Det bidde tummetottar

IMG_6876

Efter rallystickningen av fars tröja (se förra inlägget) bestämde jag mig för ett mindre projekt, MYCKET mindre. Det bidde bara tummetottar.

De här vantarna stickade jag till My (äldsta dottern) häromåret. Jag har lagat dem en gång tidigare. Nu var det dags igen. Jag tror att hon använder dem när hon cyklar och att det är därför just tummarna slits. Jag hittade garnet jag stickat vantarna med och bestämde mig därför att helt enkelt sticka på nya tummar den här gången.

IMG_6878

Först plockade jag upp maskor nedanför hålet

IMG_6883

Sedan klippte jag av den trasiga delen, plockade bort garnrester och stickade på en ny tumme.

IMG_6898

Som nya!

Vantmodellen heter Josefin och jag har köpt mönstret på Halländska hemslöjden. Affären finns tyvärr inte längre.

Födelsedagströjan

IMG_6893 (2)

Far fyllde år för knappt tre veckor sedan och då fick han garnet till den här tröjan. Igår fäste jag de sista trådarna och idag kunde jag överlämna en färdig lopapeysa (islandströja på isländska) till honom. Att sticka en tröja på mindre än tre veckor är nog något av ett personligt rekord.

Igår när satt jag ute i 25 gradig värme och fäste trådarna kände jag att leveransen kanske inte skulle komma att ligga helt rätt i tid, men idag sjönk temperaturen 10 grader och far tog mer än gärna på sig tröjan för att posera i sin älskade trädgård.

Förutom det mönstrade oket är det själva ullen och hur den gjorts till garn som ger tröjan några av dess särdrag. Islandsfåret har två sorters ull, dels mjuk, småkrusig bottenull, dels långa, blanka täckhår. När man själv spann sitt garn separerade man de olika typerna av ull och fick på så sätt fram garn med olika kvalité och funktion. När man började lämna sin ull till tvätt- och spinnerier blandades all ull och man fick  tillbaka den i form av ett förgarn, plötulopi, som egentligen var tänkt att spinnas till garn. I fattiga hem hade man inte tid att spinna utan började sticka direkt av förgarnet. Garnet blev både värmande tack vare den småkrusiga bottenullen och vattenavvisande tack vare täckhåren.

far3

Modellen heter Afmaeli och är stickad i Lettlopi, ett spunnet garn som är det som oftast används i islandströjor idag.

I tidskriften Hemslöjden nr 2 2017 kan du läsa mer om islandströjan och om några månader kommer det ut en bok om islandströjans historia, skriven av Ásdís Jóelsdóttir.

Ärmar på biblioteket

 

IMG_6871

Det här är början på ärmarna till tröjan jag skrev om i förra inlägget. Jag stickade resårerna och mönstervarven på strumpstickor, men gick sedan över till Magic loop. I början var det lite meckigt, men det blev lättare när jag förlängde kabeln. Vilken tur att jag hade både kablar och flera skarvdelar hemma så att jag kunde skruva ihop kablarna med varandra. Min man tittade förundrat på mig när jag berättade om att sådana delar finns 🙂 .

img_6281

Min lille vän ”grodan” har hjälpt mig hålla ordning på varven – ökningarna skulle ju inte bara komma på samma ställe på båda ärmarna, utan helst komma med jämna mellanrum …

Jag stickade på tröjan när jag var på stickcafé på Halmstad Stadsbibliotek i onsdags. Två gånger lyckades jag sticka ihop de båda ärmarna …  Så går det när man ska lyssna och titta på vad alla andra gör samtidigt som man stickar själv 😉 .

 

 

 

 

Afmaeli

IMG_6859Jag har börjat sticka en islandströja till min far. Han fick garn  och beskrivning i en kasse på sin födelsedag med löfte om att han slipper sticka tröjan själv :). Modellen heter Afmaeli, vilket lustigt nog är det isländska ordet för födelsedag.

Det var ett bra tag sedan jag laddade ner mönstret (gratis om du klickar här), fastnade direkt för det och sparade det för kommande behov.

