 25 % polyamid. Det är superwashbehandlat med en ny metod som ska vara lite mer miljövänlig, men det bästa av allt är att garnet innehåller jojobaolja och aloe vera som gör fötterna lena och mjuka. Behandlingen ska klara 40 tvättar. Det svåra var inte att hitta garnet, men att hitta en diskret färgblandning i blått och svart. Till sist hittade jag ett hos Garnboden i Söderköping. Nummer 332 heter färgen. Det är det jag stickat den för stora sockan med. Och så hittade jag ett annat i mer gråblått på handlagarn. Jag hittade fler varianter på utländska webshopar, men jag är lite försiktig med att skicka efter garn utomlands ifrån, för jag har hört att tullavgifterna kan bli höga. Är det någon som har erfarenhet av att köpa garn från utländska webshopar? Skriv och berätta!

 

Annonser

Clair cardigan

Japp, så var den klar – Clair cardigan till Ida. Hon fick den när vi var i Stockholm förra veckan. Tyvärr var det inte tid till att fotografera den på Ida. Vilken tur att jag fotat koftan innan vi åkte hemifrån!IMG_7599

Den stickas på ”gammalt vis” – de olika delarna stickas var för sig och sys sedan ihop. Nu var det länge sedan jag stickade en kofta så. Jag började att sticka med jumperstickor men gick över till rundsticka när jag stickat en bit på ärmarna. Jag brukar sticka båda ärmarna samtidigt för att de säkert ska bli lika långa men det blir som hävstångseffekt med två stycken på stickorna samtidigt. Man får liksom hålla emot, vilket känns i händerna efter ett tag. Numera föredrar jag rundstickor även när jag stickar fram och tillbaka.

Som framgår av bilderna är det raglanskärning på ärmarna.

IMG_7553

När jag skulle sy ihop delarna tyckte jag det var lättast att först fästa ihop delarna från rätan med Wonderclips. Dessa fantastiska små ting!

IMG_7586

Det var lättare att se var jag skulle sy om jag spände ut det stickade, använde en stoppsvamp till hjälp. Jag sydde från sida till sida, några stygn efter varandra,  innan jag drog åt.

IMG_7590

Sömmen blev så gott som osynlig.

Modellen var enkel att sticka och mönstret lätt att följa, enda problemet uppstod när jag skulle sticka knäppkanterna. Jag hade lite svårt att tyda hur många varv det skulle vara innan knapphålen.

Det fanns en bra beskrivning av hur man stickar kantmaskorna på resåren så att den blir fin, ett sätt som jag inte använt mig av förut:

  • Sista maskan stickas alltid rät.
  • Första maskan lyfts alltid avigt, garnet läggs över (från dig) mellan lyfta maskan och nästa maska, sätt tillbaka lyfta maskan och sticka den rät i bakre maskbågen

Garnet är Debbie Bliss baby cashmerino: 55% merinoull, 33% akryl och 12 % kashmir. Det är underbart mjukt och ska gå att tvätta i maskin, vilket var ett absolut krav från Ida.

IMG_7601

IMG_7606

Jag virkade faktiskt två kragar. Jag använde för grov virknål till den första så den blev för bred. Så här blev det till slut. Helt klart nöjd!

 

 

 

Min Myrna

IMG_7115

Myrna har stått på min to-do-lista länge. När jag röjde bland mina garner nyligen dök ett ganska udda garn upp ur gömmorna. Efter provstickning kom jag fram till att grovleken var – om än inte optimal, så helt OK – för en Myrna. Korallrosa kanske man skulle kunna kalla färgen, ett något otippat färgval för mig. Kvalitéen är ännu mer udda än färgen, låter sig inte så lätt beskrivas men Froto lett heter garnet och det säger en del om texturen. Det är en blandning av bomull och akryl så det går nog att köra i maskin. Jag vet inte, jag. Kanske blev det lite 80-talsvarning på den här, blev lite väl grov och rustik eftersom mitt garn var grövre än det som rekommenderades i beskrivningen, men den passar ju fint ihop med klänningen som jag sydde häromåret.

