Upplagt för sill – eller vad gör man för att garnet inte ska ta slut innan alla maskor är upplagda

En sommardag för några år sedan gjorde vi en utflykt till Torekov. Där såg jag de här sill-knapparna i pärlemo i en presentaffär, kunde inte motstå dem utan köpte dem för framtida behov. De har legat i en glasburk och ibland när blicken fallit på den där burken har jag väl funderat lite på vad jag skulle kunna använda dem till. Det har mest lutat åt att jag skulle sticka en tröja med sprund som skulle knäppas med sillarna, kanske i grått ullgarn i en modell inspirerad av fiskartröjor.

Häromdagen när jag letade runt bland mina garner hittade jag istället ett vackert denimblått blandgarn med lite knottrig textur som skulle bli fint tillsammans med knapparna. Jag stickade en provlapp (!) men blev inte så mycket klokare av det, för hur mäter man egentligen en resårstickade provlapp? Den töjde sig och drog ihop sig om vartannat, så måtten blev ganska olika vid olika mätningar. Jag spände upp provlappen för att se om det blev lättare att mäta efter blockning. Jo, det blev det, men då hade istället detta fenomen inträffat:

Där nålarna suttit hade blå färg flutit ut. Konstigt! När jag blötte ner provlappen fälldes det inte ut någon överskottsfärg. Och jag hanterade den ändå ganska ovarsamt, använde både tvättmedel och gnuggade, för jag tänkte att den måste kunna tåla lite hårdhänt behandling om jag ska kunna tvätta tröjan i maskin. Jag har i alla fall bestämt mig för det här garnet för den vackra blå färgens skull, får väl tvätta den ihop med liknande färger. Tröjan blir alltså blå, inte grå. Och det blir en annan modell också, en ur boken ”Designstickat” av Jytte Slente som jag tänkt på länge. Det är inget knäppsprund på tröjan, och jag ska inte lägga till något heller, utan tanken är att jag helt enkelt syr fast knapparna som dekoration där jag tycker det blir snyggt.

Den här stickningen kommer inte att kräva lika mycket tankeverksamhet som Haruni-sjalen som jag ju också har på gång. Man ska bara hålla reda på 4 räta och 4 aviga maskor hela tiden. Förhoppningsvis kan jag både titta på TV och sticka utan att det blir fel ;).

När jag skulle lägga upp maskor, 176 st ! , började jag fundera på det här med hur man gör för att få garnet att räcka till alla maskor när man lägger upp. Det har ju hänt mer än en gång att garnändan, när jag efter stor möda lagt upp hundratals maskor, tagit slut innan jag lagt upp de sista maskorna. Nu har jag hittat lösningen på problemet. Den fanns i ”When bad things happen to good knitters” av Marion Edmonds och Ahza Moore. Här följer en fri översättning av deras tips, bilden är min egen.

Använd en ände från varje nystan av två identiska garner – eller både ändarna från ett nystan – och gör en löpögla ungefär 15 cm in på båda garnerna tillsammans. Trä löpöglan på stickan. Dela sedan de två garnerna. Lägg det ena runt tummen och det andra runt pekfingret och lägg upp med korsuppläggning. Räkna inte löpöglan som en maska. När du har lagt upp önskat antal maskor, klipp av ena garnet 15 cm från arbetet. När du kommer tillbaka till löpöglan i slutet av första varvet, släpp den från stickan och lös försiktigt upp den. Du kommer att ha två ändar extra att fästa, men det är det värt eftersom du inte kan bli utan garn när du har åtminstone ett halvt nystan att göra uppläggningen med.