Rutick vantar

img_6490De här Rutick-vantarna har legat i projektskåpet länge nu. Jag vann material och mönster till dem i en namngivningstävling hos Ullcentrum. Vill du har förklaringen till namnet kan du läsa här.

De var riktigt roliga att sticka, ända fram till avmaskningen. Jag hade med stickningen på skidsemestern i januari förra året och då hände det saker som inte skulle hända så jag tappade liksom sugen. Nu har jag tagit upp den tappade sugen  och de tappade maskorna. Eftersom jag inte kunde hålla reda på färgerna i mönstret när det var dags för avmaskning beslöt jag mig för att helt sonika sticka toppen enfärgad. Tummen är ju enfärgad i orginalmodellen så då kan väl toppen vara det med? Men när jag avmaskade tummen avmaskade jag inte enligt beskrivningen och då fick jag en idé om testa att  avmaska vante nummer två på samma sätt som jag gjorde med tummen. Kanske kan jag hålla ordning på mönstret ända upp i toppen då?

Jag var lite skeptisk till att det blev en skarv i mönstret (det går två och en halv mönsterrapport runt vanten) men det gör inte så mycket om man placerar tummen så att skarven kommer på ”lillfingersidan av handen”. Förra gången jag stickade mönsterstickade vantar gick det en mönsterrapport på varje sticka. Då var det lätt att hålla ordning på var man var. För att hålla ordning på var jag var i mönstret den här gången kopierade jag mönsterdiagrammet så jag kunde klippa isär det i fyra delar så som maskorna var fördelade på stickorna.

När jag stickar mönsterstickade vantar nästa gång ska jag nog bara välja bland mönster där det är går jämnt fyra mönsterrapporter runt vanten.

Vi får väl se om jag behåller de här vantarna eller om jag ska ge bort dem. Man kanske skulle börja med julklappstillverkning tidigt i år, så man blir färdig i tid :). I fjol blev det inga hemmagjorda julklappar alls.

 

 

 

 

 

Vad gjorde jag egentligen 2016

Så här i början på det nya året tyckte jag det kunde vara roligt att titta tillbaka på året som gått, göra en summering av min textila produktion om man så säger …

januari

IMG_4343

När Ida var hemma på jullov ville hon virka innetofflor. Vi gjorde en beskrivning tillsammans: Ida och Ewas virkade innetossor.

virkad pläd av mormorsrutor

Jag virkade äntligen den sista mormorsrutan till pläden jag påbörjade 2013. När jag sytt ihop pläden och virkat den avslutande picot-kanten runt om kände jag mitt rätt nöjd …

Vill du veta mer om det här eller något av de andra projekten kan du klicka på bilderna.

IMG_4465

Jag tog upp min yogaträning igen och stickade därför ett par yogasockar. Väldigt enkla att sticka!

I februari

IMG_4502

stickade jag Amy-sockorna, blev nöjd med hur flätorna möts vid tån:

IMG_4499

I mars

IMG_4473

fyllde svärmor och hennes särbo år och jag stickade sockor till dem i födelsedagspresent. Jag stickade i hälen efteråt på Göstas sockor. Beskrivning hittar du här: Dalasockor

I april

sydde jag den här kjolen efter en modell jag trivts väldigt bra med, men som blivit lite liten …

Maj

månad stickade jag färdigt min Loppa-kofta (eller Damejakka Loppa som den egentligen heter). 2016 var året då jag fick en ny favoritfärg: aubergine -eller vad man kallar den mörkbrunlila färgen i koftan. Till och med mina nya glasögonbågar går i samma nyans.

IMG_4976

I juni

sydde jag den här klänningen i ett Liberty-tyg:

IMG_5404 (3)

och en frotté-klänning

IMG_5542 (2)

av ett nästan 50 år gammalt tyg, tillklippt och klart och otroligt nog i precis rätt storlek!

