Långsamt framåt, snabbt utför

Så kan man summera helgen så långt. Jag och maken skulle ta en tur till stan. Han behövde lite nya kläder. ”Jag ska inte ha något” sa jag kaxigt. ”Jag är ju med i Sew for a change” (För dig som inte känner till det, så är det en utmaning på nätet där man får upp ögonen för sin egen textilkonsumtion. I februari började man med en poängpott och varje gång man handlar kläder, tyg eller garn drar man av poäng efter en poängtabell. Som tur är finns chans att få nya poäng genom att delta i extra utmaningar. Vill du veta mer kan du klicka på den runda, blå-vita Sew for a change-symbolen här på sidan.) Det har gått bra för mig hitintills.  I februari lyckades jag kamma hem extra poäng genom att skänka bort kläder som blivit för små, och jag gjorde inte av med en enda poäng på kläder. När strumpbyxorna gick sönder lagade jag dem.

Men idag … Medan maken provade byxor tittade jag på vårjackor. För det behöver jag nog en, egentligen. Den gamla är lagad flera gånger. Fodret sjunger på sista versen. Så hängde den här fantastiska jackan framför mig. Jag var ju bara tvungen att prova den!
image

 

Det visade sig att den är vändbar:

image

image

Knapparna i närbild – och pärlbroderierna nertill på insidan – eller utsidan om man så vill.

Vid det här laget har du väl förstått hur det gick. Jag köpte den! Där rök 23 poäng av mina 85! Och jag la alltså så många poäng på en höstjacka när det är en vårjacka jag behöver. Jag kan bara konstatera att jag är mer klädtokig än jag själv trott. Jag fick dock en glad överraskning när jag skulle betala jackan. Jag hade ju sett den röda prislappen och tyckt att priset var OK för en såpass udda modell. Men när expediten slog in summan i kassan slog hon bara in halva rea-priset. Jag trodde först inte det var sant. Men det var det. Nu är jag massor av poäng fattigare,  men behövde bara betala hälften av vad jag trott i kronor, så det får vara en tröst.

Så här går det med fodralet till min yogamatta:image

Så här såg det ut igår kväll, kortare än tidigare och med dragkedja. Jag blev i stort sett nöjd. Men jag använde en dragkedja jag hade hemma och den var lite väl kort.  I morse när jag skulle ta ut mattan ur fodralet märkte jag att jag verkligen fick ta i för att få ut mattrullen. Det skulle fresta på dragkedjan varenda gång jag stoppar i och tar ur mattan. Så nu tar jag alltså bort den gamla dragkedjan – inte med sprättare utan med vacker, blommig sax. Jag hittar inte min sprättare för tillfället.image

Fodral till min yogamatta

Jag fick en yogamatta av döttrarna i julklapp. De upplyste mig om att det finns fodral att köpa till, men de tänkte att jag nog ville sy mig ett eget fodral att förvara mattan i. Och det ville jag. Alternativen har varit flera, alltifrån att bara använda ett avklippt jeansben till att sy och brodera ett fodral. Jag hittade till och med ett motiv jag skulle vilja brodera, på framsidan av min idésamlingsbok. (Det är i själva verket en bit omslagspapper som jag stoppat i plastfickan som utgör framsidan på boken.)image

imageNågon av blomslingorna här skulle göra sig fint som broderat motiv på mitt fodral. Men med tanke på alla mina andra pågående projekt insåg jag att om fodralet ska bli klart innan jag har slitit ut mattan fick det bli ett lite enklare, mindre arbetat fodral.

 

Förra helgen satte jag igång, blev färdig också, men inte nöjd. Fodralet blev alldeles för stort. Dessutom var tyget lite väl grovt för att en stängning med dragsko verkligen skulle stänga fodralet.image
Jag hade tänkt fel när det gällde omkretsen. Så efter en skön stund med stickning på balkongen – vi har haft 18 grader här idag! –imagehar jag tagit tag i problemet. Nu ska jag sprätta upp den längsgående sömmen, klippa av lite tyg och sy i en dragkedja att stänga med istället. Tyget som blev över när jag sydde mitt stickförkläde räcker till en tygcirkel i andra ändan av fodralet också, istället för dragskon.