Tredje gången gillt?

Jag började sticka på en tröja – en Fern and feahter – till My i januari.

I februari började jag på en till – i annan storlek

Nu är jag så här långt på tröjan i rätt storlek:

och nu har jag fått för mig att jag inte tåler garnet. På jullovet avslutade jag nämligen en kofta till mig själv i liknande garn och det var därefter som kliet vid ögonen började. Jag tänkte väl inte så mycket på det i början, köpte ögonsalva på apoteket men tyckte inte att det hjälpte. Efter sportlovet kliade det så pass att jag besökte vårdcentralen och fick ögonsalva med kortison som hjälpte. Efter påsklovet kliade det igen – ny kur. Jag började då försöka hitta något samband och ett samband jag kom på var att jag stickat med garn med spinnoljan kvar i vid alla tillfällena. Jag har sett på nätet att någon beskrivit att de fått klåda i händerna efter att ha stickat med sådant garn, och en annan har skrivit om just kliande utslag under ögat. Hade jag vetat detta från början hade jag ju kunnat tvätta garnet innan jag började sticka med det, men det hade jag inte en tanke på. Nu är det lite för sent, eftersom delar av tröjan redan är stickad.

Tröjan har av naturliga skäl legat undanstoppad ett tag – hade framme den häromdagen och stickade på den utomhus, t.o.m. med latexhandskar den ena gången, men jag tyckte det började klia igen och lade undan den. Som ett alternativ har jag beställt annat garn. Det kom idag och som du ser hade jag sådan stickabstinens att jag inte hann plocka det ur lådan innan jag började sticka ett stickprov.

Färgen är ju inte densamma, men lite åt samma håll i alla fall – och riktigt fin den med, tycker jag.

Har du varit med om något liknande får du gärna skriva om det här – eller maila: ewasve6230@gmail.com. Är det flera som upplevt samma sak har jag troligen hittat orsaken till mina besvär. (Man tog ett blodprov på vårdcentralen och uteslöt en del vanliga allergener.)

Som hämtat ur en vintersaga

Igår när Uffe och jag var ute på vinterpromenad såg snökristallerna alldeles speciella ut:

Jag blev alldeles fascinerad, tittade närmre och låg till sist på knä …

Det kändes som man betraktade en helt annan värld där nere. Tänk om man kunde göra sig pytteliten och krypa ner bland alla vackra iskristaller.

Nu slår det mig att de inte är helt olika mönstret på mitt senaste projekt:

en Fern and feather. Det var inte så länge sedan jag stickade en koftvariant av den till mig själv i Rauma finull. Den här, i liknande färg men i Holst Supersoft, ska My få. Beskrivningen är gjord för ett garn med helt annan stickfasthet, så det blir spännande att se om mina beräkningar stämmer. Jag har i alla fall varit ordentlig och stickat en rejäl provlapp som jag tvättat och mätt både före och efter tvätt. Jag har lovat mig själv att hädanefter spara mina provlapparna så jag slipper sticka nya vare gång jag ska använda samma sorts garn igen. 🙂

Ormbunke och fjäder

Ormbunke och fjäder heter mönstret till den här koftan på svenska, Fern and feather på engelska. I original har den ingen knäppkant, men jag använder kofta mer än tröja så jag har gjort om mönstret lite.

Garnet är Rauma finull i en av mina absoluta favoritfärger, rödbrun nr 488. (Tråkigt namn på en fin färg!)

Knapparna är riktiga pärlemoknappar, dyra som skam fast Nina i sybehörsaffären i stan prutade med sig själv :). Jag tror att knapparna nästan kostade lika mycket som garnet, men eftersom de passar så bra så fick det svida i börsen. Tyvärr visar det sig nu att de är ömtåliga. En gick sönder redan innan jag börjat använda koftan, råkade slå i en bordskant och så gick halva baksidan av. Tur det finns Karlssons klister!

För första gången har jag provat att virka steeken.

För den som inte vet vad är en steek är: fast man ska sticka en kofta stickar man en tröja, runt, runt på rundstickor. Mitt fram lägger man till några maskor där man sen ska klippa upp koftan – en s.k. steek. Den måste säkras på något sätt innan man klipper och det kan man göra antingen genom att sy med symaskin eller virka längs båda sidor om den rad maskor som man ska klippa i. Knäppkanten stickar man på efteråt.

Jag virkade alltså, smygmaskor och det fungerade bra i och med att jag stickade i ett ullgarn som inte är Superwash-behandlat. Maskorna höll sig fint på plats även efter uppklipp, kanske, kanske hade kanterna hållit även utan band men jag hade hittat ett så fint och färgmatchande band som jag sydde över dem. Det är roligt när insidan är fin också!

Det blev mycket garn över så jag stickade en matchande mössa med delar av samma motiv. Mössan är stickade med grövre stickor och två trådar av garnet. Den bygger på en enkel grundmodell som jag ska testa på mina elever i åk 8 i höst, men jag har utvecklat den för att komma närmare min idé om en optimal mössa som både värmer, sitter skönt och passar mitt huvud.

Min mössa har en låång resår som viks tre gånger för att få en lite bullig effekt och värma gott om öronen.

Det blev mer garn över så jag stickade en minivante att ha på ryggsäcken, Wisby Mini Mitten av Sofia Kammeborn. Jag såg att hon rear sina vantmönster på Ravelry till och med fredag den 4 september 2020, kod: MITTENS. Jag vill vara tydlig med att jag på intet sätt är sponsrad att skriva om det, tyckte bara att det passade att nämna det.

Fern & feather – min version

Mitt senaste projekt är en koftversion av Jennifer Steingass Fern & feather. Utgångpunkterna har dels varit själva mönstret Fern & feather (ormbunke och fjäder) som jag såg på bloggen Kammebornia häromåret, dels Rauma finull i en fantastisk rödbrun färg – en av mina favoritfärger sedan nåra år tillbaka.

Orginalmönstret är gjort för ett annat garn så jag började med att jämföra stickfastheter för att komma fram till vilken storlek jag skulle sticka. För att ha något att jämföra med, för att se om jag var på rätt väg, plockade jag fram mönstret till Damejakka loppa och jämförde med emellanåt. Det fungerade bra till strax efter ärmhålen. Då blev Fern & feather större över bysten än jag ville ha den. När jag jämförde med Loppan såg jag att det berodde på att man skulle lägga upp fler maskor i ärmhålen på Fern & feather än på Loppan (och färre maskor skulle sättas av till själva ärmarma). Det gick ju inte att bara lägga upp färre maskor under ärmen för då skulle ärmarna bli för små, alltså fick jag öka maskantalet på ett varv strax innan ärmhålet så jag fick tillräckligt många ärmmaskor. Så ologiskt – jag fick lägga upp fler maskor fast jag tyckte koftan blev för stor. Slutsumman av maskor runt bysten blev i alla fall mindre.

Jennifer Steingass har gjort många fantastiska modeller , stickade uppifrån och ner och med runt ok. Den senaste modellen kom nu i mars. Kanske hon inte uppskattar att jag bryter det fina okmönstret med en knäppning mitt fram, men jag använder hellre kofta än tröja, dels för att koftan är lättare att ta av och på, dels för att man kan reglera värmen genom att knäppa/knäppa upp.

Ett tag funderade jag på om jag överhuvudtaget skulle skriva det här inlägget. I Corona-tider känns det kanske lite futtigt att beskriva sitt senaste stickprojekt. Men det lilla vardagslivet behöver få lunka på i den stora, oroliga världen som nu känns ovanligt oförutsägbar. En stickning kan vara ett ankare att hålla fast vid när tankarna virvlar runt, runt.