Jag har fått garnet av en annan handarbetstokig som insåg att hon inte skulle hinna använda upp allt hon hade i sina förråd och frågade om jag ville ha lite. Och nu har det alltså blivit en Myrna av det. Jag fick mycket av den här sortens garn, fick det även i en vacker mörkblå nyans som jag stickat en tröja av (där ärmarna hamnade bak och fram). Det finns mer mörkblått kvar – men nu tror jag att jag ska vänta lite med att sticka av det, får se om jag trivs i koftan först.

I dagarna har Andi Satterlund som designat Myrna berättat om sitt jobb som stickdesigner i sin blogg. Allt började med att hon saknade passande koftor till sina vintageklänningar. Du kan läsa om det här.  Jag gillar verkligen både beskrivningen och modellen. Allt är så logiskt och lättbegripligt. Orginalmodellen har ett runt hål i nacken som rolig detalj, men det har jag uteslutit.

Myrna-koftan stickas uppifrån och ner, livet först och sedan stickar man på ärmarna. Det har varit rolig stickning som flutit på, började på Midsommardagen och blev klar häromdagen, men så var det ju det här med knappar …

IMG_7119

Jag tog mig till stan ens ärendet och i sybehörsaffären valde jag länge och väl tills jag  tyckte att jag funnit den perfekta knappen med lite, lite silverglans i. Tjusigt! Men väl hemma och i dagsljus såg knappen mer solblekt än tjusig ut på koftan, så jag sydde på knapparna med baksidan ut, tror jag ska behålla dem så, eller …?

När jag provade kändes avmaskningen för stram runt midjan så jag repade upp och testade en för mig ny avmaskning: ”Jeny’s surprisingly Stretchy Bind Off”. Jag hittade den  i boken ”Cast on Bind off” men du kan googla på titeln och få fram många videoklipp på samma sak. Och , ja, avmaskningen är verkligen överraskande elastisk. Avmaskade dock på vanligt vis runt ärmarna för jag tycker det är lite snyggare.

 

 

Det bidde tummetottar

IMG_6876

Efter rallystickningen av fars tröja (se förra inlägget) bestämde jag mig för ett mindre projekt, MYCKET mindre. Det bidde bara tummetottar.

De här vantarna stickade jag till My (äldsta dottern) häromåret. Jag har lagat dem en gång tidigare. Nu var det dags igen. Jag tror att hon använder dem när hon cyklar och att det är därför just tummarna slits. Jag hittade garnet jag stickat vantarna med och bestämde mig därför att helt enkelt sticka på nya tummar den här gången.

IMG_6878

Först plockade jag upp maskor nedanför hålet

IMG_6883

Sedan klippte jag av den trasiga delen, plockade bort garnrester och stickade på en ny tumme.

IMG_6898

Som nya!

Vantmodellen heter Josefin och jag har köpt mönstret på Halländska hemslöjden. Affären finns tyvärr inte längre.

Födelsedagströjan

IMG_6893 (2)

Far fyllde år för knappt tre veckor sedan och då fick han garnet till den här tröjan. Igår fäste jag de sista trådarna och idag kunde jag överlämna en färdig lopapeysa (islandströja på isländska) till honom. Att sticka en tröja på mindre än tre veckor är nog något av ett personligt rekord.

Igår när satt jag ute i 25 gradig värme och fäste trådarna kände jag att leveransen kanske inte skulle komma att ligga helt rätt i tid, men idag sjönk temperaturen 10 grader och far tog mer än gärna på sig tröjan för att posera i sin älskade trädgård.