Jag ville sticka med Lettlopi som beskrivningen sa, men hittade inte garnet i de ”vanliga” garnaffärerna i stan utan på Panduro. Hade sådan tur att det fanns precis så många nystan jag behöver (enligt beskrivningen) i en vacker blå färg som kallas Lapis. Jag tycker om att den är diskret melerad med lite,  lite svart och ett och annat lite ljusare inslag, ungefär som om man målat garnet med akvarellfärg:

IMG_6861

Man kan ju tycka att det är lite off season att börja på en tjock ylletröja i början på maj, men far är lite frusen av sig – och de svenska sommarkvällarna kan som bekant bli kalla.

Nu funderar jag på att sticka båda ärmarna samtidigt med lång rundsticka (Magic loop-tekniken). Det borde öka chanserna för att ärmarna blir lika långa och att ökningarna kommer på samma ställe på båda ärmarna. Och så blir båda ärmarna färdiga samtidigt och det är ju bra. Andra ärmen brukar ju ta dubbelt så lång tid som den första annars (känns det som).

Har du testat att sticka båda ärmarna samtidigt på detta sätt och vad tyckte du om det?

Ewa

 

 

 

Påskhälsning till alla mina bloggläsare

Hej! Det var väldigt längesedan jag skrev något inlägg. Det blir så ibland. Jag har för ovanlighetens skull inte startat upp något nytt projekt utan stickar på den här …

IMG_6768

Det är nu 21 rutor på bredden, 8 hela rader. Behöver först komma upp till 21 rader för att pläden ska bli kvadratisk och sedan sticka ytterligare ett antal rader för att pläden ska bli rektangulär så det tar sin tid. Trots det är det avkopplande med dessa dominorutor, kräver inte så mycket tankeverksamhet men händerna är sysselsatta. Bra TV-stickning eller ”prat-stickning” alltså! Vill du pröva kan jag rekommendera teknikkapitlen i början av boken ”Dominostickning” av Vivian Höxbro. En grytlapp är nog ett bra projekt för att lära sig lite olika knep. Hade jag gjort det hade alla hörn sett likadana ut, och alla diagonaler mitt i varje ruta lutat åt samma håll. Men det är petitesser.

image

Med de här bilderna vill jag önska dig en skön påsk, förhoppningsvis tillsammans med nära och kära. Bilderna kommer från tidigare inlägg, se här och här.. Vill du ha beskrivningen till de virkade påskkycklingarna hittar du den här.

image10.jpg

 

Otto med gult

img_6557Det blev garn över när jag stickat Rutick-vantarna så nu har jag börjat på ett par Otto-vantar ur boken Vantar för alla årstider. Jag fick boken i julklapp förra julen men har inte prövat att sticka något ur den förrän nu. Den här modellen har två detaljer som jag inte stickat förut: lettisk fläta och tumkil. Flätan tar lite längre tid att sticka än vanlig slätstickning, men den var inte särskilt svår om man följer den tydliga beskrivningen i början av boken. Jag missade att man skulle stickan flätan lite olika på vänster och höger vante, men jag låter det vara så.

Garnet jag stickar med är alltså Ullcentrums två-trådiga kompletterat med ett gult, eventuellt växtfärgat, garn av okänt ursprung.

Ju längre jag kommit på vanten, desto mer tycker jag om mönstret. Det är så genomtänkt, se exempelvis hur fint mönstret på tumkilen  går över i huvudmönstret. Det här med tumkil är ju jättebra. Vanten sitter mycket skönare, sluter åt kring handleden och vidgar sig sedan vid tummen precis som en hand gör. Varför har jag inte stickat vantar med tumkil förut?

Visste du förresten att errata till vantboken finns här: http://vantarforallaarstider.se/?page_id=25- .

 

Rutick vantar

img_6490De här Rutick-vantarna har legat i projektskåpet länge nu. Jag vann material och mönster till dem i en namngivningstävling hos Ullcentrum. Vill du har förklaringen till namnet kan du läsa här.

De var riktigt roliga att sticka, ända fram till avmaskningen. Jag hade med stickningen på skidsemestern i januari förra året och då hände det saker som inte skulle hända så jag tappade liksom sugen. Nu har jag tagit upp den tappade sugen  och de tappade maskorna. Eftersom jag inte kunde hålla reda på färgerna i mönstret när det var dags för avmaskning beslöt jag mig för att helt sonika sticka toppen enfärgad. Tummen är ju enfärgad i orginalmodellen så då kan väl toppen vara det med? Men när jag avmaskade tummen avmaskade jag inte enligt beskrivningen och då fick jag en idé om testa att  avmaska vante nummer två på samma sätt som jag gjorde med tummen. Kanske kan jag hålla ordning på mönstret ända upp i toppen då?

