Flygande V klara

Nu är Flygande V-sockorna klara. Garnet är Trekking, färgat av Tant Kofta. Färgen heter Gräsand och det är verkligen ett passande namn. Den skiftar verkligen beroende på ljuset precis som en gräsandshannes huvud gör, från blågrönt/gulgrönt till nästan svart.

Mönstret – de flygande v:na – var lätt och roligt att sticka.

Tårna är hopsydda med maskstygn och nu har jag lärt mig hur man syr sista stygnet utan att det blir hundöron.

Nu ska jag sticka på mina Otendags-sockor – restgarnsprojektet som slutade med att jag fick beställa nytt garn :).

Padua-sockor

Midsommarhelgen bjöd på vackert väder så vi kunde fira midsommar med fika utomhus med nära och kära. Jag passade på att fotografera mitt senaste par sockor: Padua Cable socks. Mönstret hittar du på Ravelry.

Garnet är samma som jag stickade Catch a falling star i: Trekking, färgat av Lotta Blom/Tank Kofta. Färgen heter Silver och jag blev väldigt förtjust i den när jag stickade mitt förra par sockor.

Detaljer som var nya för mig var den förstärkta hälen och estnisk uppläggning. Uppläggningen känns både fast, elastisk och är snygg så den kommer jag att använda fler gånger. Det fanns beskrivning till uppläggningen i stickbeskrivningen, men man kan hitta flera filmer på YouTube som är väldigt instruktiva. Själv tyckte jag det var lättare att följa en film än att läsa mig till hur man ska göra.

estnisk uppläggning

Litet tips: när jag blockade sockorna ville de glida ner från blockarna (har knutit ihop paret och hänger dem över tvättlinan). Jag kom på att jag kunde använda clipsen som sitter på orkidéer när man köper dem (brukar ta bort dem och låta blommorna hänga men har sparat clipsen för de kanske kunde komma till användning – och de gjorde de ju). Har testat med vanliga tvättklämmor förut, men de lämnade märken på sockorna.

Padua är namnet på en italiensk stad, men var tidigare också namnet på ett ståtligt fyrmastat segelfartyg och det är båten som gett sockorna dess namn – kopplingen finns väl i repslingan på ankeln, tänker jag. Jag blev lite nyfiken och kollade upp att Padua numera heter Kruzenshtern och är det näst största traditionella segelfartyg som fortfarande är i drift (används som skolskepp med hemmahamn Kaliningrad). Faktum är att jag mycket väl kan ha sett fartyget i Halmstad 2011 när det var Tall Ships Race.

Catch a falling star

Sockan Catch a falling star är designad av Sofia Kammerborn. Jag tycker den är så fin med kombinationen av ränder under foten och små rutor (snöflingor?) ovanpå foten, de mindre stjärnorna runt fotleden och den stora stjärnan på hälen. Jag har inte stickat sockorna i orginalgarnet utan i Trekking, färgat av Lotta Blom/Tant Kofta. Färgerna heter Humleblomster, Silver och Vit. Det är en lite mer dämpad färgskala än i Sofias sockor, passar bra till mina nya tofflor.

Jag stickade ena sockan är med fyrkantiga stickor (Nova Cubics från KnitPro). Kanten är nersydd efteråt precis som det står i beskrivningen. På andra sockan jag vek jag ner och stickade fast kanten direkt. För att kunna göra det la jag upp maskorna med hjälp av en luftmaskkedja som jag plockade upp maskor i och drog bort när det var dags att vika ner och sticka fast kanten. Jag tyckte det var lättare att få rätt maskor mitt för varandra på detta sätt än när jag sydde. Ulla Engquist beskriver väldigt tydligt hur man gör i boken ”Sticka – Detaljer som gör skillnad” utgiven på Hemslöjdens förlag.

Socka nummer två stickade jag med mina gamla vanliga runda metallstrumpstickor. Anledningen till att jag ibland stickar med fyrkantiga stickor är att jag hört att de ska vara skonsammare för händerna, men jag kan inte säga att jag märker någon större skillnad. Jag tror att anledningen till att jag ibland får lite ont mest beror på att jag ”bara ska sticka ett varv till” och så blir det ett till, och ett till … och så har jag suttit lite för länge i samma ställning. Kanske är det någon som känner igen sig? Utseendemässigt blev det inte någon större skillnad, men sockan som jag stickade med fyrkantiga stickor blev nog lite, lite tightare.

I det här avsnittet av Sofias och hennes mans podcast får du höra henne berätta om vad som inspirerat henne till sockan. Jag tycker mycket om podcasten Kammebornia, har den senaste tiden tittat igenom alla tidigare avsnitt och prenumererar nu för att inte missa kommande avsnitt. Filmerna är väldigt fina med vackra bilder från Gotland. Sofia och Dennis pratar om livets små och stor väsentligheter, visar upp sina stickprojekt, ger bokstips och jag blir bara såå inspirerad. Perfekt att titta på så här i Corona-tider! Rekommenderas varmt!