Förutom det mönstrade oket är det själva ullen och hur den gjorts till garn som ger tröjan några av dess särdrag. Islandsfåret har två sorters ull, dels mjuk, småkrusig bottenull, dels långa, blanka täckhår. När man själv spann sitt garn separerade man de olika typerna av ull och fick på så sätt fram garn med olika kvalité och funktion. När man började lämna sin ull till tvätt- och spinnerier blandades all ull och man fick  tillbaka den i form av ett förgarn, plötulopi, som egentligen var tänkt att spinnas till garn. I fattiga hem hade man inte tid att spinna utan började sticka direkt av förgarnet. Garnet blev både värmande tack vare den småkrusiga bottenullen och vattenavvisande tack vare täckhåren.

far3

Modellen heter Afmaeli och är stickad i Lettlopi, ett spunnet garn som är det som oftast används i islandströjor idag.

I tidskriften Hemslöjden nr 2 2017 kan du läsa mer om islandströjan och om några månader kommer det ut en bok om islandströjans historia, skriven av Ásdís Jóelsdóttir.

Ärmar på biblioteket

 

IMG_6871

Det här är början på ärmarna till tröjan jag skrev om i förra inlägget. Jag stickade resårerna och mönstervarven på strumpstickor, men gick sedan över till Magic loop. I början var det lite meckigt, men det blev lättare när jag förlängde kabeln. Vilken tur att jag hade både kablar och flera skarvdelar hemma så att jag kunde skruva ihop kablarna med varandra. Min man tittade förundrat på mig när jag berättade om att sådana delar finns 🙂 .

img_6281

Min lille vän ”grodan” har hjälpt mig hålla ordning på varven – ökningarna skulle ju inte bara komma på samma ställe på båda ärmarna, utan helst komma med jämna mellanrum …

Jag stickade på tröjan när jag var på stickcafé på Halmstad Stadsbibliotek i onsdags. Två gånger lyckades jag sticka ihop de båda ärmarna …  Så går det när man ska lyssna och titta på vad alla andra gör samtidigt som man stickar själv 😉 .

 

 

 

 

Afmaeli

IMG_6859Jag har börjat sticka en islandströja till min far. Han fick garn  och beskrivning i en kasse på sin födelsedag med löfte om att han slipper sticka tröjan själv :). Modellen heter Afmaeli, vilket lustigt nog är det isländska ordet för födelsedag.

Det var ett bra tag sedan jag laddade ner mönstret (gratis om du klickar här), fastnade direkt för det och sparade det för kommande behov.

Jag ville sticka med Lettlopi som beskrivningen sa, men hittade inte garnet i de ”vanliga” garnaffärerna i stan utan på Panduro. Hade sådan tur att det fanns precis så många nystan jag behöver (enligt beskrivningen) i en vacker blå färg som kallas Lapis. Jag tycker om att den är diskret melerad med lite,  lite svart och ett och annat lite ljusare inslag, ungefär som om man målat garnet med akvarellfärg:

IMG_6861

Man kan ju tycka att det är lite off season att börja på en tjock ylletröja i början på maj, men far är lite frusen av sig – och de svenska sommarkvällarna kan som bekant bli kalla.

Nu funderar jag på att sticka båda ärmarna samtidigt med lång rundsticka (Magic loop-tekniken). Det borde öka chanserna för att ärmarna blir lika långa och att ökningarna kommer på samma ställe på båda ärmarna. Och så blir båda ärmarna färdiga samtidigt och det är ju bra. Andra ärmen brukar ju ta dubbelt så lång tid som den första annars (känns det som).

Har du testat att sticka båda ärmarna samtidigt på detta sätt och vad tyckte du om det?

Ewa

 

 

 

Påskhälsning till alla mina bloggläsare

Hej! Det var väldigt längesedan jag skrev något inlägg. Det blir så ibland. Jag har för ovanlighetens skull inte startat upp något nytt projekt utan stickar på den här …