I juli …

blev koftan Juni klar, och så blev det ytterligare en klänning:

IMG_5599 (3)

I augusti

var jag och Uffe bjudna på bröllop med dresskod somrigt festfin så jag sydde den här klänningen:

DSC_0745 (2)

 September

månad stickade jag min tredje Leftie

img_5982-2

och så stickade jag klart den här koftan med virkade knappar

img_5970

som ska matcha klänningen jag sydde i juni.

I oktober

testade jag dubbelstickning

img_6198-2

och sydde en klänning till (som jag visst inte fotograferat färdigsydd, det kommer!)

img_6022

Till FN-dagen virkade jag en fredsduva:

img_6183-3

I november

stickade jag en amöba-boa som skulle matcha dragkedjorna på min jacka :).

img_6216-2

Och så var beskrivningen på min virkade julgransmatta med i tidningen Land! Kul!

dsc_0028.jpg

December 2016

fullbordade jag äntligen en Key note efter att ha gjort åtskilliga försök – det första redan för två år sedan. Den här har My fått och nu ska Ida också få en kofta. Garnet har redan kommit med posten, jag avslöjar inte mer än att hon inte valt en Key note. Nästan synd, nu kan jag ju sticka den …

img_6280

Ja, så här när man tittar i backspegeln kan man konstatera att det ju faktiskt blev en del både stickat och sytt under året, trots det minskade inte tyg- och garnförråden ;).

Jag önskar er alla en God fortsättning på 2017!

Ewa

Mina stickade mamelucker

 

img_6488-2är klara. Något mer helyllepräktigt får man väl leta efter :). Om man ska vara petig innehåller garnet faktiskt bara lite mer än hälften ull. Resten är bomull. Mjukt och skönt är det, och maskintvättbart.

img_6484-2

Passformen är perfekt tack vare resåren i sidorna. Resåren är dessutom lite högre bak än fram så de sitter skönt i ryggen.img_6474-2

Jag har testat en variant av avmaskning som inte står med i beskrivningen. Den heter ”Picot 2 Bind Off”, finns beskriven i boken ”Cast On Bind Off” och ger den antydan till spetskant nertill som jag var ute efter. Den tar längre tid att göra än den traditionella för man vänder arbetet hela tiden. Principen är att man stickar och maskar av 2 m, vänder arbetet och lägger upp 3 m med stickad uppläggning (=4 m på stickan), vänder igen och lyfter över 2:a, 3:e och  4:e maskan över den första m, stickar och maskar av 2 m o.s.v.  Jag gjorde en variant med 3 avmaskade m mellan picoterna för att det skulle passa med resåren.

Här är en länk till stickbeskrivningen.  Och här är en länk till det första inlägget om mina stickade mamelucker med ett par tips och några bilder som du kanske har nytta av om du vill sticka dig ett par egna mamelucker.

Till detta projekt använde jag garn ur stashen, men häromdagen kom det mer garn i postlådan (vem kan ha beställt det, tro?) så det är liksom status quo i garnlagret … :).

 

 

Vad har du under kjolen

när det är kallt? Själv har jag en väldigt praktisk termokjol UTANPÅ kjolen/klänningen när det är riktigt kallt. Men jag tänkte att det kanske vore bra att ha ett mittemellanvarmt alternativ när man är på shoppingrunda exempelvis, och går ut och in ur affärer. Jag hittade en gratis beskrivning till precis en sådan modell jag var ute efter. Den var lätt att följa, men jag har inte följt den till punkt och pricka. Istället för ett rent ullgarn som beskrivningen föreslår använde jag exempelvis Drops Cotton Merino som jag p.g.a. ett något förhastat onlineköp hade hemma i tillräcklig mängd. Garnet är mjukt och skönt och kan tvättas i maskin.

