Vad hände egentligen?

Mot slutet av förra året blev det inte så många inlägg här på bloggen. Det var mest ett och samma projekt jag höll på med – en restgarnspläd – och det skulle bli lite tråkigt att bara rapportera om hur många rutor jag stickat sedan sist – så då blev det inget skrivet alls.

När jag ser tillbaka på 2018 som helhet blev det trots allt en hel del både bloggat och tillverkat:

Januari: Min (o)vana trogen stickade jag klart de sista julklapparna EFTER jul, t.o.m. efter nyår. My och Ida fick sina Märta-vantar (mönster ur
Clara Falks och Camilla Svanlunds bok ”Vantar för alla årstider” ).

Februari: Sjalen Jämnt ojämn (mönster Jenny Alderbrant) blev färdig. Den var jätterolig att sticka, men jag har bara använt den en gång, vet inte riktigt varför. Kanske beror det på att jag har lite svårt att drapera den snyggt.

I februari fick mina klänningar ett nytt hem. Uffe och jag hjälptes åt att måla om väggarna och lägga nytt golv i Idas rum. Med sex garderober blev det nästan som ett dressingroom – eller i alla fall ett dress-in-room.

Jag skrev inte så mycket om garderoberna då för ett år sedan. De är köpta på Ikea. Jag använde deras planeringsverktyg och planerade inredningen i lugn och ro hemma. Det var väldigt bra – man fick exempelvis en varning om man försökte planera in ett hyllplan där gångjärnen sitter, och man kunde se hur mycket plats som behövdes om man tänkte hänga upp klänningar respektive långbyxor.

Mamelucker 2.0 var ett restgarnsprojekt som inte tog så lång tid, blev färdiga i mars precis innan vi skulle hälsa på My i Eskilstuna, så jag invigde dem där under en vintrig promenad i Vilsta friluftsområde.

Rolig stickning blev till ett plagg som jag haft mycket användning för!

I mars var jag också på mitt livs andra Sy-LAN i Tönnersjö bygdegård. Jätteroligt!

Då sydde jag den här klänningen …

och jag började på den här, som blev färdig i april. Jag är väldigt nöjd med de klädda knapparna. Se här hur jag gjorde dem.

Varje år vid Kristi Himmelsfärdshelgen är det Konstrunda i Halland. 2018 besökte vi bl.a. Lisa Byrenius och Brittmarie Pantzar Andersson i närheten av Södra Näs och då fotograferade Ida mig i min nya dalahästklänning.
Modellen är en av mina favoriter i trikåtyg: Autumn Peplum Spinoff med kjoldel från mönstret Spin around, båda från Sewingheart design.


I juni stickade jag klart min rödbetsfärgade Kristinehamn, ännu ett plagg som jag haft mycket nytta av under året.

I juli sydde jag mitt första par espadriller

som matchar en av klänningarna jag sydde på Sy-LANet.

I augusti stickade jag färdigt ett par Citrus-sockar som min syster fick i födelsedagspresent.

My har inte haft några köksgardiner sedan hon flyttat till sin nya lägenhet. Nu tyckte hon det var dags, så i september sydde jag de här till henne.

Därefter blev det inte så stor variation i min textila produktion, bara ruta efter ruta på min stickade pläd … Men i oktober var jag på en fantastisk och sagolik utställning i Borås: Next level Craft, och har du inte redan sett mina bilder därifrån tycker jag du ska göra det genom att klicka här.

Jag genomförde faktiskt ett mindre sömnadsprojekt strax innan första advent. Uffe fyller år i slutet av oktober, jag i slutet av december, så vi bestämde oss för att ha gemensamt födelsedagskalas mitt emellan – i slutet av november. Vi julpyntade några dagar innan första advent och jag hängde upp julgardiner i köket. Jag var trött på de röd-och-vitrutiga julgardinerna vi brukar ha i stora rummet på nedervåningen, men jag varken hann eller hade lust att skaffa några nya. Tycker själv att jag kom på en lyckad lösning när jag tog fram våra gamla panelgardiner, sydde fast svarta sidenband längs ena långsidan och knöt fast dem på ”andra ledden” på gardinstången.

Ja, så kom vi in i december 2018 och detta inlägg slutar som det började – med en julklapp som blev färdig först efter jul, fast i alla fall innan nyår: mors röda fingervantar.

Gott Nytt År till er alla!

Ewa


Annonser

Sagolik slöjd

Upplevelsen av utställningen Next level Craft är svår att fånga i ord. De slöjdade, sagolika väsen som fanns i rummet, placerade så att de gav intryck av att vara på väg mot ett gemensamt mål, fick något trolskt, nästan magiskt, över sig tack vare kombinationen av ljusväxlingar och specialkomponerad musik.

IMG_9322

Ullgudinna av Johanna Hofring och Tor Söderin

IMG_9329

Klänning och virkad krona i virkad ull från Klövsjöfår. Daggdroppar på kronan av bergkristall och rosenkvarts.

IMG_9350

IMG_9323

IMG_9324

Broderierna utförda med växtfärgat garn, bland annat med vejde (blå färg).

IMG_9352

IMG_9327Enligt utställningstexten bad man förr i tiden till de nordiska gudarna för att få hjälp med färgningen.

IMG_9359

Det fanns ytterligare en ullgudinna och hon följdes av två små vejde-väktare…

IMG_9357 (2)

Här är den ena i närbild. Lägg speciellt märke till de blå klorna och kronan som jag tror är av flätad vejde. Den påminner lite om min kanin, fast med dreadlocks.

IMG_9326

Den första ullgudinnan hade dessa maneter som följeslagare.

IMG_9364.JPG

Helena Hörstedts vittra är inspirerad av svenska folksägner och slödjtraditioner. Genom att fläta sidenband i en teknik inspirerad av näverflätning har hon gestaltat den mystiska, onåbara och förföriska vittran med hår så långt att det släpar på marken.

IMG_9365

IMG_9354

Malin Bobeck Tadaa:  Tactile Refuge

Jaquarvävda interaktiva textilier med invävd fiberoptik.

Tyvärr förstod jag inte att man fick röra verken så upplevelsen blev inte så interaktiv. Man skulle nog ha omfamnat den här skulpturen i mitten av installationen så hade det hänt grejer – så tolkar jag utställningstexten så här i efterhand.  Varför läste jag inte skyltarna ordentligt på plats, utan först när jag kom hem och läste på fotografierna av skyltarna? Det står nämligen: Den tuftade skulpturen i mitten är hjärtat i verket. Den kontrollerar hela installationen. När du rör vid den och kramar den påverkas hela atmosfären runt omkring. Förhoppningsvis får du en magisk upplevelse och går härifrån med ett leende på läpparna.

IMG_9336 (2).JPG

Än om ingen av oss kramade ”den ulliga ballongen” fick vi verkligen en magisk upplevelse och gick från utställningen med ett leende på läpparna. Utställningen rekommenderas å det varmaste, sista dagen är den 21 oktober.

IMG_9353