Jag var lite skeptisk till att det blev en skarv i mönstret (det går två och en halv mönsterrapport runt vanten) men det gör inte så mycket om man placerar tummen så att skarven kommer på ”lillfingersidan av handen”. Förra gången jag stickade mönsterstickade vantar gick det en mönsterrapport på varje sticka. Då var det lätt att hålla ordning på var man var. För att hålla ordning på var jag var i mönstret den här gången kopierade jag mönsterdiagrammet så jag kunde klippa isär det i fyra delar så som maskorna var fördelade på stickorna.

När jag stickar mönsterstickade vantar nästa gång ska jag nog bara välja bland mönster där det är går jämnt fyra mönsterrapporter runt vanten.

Vi får väl se om jag behåller de här vantarna eller om jag ska ge bort dem. Man kanske skulle börja med julklappstillverkning tidigt i år, så man blir färdig i tid :). I fjol blev det inga hemmagjorda julklappar alls.

 

 

 

 

 

Vad gjorde jag egentligen 2016

Så här i början på det nya året tyckte jag det kunde vara roligt att titta tillbaka på året som gått, göra en summering av min textila produktion om man så säger …

januari

IMG_4343

När Ida var hemma på jullov ville hon virka innetofflor. Vi gjorde en beskrivning tillsammans: Ida och Ewas virkade innetossor.

virkad pläd av mormorsrutor

Jag virkade äntligen den sista mormorsrutan till pläden jag påbörjade 2013. När jag sytt ihop pläden och virkat den avslutande picot-kanten runt om kände jag mitt rätt nöjd …

Vill du veta mer om det här eller något av de andra projekten kan du klicka på bilderna.

IMG_4465

Jag tog upp min yogaträning igen och stickade därför ett par yogasockar. Väldigt enkla att sticka!

I februari

IMG_4502

stickade jag Amy-sockorna, blev nöjd med hur flätorna möts vid tån:

IMG_4499

I mars

IMG_4473

fyllde svärmor och hennes särbo år och jag stickade sockor till dem i födelsedagspresent. Jag stickade i hälen efteråt på Göstas sockor. Beskrivning hittar du här: Dalasockor

I april

sydde jag den här kjolen efter en modell jag trivts väldigt bra med, men som blivit lite liten …

Maj

månad stickade jag färdigt min Loppa-kofta (eller Damejakka Loppa som den egentligen heter). 2016 var året då jag fick en ny favoritfärg: aubergine -eller vad man kallar den mörkbrunlila färgen i koftan. Till och med mina nya glasögonbågar går i samma nyans.

IMG_4976

I juni

sydde jag den här klänningen i ett Liberty-tyg:

IMG_5404 (3)

och en frotté-klänning

IMG_5542 (2)

av ett nästan 50 år gammalt tyg, tillklippt och klart och otroligt nog i precis rätt storlek!

I juli …

blev koftan Juni klar, och så blev det ytterligare en klänning:

IMG_5599 (3)

I augusti

var jag och Uffe bjudna på bröllop med dresskod somrigt festfin så jag sydde den här klänningen:

DSC_0745 (2)

 September

månad stickade jag min tredje Leftie

img_5982-2

och så stickade jag klart den här koftan med virkade knappar

img_5970

som ska matcha klänningen jag sydde i juni.

I oktober

testade jag dubbelstickning

img_6198-2

och sydde en klänning till (som jag visst inte fotograferat färdigsydd, det kommer!)

img_6022

Till FN-dagen virkade jag en fredsduva:

img_6183-3

I november

stickade jag en amöba-boa som skulle matcha dragkedjorna på min jacka :).

img_6216-2

Och så var beskrivningen på min virkade julgransmatta med i tidningen Land! Kul!

dsc_0028.jpg

December 2016

fullbordade jag äntligen en Key note efter att ha gjort åtskilliga försök – det första redan för två år sedan. Den här har My fått och nu ska Ida också få en kofta. Garnet har redan kommit med posten, jag avslöjar inte mer än att hon inte valt en Key note. Nästan synd, nu kan jag ju sticka den …

img_6280

Ja, så här när man tittar i backspegeln kan man konstatera att det ju faktiskt blev en del både stickat och sytt under året, trots det minskade inte tyg- och garnförråden ;).