Modellen stickas uppifrån och ner. Jag gjorde en extra elastisk uppläggning så att midjan verkligen ska kunna töjas ut när man drar byxorna över höfterna. Det finns många varianter. Jag använde Tillybuddy´s Stretchy Cast on i boken ”Cast On Bind Off”. img_6466

När man kommit ner till benen skulle man sätta benmaskorna på var sin tråd och sticka grenkilen först. Som ett brev på posten – bokstavligen – kom den här extralånga avmaskningsnålen häromdagen, en födelsedagspresent från vännen Marianne. Jag använde den istället – och behöll andra benets maskor kvar på rundstickan medan jag stickade kilen.

img_6467

Istället för att maska av maskorna när kilen var färdigstickad sydde jag fast dem med maskstygn mot den avmaskade kanten bak – både syns och känns mindre.

Jag gillar den här lila färgen, men skulle jag sticka fler kunde jag tänka mig att sticka ett par humlerandiga, som Louisa Clarks strumpor i Livet efter dig :).

Idag har det inte varit så kallt här, men blåst och regnat = varit riktigt innesittarväder, så jag har stickat en hel del samtidigt som jag lyssnat på podcasten Nördic Knitting. Senaste avsnittet (25 december 2016) handlade om Tant Kofta. Fascinerande att höra hur någons hobby liksom växer och utvecklas till att bli ett jobb.

Nästa gång hoppas jag kunna presentera ett färdigt plagg. Vad kallar man det för förresten? Mamelucker? Tights står det i stickbeskrivningen, men för mig är tights hellånga utan fötter.

 

 

Snabbstickad pläd

I mellandagarna har Ida och jag ägnat oss en del åt stickning. Vi stickar båda plädar, men vi har tagit oss an uppgiften på olika sätt. Medan jag med stickat några pyttesmå rutor på min pläd (se föregående inlägg) har Ida stickat en hel pläd! Jag stickar med stickor nr 3. Ida stickar med sina armar, så här:

img_6450-3

Garnet har Ida gjort av fleece-plädar (Lite tokigt kan tyckas, att göra en pläd av flera plädar, men ursprungsplädarna var inte så fina, såg inte ut som plädar utan mest som simpelt fleecetyg. De gjorde sig definitivt bättre som garn.) Så här såg det ut när hon ”gjorde garn”:

Pläden veks på mitten och strimlades till en lång 8 cm bred remsa som sedan nystades upp till jättenystan. Här får du en detaljerad beskrivning både av hur man gör garn och hur man armstickar.
img_6458
 Idas pläd passar väldigt bra på vår säng, men den lär ju följa med henne hem imorgon så jag får kämpa på med min dominostickade pläd – bara 621 rutor kvar ungefär …

 

Skära på tyg

img_6422Den här fina ostbrickan fick jag i julklapp av min syster. Den är tillverkad av ett afrikanskt tyg och björkfanér som bakats in i plast. I ett brev som följde med brickan kan man läsa:

SKYNKET tillhör den afrikanska kvinnans identitet. Det skyddar för både värme och köld, det uttrycker sorgen efter en anhörigs död. I det bär hon sina barn och allt som hämtas från åkern eller marknaden.

Arbetsdagen är tung och lång men skynket ger vardagen färg och form. Brickorna är skapade av ett typiskt afrikanskt skynke. Vinsten förmedlas genom Nkingas Vänner och gör det möjligt för alla fattiga kvinnor att tryggt föda sina barn på Nkinga sjukhus i Tanzania.

Jag trodde först det var en skärbräda, men jag tänker inte använda den som det efter att ha testat. Plasten blev lite repig. Min dotter tipsade om att gnugga med krossad valnöt – och vips syns inte reporna. Men jag är rädd om min fina bricka och kommer nog använda den mest som serveringsbricka i fortsättningen. Läs gärna mer om Skynket och hur du kan stödja verksamheten här.

 

Vad hände?

Läsare har undrat om något hänt eftersom jag inte bloggat på flera veckor. Saken är den att jag haft svårt att komma ut på Internet, men nu har jag fått hjälp av döttrarna med en nätverksåterställning så nu hoppas jag vara på banan igen.