IMG_6768

Det är nu 21 rutor på bredden, 8 hela rader. Behöver först komma upp till 21 rader för att pläden ska bli kvadratisk och sedan sticka ytterligare ett antal rader för att pläden ska bli rektangulär så det tar sin tid. Trots det är det avkopplande med dessa dominorutor, kräver inte så mycket tankeverksamhet men händerna är sysselsatta. Bra TV-stickning eller ”prat-stickning” alltså! Vill du pröva kan jag rekommendera teknikkapitlen i början av boken ”Dominostickning” av Vivian Höxbro. En grytlapp är nog ett bra projekt för att lära sig lite olika knep. Hade jag gjort det hade alla hörn sett likadana ut, och alla diagonaler mitt i varje ruta lutat åt samma håll. Men det är petitesser.

image

Med de här bilderna vill jag önska dig en skön påsk, förhoppningsvis tillsammans med nära och kära. Bilderna kommer från tidigare inlägg, se här och här.. Vill du ha beskrivningen till de virkade påskkycklingarna hittar du den här.

image10.jpg

 

Otto med gult

img_6557Det blev garn över när jag stickat Rutick-vantarna så nu har jag börjat på ett par Otto-vantar ur boken Vantar för alla årstider. Jag fick boken i julklapp förra julen men har inte prövat att sticka något ur den förrän nu. Den här modellen har två detaljer som jag inte stickat förut: lettisk fläta och tumkil. Flätan tar lite längre tid att sticka än vanlig slätstickning, men den var inte särskilt svår om man följer den tydliga beskrivningen i början av boken. Jag missade att man skulle stickan flätan lite olika på vänster och höger vante, men jag låter det vara så.

Garnet jag stickar med är alltså Ullcentrums två-trådiga kompletterat med ett gult, eventuellt växtfärgat, garn av okänt ursprung.

Ju längre jag kommit på vanten, desto mer tycker jag om mönstret. Det är så genomtänkt, se exempelvis hur fint mönstret på tumkilen  går över i huvudmönstret. Det här med tumkil är ju jättebra. Vanten sitter mycket skönare, sluter åt kring handleden och vidgar sig sedan vid tummen precis som en hand gör. Varför har jag inte stickat vantar med tumkil förut?

Visste du förresten att errata till vantboken finns här: http://vantarforallaarstider.se/?page_id=25- .

 

Rutick vantar

img_6490De här Rutick-vantarna har legat i projektskåpet länge nu. Jag vann material och mönster till dem i en namngivningstävling hos Ullcentrum. Vill du har förklaringen till namnet kan du läsa här.

De var riktigt roliga att sticka, ända fram till avmaskningen. Jag hade med stickningen på skidsemestern i januari förra året och då hände det saker som inte skulle hända så jag tappade liksom sugen. Nu har jag tagit upp den tappade sugen  och de tappade maskorna. Eftersom jag inte kunde hålla reda på färgerna i mönstret när det var dags för avmaskning beslöt jag mig för att helt sonika sticka toppen enfärgad. Tummen är ju enfärgad i orginalmodellen så då kan väl toppen vara det med? Men när jag avmaskade tummen avmaskade jag inte enligt beskrivningen och då fick jag en idé om testa att  avmaska vante nummer två på samma sätt som jag gjorde med tummen. Kanske kan jag hålla ordning på mönstret ända upp i toppen då?

Jag var lite skeptisk till att det blev en skarv i mönstret (det går två och en halv mönsterrapport runt vanten) men det gör inte så mycket om man placerar tummen så att skarven kommer på ”lillfingersidan av handen”. Förra gången jag stickade mönsterstickade vantar gick det en mönsterrapport på varje sticka. Då var det lätt att hålla ordning på var man var. För att hålla ordning på var jag var i mönstret den här gången kopierade jag mönsterdiagrammet så jag kunde klippa isär det i fyra delar så som maskorna var fördelade på stickorna.

När jag stickar mönsterstickade vantar nästa gång ska jag nog bara välja bland mönster där det är går jämnt fyra mönsterrapporter runt vanten.

Vi får väl se om jag behåller de här vantarna eller om jag ska ge bort dem. Man kanske skulle börja med julklappstillverkning tidigt i år, så man blir färdig i tid :). I fjol blev det inga hemmagjorda julklappar alls.