Vad hände egentligen?

Mot slutet av förra året blev det inte så många inlägg här på bloggen. Det var mest ett och samma projekt jag höll på med – en restgarnspläd – och det skulle bli lite tråkigt att bara rapportera om hur många rutor jag stickat sedan sist – så då blev det inget skrivet alls.

När jag ser tillbaka på 2018 som helhet blev det trots allt en hel del både bloggat och tillverkat:

Januari: Min (o)vana trogen stickade jag klart de sista julklapparna EFTER jul, t.o.m. efter nyår. My och Ida fick sina Märta-vantar (mönster ur
Clara Falks och Camilla Svanlunds bok ”Vantar för alla årstider” ).

Februari: Sjalen Jämnt ojämn (mönster Jenny Alderbrant) blev färdig. Den var jätterolig att sticka, men jag har bara använt den en gång, vet inte riktigt varför. Kanske beror det på att jag har lite svårt att drapera den snyggt.

I februari fick mina klänningar ett nytt hem. Uffe och jag hjälptes åt att måla om väggarna och lägga nytt golv i Idas rum. Med sex garderober blev det nästan som ett dressingroom – eller i alla fall ett dress-in-room.

Jag skrev inte så mycket om garderoberna då för ett år sedan. De är köpta på Ikea. Jag använde deras planeringsverktyg och planerade inredningen i lugn och ro hemma. Det var väldigt bra – man fick exempelvis en varning om man försökte planera in ett hyllplan där gångjärnen sitter, och man kunde se hur mycket plats som behövdes om man tänkte hänga upp klänningar respektive långbyxor.

Mamelucker 2.0 var ett restgarnsprojekt som inte tog så lång tid, blev färdiga i mars precis innan vi skulle hälsa på My i Eskilstuna, så jag invigde dem där under en vintrig promenad i Vilsta friluftsområde.

Rolig stickning blev till ett plagg som jag haft mycket användning för!

I mars var jag också på mitt livs andra Sy-LAN i Tönnersjö bygdegård. Jätteroligt!

Då sydde jag den här klänningen …

och jag började på den här, som blev färdig i april. Jag är väldigt nöjd med de klädda knapparna. Se här hur jag gjorde dem.

Varje år vid Kristi Himmelsfärdshelgen är det Konstrunda i Halland. 2018 besökte vi bl.a. Lisa Byrenius och Brittmarie Pantzar Andersson i närheten av Södra Näs och då fotograferade Ida mig i min nya dalahästklänning.
Modellen är en av mina favoriter i trikåtyg: Autumn Peplum Spinoff med kjoldel från mönstret Spin around, båda från Sewingheart design.


I juni stickade jag klart min rödbetsfärgade Kristinehamn, ännu ett plagg som jag haft mycket nytta av under året.

I juli sydde jag mitt första par espadriller

som matchar en av klänningarna jag sydde på Sy-LANet.

I augusti stickade jag färdigt ett par Citrus-sockar som min syster fick i födelsedagspresent.

My har inte haft några köksgardiner sedan hon flyttat till sin nya lägenhet. Nu tyckte hon det var dags, så i september sydde jag de här till henne.

Därefter blev det inte så stor variation i min textila produktion, bara ruta efter ruta på min stickade pläd … Men i oktober var jag på en fantastisk och sagolik utställning i Borås: Next level Craft, och har du inte redan sett mina bilder därifrån tycker jag du ska göra det genom att klicka här.

Jag genomförde faktiskt ett mindre sömnadsprojekt strax innan första advent. Uffe fyller år i slutet av oktober, jag i slutet av december, så vi bestämde oss för att ha gemensamt födelsedagskalas mitt emellan – i slutet av november. Vi julpyntade några dagar innan första advent och jag hängde upp julgardiner i köket. Jag var trött på de röd-och-vitrutiga julgardinerna vi brukar ha i stora rummet på nedervåningen, men jag varken hann eller hade lust att skaffa några nya. Tycker själv att jag kom på en lyckad lösning när jag tog fram våra gamla panelgardiner, sydde fast svarta sidenband längs ena långsidan och knöt fast dem på ”andra ledden” på gardinstången.

Ja, så kom vi in i december 2018 och detta inlägg slutar som det började – med en julklapp som blev färdig först efter jul, fast i alla fall innan nyår: mors röda fingervantar.

Gott Nytt År till er alla!

Ewa


Annonser

Kristinehamn i hamn

IMG_8765 (2)

Maj månad har ju varit fantastisk – solsken varje dag. Motivationen till att sticka på min yllepläd sjön i takt med att utomhustemperaturen steg och min ambition att sticka tre rutor varje dag för att ha en färdig filt i september bara försvann. Däremot har det blivit några varv då och då på koftan Kristinehamn och i veckan la jag in slutspurten, så  idag på förmiddagen kunde jag fästa de sista trådarna.

Mönstret (köpt på Ravelry) av Karin Weststrand är föredömligt tydligt och inte särskilt svårt att följa även om det är på engelska. Jag stickade inte med det föreskrivna garnet, inte ens med ett garn med samma stickfasthet, så jag gjorde ett stickfasthetsprov först. Jag kom fram till att om jag stickade två storlekar större än jag normalt skulle ha gjort skulle koftan bli lagom stor med mitt garn. Och det blev ju bra.  (Vill du veta hur jag räknade ut det kan du läsa längre ner.) Garnet jag stickat med är Zenta från Permin, 50% ull, 30% silke och 20% nylon. Det känns som en bra materialblandning för en året-om-kofta.

IMG_8757 (2)

Det är samma fina mönster på ryggen som framtill.

IMG_8788 (3)

Närbild på mönstret – bortse från den felaktiga färgåtergivningen.

 

Så här räknade jag ut maskantalet när inte stickfastheten för mitt garn stämde överens med det i beskrivningen:

mitt garns stickfasthet: 22 m på 10 cm

stickbeskrivningens stickfasthet: 20 m på 10 cm

22/20=1,1

Med min övervidd skulle jag egentligen sticka storlek 2 = 171 m, men eftersom mitt garn krävde fler maskor för att det skulle bli 10 cm på provlappen multiplicerade jag 171 m med 1,1.

171 x 1,1 = 188 m vilket är ungefär lika med 191 m vilket det skulle vara till storlek 4.

IMG_8773

Jag har varit på födelsedagskalas i eftermiddag och invigde koftan då, kände mig kalasfin i min Kristinehamns-kofta.

IMG_8768

Rödbetsfärgad sportlovs-stickning

IMG_8362

Nästa vecka börjar sportlovet här. Såklart har jag satt igång med en ny stickning inför veckan. Stickning är ju en av mina favoritsporter!

Garnet, Zenta från Permin, köpte jag redan i somras, älskar både färg och material. Det innehåller hälften ull, 30% silke och 20 % nylon. Jag tycker att denna fantastiska färg borde ha ett poetiskt, beskrivande namn, men det bästa jag kommit på är rödbeta, inlagd rödbeta. Det är väl inte särskilt poetiskt men rätt så mitt i prick när det gäller att beskriva färgen. Jag försökte fånga den rätta nyansen på foto så fort jag kom hem i eftermiddags och tycker att jag lyckades rätt väl.

IMG_8363

Här kan man ana vad det ska bli – en kofta (såklart!). Modellen, Kristinehamn, är lite rart gammaldags, inspirerad av en kofta från 50-talet. Designer: Karin Westrand

Vad stickar du själv just nu?