Vad har då hänt sedan sist? Det är faktiskt mest mina elever som slutfört sina textila projekt. Ni måste bara få se några av femmornas broderade kuddar:

Vanligen får eleverna börja lära sig brodera korsstygn genom att brodera en ”ram” på 41 x 41 stygn med grovt ullgarn på grov aidaväv. Sedan är uppgiften att visa vems kudden är genom att brodera ett motiv innanför ramen som säger något om ägaren. Ibland hittar eleverna mönster på internet, ibland ritar de själva. Atlético Madrids logga och Batman-loggan är broderade efter pärlplattemönster från nätet.

img_2883

Maja kunde redan brodera korsstygn så hon började med snigeln i mitten. ”Det blev för fjuttigt. Jag får lägga till något-” tyckte hon. Jag föreslog olika långa langettstygn som gräs. Det blev väl OK tyckte Maja, men hon ville brodera mer så hon la till korsstygnsrader, och fler rader langett, och en sol med konturer runt …  Hon tog hem för att hinna förverkliga alla sina idéer och hemma hittade hon även den rätta turkosblå nyansen till himmel.

Nu är det jullov och jag har tagit tag i ett evighetsprojekt igen – ännu en pläd som jag påbörjade redan september 2015. Den blir säkert fin när den blir färdig, men jag har ännu inte vågat räkna ut hur många små rutor som behövs till en pläd på 120×170 cm …

IMG_5132 (2)

Jag varvar stickningen med att spela det här jätteroliga spelet som jag fick i julklapp.

img_6408

Två spelare har var sin spelplan som man bygger sig ett lapptäcke på.

img_6413Man ”köper” ”tygbitar” för knappar, och eftersom bitarna har olika form handlar det väldigt mycket om strategi. Jag kan verkligen rekommendera det här spelet!

 

 

Myskofta

Nu är Mys kofta klar på riktigt. Jag skrev ju häromveckan om hur besviken jag var på den stora halsringningen. Nu, med 30 maskor mindre runt halsringningen och en smalare knäppkant känner jag mig tillfreds.

img_6280

img_6270

dsc_0001.jpg

dsc_0001_7.jpg

Det kanske inte ser ut att vara så stor skillnad, men det känns, jag lovar! När jag provade koftan innan ändringen kändes det som om koftan skulle kunna trilla av om man vände sig för snabbt.

Efter att jag stickat inledningen med en gammal tråkig rundsticka köpte jag mig en riktig lyx-sticka: en Knit-pro karbonz. Jag har inte varit odelat positiv till de här rundstickorna där man skruvar på olika tippar, men med de här i kolfiber var det inga problem. Tack vare det stryktåliga materialet vågade jag skruva fast stickorna ordentligt och det blev inga skarvar mellan tipparna och kabeln som maskor kunde glida ner i.Tänk att det kan kännas så stor skillnad på att sticka med olika stickor. Maskorna gled fint på de nya stickorna och de kändes inte metallkalla.

En annan sak som jag haft stor nytta av är den här varvräknaren:

img_6281

Har sett att den kallas ”grodan” i någon webb-butik, men den finns i andra färger också och då är den inte så grodlik. I vilket fall var det ganska kul att klicka på den varje gång man stickat ett nytt varv. Konstigt att det är lättare att komma ihåg att klicka än att dra ett streck med en penna på ett papper.

Nu hoppas jag att My tycker att det blev en riktigt mys-kofta. Den är stickad i Drops Cotton Merino så det finns stora chanser att det blir en helårskofta. En kofta som är lagom varm året om, tack vare att den är av hälften bomull, hälften ull.