Jag önskar er alla en God fortsättning på 2017!

Ewa

Mina stickade mamelucker

 

img_6488-2är klara. Något mer helyllepräktigt får man väl leta efter :). Om man ska vara petig innehåller garnet faktiskt bara lite mer än hälften ull. Resten är bomull. Mjukt och skönt är det, och maskintvättbart.

img_6484-2

Passformen är perfekt tack vare resåren i sidorna. Resåren är dessutom lite högre bak än fram så de sitter skönt i ryggen.img_6474-2

Jag har testat en variant av avmaskning som inte står med i beskrivningen. Den heter ”Picot 2 Bind Off”, finns beskriven i boken ”Cast On Bind Off” och ger den antydan till spetskant nertill som jag var ute efter. Den tar längre tid att göra än den traditionella för man vänder arbetet hela tiden. Principen är att man stickar och maskar av 2 m, vänder arbetet och lägger upp 3 m med stickad uppläggning (=4 m på stickan), vänder igen och lyfter över 2:a, 3:e och  4:e maskan över den första m, stickar och maskar av 2 m o.s.v.  Jag gjorde en variant med 3 avmaskade m mellan picoterna för att det skulle passa med resåren.

Här är en länk till stickbeskrivningen.  Och här är en länk till det första inlägget om mina stickade mamelucker med ett par tips och några bilder som du kanske har nytta av om du vill sticka dig ett par egna mamelucker.

Till detta projekt använde jag garn ur stashen, men häromdagen kom det mer garn i postlådan (vem kan ha beställt det, tro?) så det är liksom status quo i garnlagret … :).

 

 

Vad har du under kjolen

när det är kallt? Själv har jag en väldigt praktisk termokjol UTANPÅ kjolen/klänningen när det är riktigt kallt. Men jag tänkte att det kanske vore bra att ha ett mittemellanvarmt alternativ när man är på shoppingrunda exempelvis, och går ut och in ur affärer. Jag hittade en gratis beskrivning till precis en sådan modell jag var ute efter. Den var lätt att följa, men jag har inte följt den till punkt och pricka. Istället för ett rent ullgarn som beskrivningen föreslår använde jag exempelvis Drops Cotton Merino som jag p.g.a. ett något förhastat onlineköp hade hemma i tillräcklig mängd. Garnet är mjukt och skönt och kan tvättas i maskin.

Modellen stickas uppifrån och ner. Jag gjorde en extra elastisk uppläggning så att midjan verkligen ska kunna töjas ut när man drar byxorna över höfterna. Det finns många varianter. Jag använde Tillybuddy´s Stretchy Cast on i boken ”Cast On Bind Off”. img_6466

När man kommit ner till benen skulle man sätta benmaskorna på var sin tråd och sticka grenkilen först. Som ett brev på posten – bokstavligen – kom den här extralånga avmaskningsnålen häromdagen, en födelsedagspresent från vännen Marianne. Jag använde den istället – och behöll andra benets maskor kvar på rundstickan medan jag stickade kilen.

img_6467

Istället för att maska av maskorna när kilen var färdigstickad sydde jag fast dem med maskstygn mot den avmaskade kanten bak – både syns och känns mindre.

Jag gillar den här lila färgen, men skulle jag sticka fler kunde jag tänka mig att sticka ett par humlerandiga, som Louisa Clarks strumpor i Livet efter dig :).

Idag har det inte varit så kallt här, men blåst och regnat = varit riktigt innesittarväder, så jag har stickat en hel del samtidigt som jag lyssnat på podcasten Nördic Knitting. Senaste avsnittet (25 december 2016) handlade om Tant Kofta. Fascinerande att höra hur någons hobby liksom växer och utvecklas till att bli ett jobb.

Nästa gång hoppas jag kunna presentera ett färdigt plagg. Vad kallar man det för förresten? Mamelucker? Tights står det i stickbeskrivningen, men för mig är tights hellånga utan fötter.