Fårkarusell

Barn och syster har varit på besök. När de åkt härifrån blev det tyst i huset. Jaha, vad ska man då hitta på? Virka lite på julfilten så att den blir klar till jul? Sticka på någon av koftorna som är på gång så att åtminstone en av dem blir färdig till hösten? Nej, nej. Jag började på något nytt – tehuvan Sheep carousel av Kate Davies.

Kate Davies beskriver sin tehuva som en provkarta på många av hennes favoritsticktekniker och föreslår att man stickar denna tehuva innan man ger sig i kast med ett större projekt. Förutom mönsterstickning tränar man på lettisk fläta, flerfärgad ribbstickning och avslutning med stickad snodd (i-cord).

Man började med en provisorisk uppläggning och jag testade att göra den direkt på en stickkabel. När det var dags att göra avslutningen hade man redan maskorna på plats på kabeln och det var bara att skruva dit stickor i rätt storlek – himla behändigt. På bilden syns också steekarna där det sedan ska klippas upp hål för pip och handtag. Det var första gången jag virkade runt steekarna innan jag klippte, har sytt med symaskin förut. Lite nervöst var det allt, och jag ångade faktiskt lite lätt på baksidan innan jag virkade och klippte.

Hålet för pipen och handtaget omsluts av en i-cordavslutning.

Tea-time! Jag tycker om teer med smak av citrus, helst blodapelsin, eller (när det är ruggigt ute) kanel, ingefära och kardemumma. Vilket är ditt favorit-te?

Stickfakta:

Garnet är Rauma finull i vitt och grafit (nr 405), allt stickat på lång rundsticka (94 cm kabel och 3 mm ändstickor=120 cm lång sticka) – förutom på i-cordavslutningen nertill där stickorna skulle vara 3,5 mm, vågade inte prova något annat än vad beskrivningen sa och det ar nog bra för jag tror inte huven skulle gått på kannan annars … Det var ju som jag tidigare nämnt bara att skruva på stickor i önskad tjocklek.

Vanten Bodil

För två år sedan stickade jag ett par vantar till min syster. För några veckor sedan berättade hon att vantarna var borta. Hon lät så ledsen över det att jag lovade att sticka ett par nya vantar till henne.

Jag har stickat vantarna med inspiration från boken ”Hönsestrikk a lovestory”. Först hade jag tänkt sticka ett omaka par i glada färger, men jag förstod på syrran att det inte var hennes grej så det fick bli så här istället: lettisk fläta, en bård nertill ur boken och ett ytmönster ur boken avgränsat i sidorna med svart. Det enda omaka är syrrans initialer på ena tummens insida och årtalet när vantarna är stickade på andra tummen. Jag hade ingen plan utan jag valde mönster allteftersom.

Garnet är Rauma finull i färgerna naturvitt och asfalt. Jag har stickat med stickor 2,5, lade upp 54 m precis som på Otto-vanten.

Det finns alltså ingen exakt stickbeskrivning, men vanten har ändå fått ett namn – Bodil – efter min syster!

Otto med gult

img_6557Det blev garn över när jag stickat Rutick-vantarna så nu har jag börjat på ett par Otto-vantar ur boken Vantar för alla årstider. Jag fick boken i julklapp förra julen men har inte prövat att sticka något ur den förrän nu. Den här modellen har två detaljer som jag inte stickat förut: lettisk fläta och tumkil. Flätan tar lite längre tid att sticka än vanlig slätstickning, men den var inte särskilt svår om man följer den tydliga beskrivningen i början av boken. Jag missade att man skulle stickan flätan lite olika på vänster och höger vante, men jag låter det vara så.

Garnet jag stickar med är alltså Ullcentrums två-trådiga kompletterat med ett gult, eventuellt växtfärgat, garn av okänt ursprung.

Ju längre jag kommit på vanten, desto mer tycker jag om mönstret. Det är så genomtänkt, se exempelvis hur fint mönstret på tumkilen  går över i huvudmönstret. Det här med tumkil är ju jättebra. Vanten sitter mycket skönare, sluter åt kring handleden och vidgar sig sedan vid tummen precis som en hand gör. Varför har jag inte stickat vantar med tumkil förut?

Visste du förresten att errata till vantboken finns här: http://vantarforallaarstider.se/?page_id=25- .