Nu är det Idas tur att få en kofta om hon vill ha en. Jag har faktiskt stickat en till henne, men den blev alldeles för stor så hon har aldrig använt den. Synd, för den är jättefin, tycker jag. Det tycker Ida också, men som sagt, den passar inte i storlek. Den skulle vara storlek S, men den ser då inte liten ut:

IMG_6283.JPG

Kanske koftan skulle passa dig eller någon du känner – kanske en lämplig julklapp? På bilden sitter den på en provdocka med övervidd 96 cm och stussvidd 100 cm och då passar den bra, tycker jag.  Garnet är Permins Angel: 70% mohair, 30% silke och har kostat runt 600 kronor. Jag kan tänka mig att sälja den för 500:- +frakt, tycker det är synd att den ligger i skåpet och köper någon den blir det pengar till en annan kofta till Ida – en som förhoppningsvis passar :). Maila mig om du är intresserad: ewasve6230@gmail.com.

Sidenbandet går för övrigt lätt att dra bort. Då ser koftan ut så här:

img_6285

 

Papegoja av broderad duk

I somras skrev jag om hur jag förberedde ett arbetsområde för åk 6 som gick ut på att eleverna skulle se möjligheter i att återbruka textilt material. Nu är de första fåglarna färdiga och jag bad en av eleverna att gästblogga om sin fågel:

papegoja

Jag har gjort en blomsterpapegoja av en gammal duk. Näbben och klorna har jag gjort av ett rosa velourtyg.

Detta arbetsområdet gick ut på att återbruka ett tyg som kan vara t.ex. gamla jeans, gardiner, dukar m.m. Uppgiften var att man skulle göra en valfri fågel med ett eget utryck så att man ser om det är en papegoja, örn, påfågel, anka …

Jag började med att välja tyg och vilken fågel som jag ville göra. Sen valde jag form, jag ritade av en mall på tyget. Jag sydde alla delarna till fågeln och sen stoppade jag med syntetvadd. Jag sydde fast delarna på kroppen för hand och sen sydde jag fast två knappar som ögon och några färgglada fjädrar.

Ett problem jag stötte på när jag skulle sy på vingarna och klorna var att det var svårt att få dem på samma höjd. Jag löste det genom att fråga Ewa och hon sa att jag skulle använda ett måttband och försöka få det rakt med hjälp av det.

Jag tycker att det har varit ett roligt arbete för att man har fått välja fritt vilken fågel man vill göra och uttrycka fågeln som man vill. Det är också kul att det har blivit en stor variation på fåglarna och att vi har kunnat få inspiration av varandra.

Jag tycker jag har varit ganska fokuserad på mitt arbete och därför tycker jag att jag har fått ett bra slutresultat. Har jag stött på problem så har jag frågat en kompis eller Ewa – både om hjälp och smakråd.

                                                                Kajsa

Inte än

img_6270

Jag som trodde att jag skrivit sista kapitlet i följetongen ”Min Keynote”, men icke … Kolla halsringningen! Den är otroligt generös om man uttrycker sig milt, FÖR stor om ni frågar mig. Jag hade i och för sig ett vagt minne av att jag läst någonstans att någon som tidigare stickat den här modellen tyckte att halsringningen var  lite stor, men ni vet hur det är. Man vill ju så gärna att det ska bli bra så man tänker: men den ser ju inte så vid ut, nåja LITE stor kanske, men det blir säkert bra med lite resårkant. Det skulle behövas en rejäl resårkant för att fylla ut den här halsringningen. (Och om du läser det här Marianne, det är inte läge att påminna om mina resårtrådslösningar vid tidigareimg_6278-2 missöden. Bara så du vet.)

Det får bli att repa upp halskanten igen, och sticka om den med  färre maskor. Kanske skulle jag sticka framkanterna lite smalare när jag ändå håller på (måste ändå repa upp dem också för de är stickade utanpå halskanten). Knapparna är jättefina tycker jag, är väldigt nöjd med dem för de passar så bra i färg, men de är ganska små så kanske de kommer mer till sin rätt med lite smalare resårkant, eller vad tycker du?

Har du gjort samma erfarenhet som jag vad det gäller vida halsringningar? Hur löste du det? Kanske jag kan få något bra tips.